Vi som försökt ett tag utan plus

Fru: Jag tror inte att du behöver oroa dig för att ÄL är nu inte. Du fick ju positivt plus vad BM sa, så det är nog något annat. Säkert som aspartam skriver, en morula som försöker hitta rätt :)

Fru: Nu tycker jag verkligen att du överanalyserar allting. Haha, ge dig nu raring, du kan inte påverka nånting nu ändå. Du har gjort det du kan göra under ÄL-dagarna och nu får du ge kroppen en chans att göra sitt också. Slappna av, äta och drick gott, skratta mycket och låt tiden gå tills BIM nu. Det är precis vad jag ska göra! Jag kan inte göra mer än vad jag gjort nu, så nu är det väntan. 

Tänk massor av positiva tankar nu tjejer! Det är nu det händer.

BIM -14 här. 

Vårdguiden säger 6-12 dagar efter ägglossning.

Fru: Nu minns jag inte exakt vad det var jag syftade på, men jag misstänker att det var med testerna och vad BM sa, och "tänkt om ÄL är nu och vi missade det" för att du känner lite ömmande i magen/underlivet. :) I have a good feeling about you this month! :) Åh jag ser fram emot söndag för din skull. Jag är så nyfiken. Och på er alla andra som väntar på BIM nu också förstås. Förra tråden jag var i plussade var och varannan kvinna, så nu tycker jag vi fortsätter i samma takt här!

Jag är 25, min sambo 29. Vi är båda från Värmland men bor i Örebro sedan typ 3-4 år pga arbete och universitetsstudier. 

Jag skulle vilja tillägga att vi inte har några barn sedan tidigare och jag är väldigt förväntansfull, men samtidigt vettskrämd. Det är läskigt tycker jag, stort och helt livsomvälvande. Någon annan som känner att framtiden känns lite småotäck när man tänker sig in i föräldrarollen och hela barnbiten? Övervägande längtar jag bara och även om det är tufft så tvivlar jag inte en sekund på att det kommer bli hur bra som helst, men i korta stunder slås jag verkligen av allvaret. Nu när vi är så nära menar jag...

Fru: Jägarna är ju Norrland! Haha, nu tror jag minsann att jag måste bli lite förnärmad.  Om du tänker Värmland så kan du tänka på sola i Karlstad, eller Smala Sussie för att koppla till film. 

Aspartam: Jo jag förstår vad du menar. Det är bra att få förbereda sig och samla tankarna. Men för lång tid är inte heller bra. Vi har försökt i ett år nu, och ju mer jag tänker på det och ju fler gånger jag får minus, desto mer knas blir det i skallen. Jag menar att jag tror att det kan vara onyttigt att hinna tänka för mycket också.

Attfånga: Jag var nästan helt säker på att jag inte skulle ha barn innan jag träffade mannen i mitt liv. Sedan dess har det varit så självklart. Han är också samlad och säger mest "Man kan inte planera hela livet, för ingenting blir som man tror ändå." Så han tar det mesta med en klackspark som det kommer.  Jag tjatar jag sönder allt här hemma, haha. Stackarn.

BIM -13 idag. BAH vad långt det är kvar. 

Fru: Ja, jag skoja bara. :) Nog bor det allt en jägare i mig också! Hehe...

Kajsa: Spännande! Lycka till, och skriv när du vet!

Hur mår ni ikväll damer?

Mitt nick är ett smeknamn som jag fick när jag bodde i England för några år sedan. Mitt riktiga namn börjar på K men engelsmännen tyckte av någon anledning att jag såg ut som en Kaylie. :)

Är det bara jag som bor i Örebro just nu alltså? 

:) Min sambo erbjöd sig att räkna dagar så att jag slipper, för han tyckte att det gjorde mig så stressad. Gulligt tyckte jag och sa att det får han gärna göra, men förstod att han inte skulle ha koll alls så jag räknade i smyg. När det väl var dags för ÄL så sa jag, "Borde det inte närma sig ÄL nu?" Han svarar; "Nej det är inte förrän nästa vecka.". Hahaha... Och han undrar varför jag har så svårt att släppa ansvaret till honom? Men hjärtat var i alla fall på rätt ställe och han ville försöka. Klart det inte är lätt att börja med sånt när han aldrig gjort det förut, särskilt när det inte är i hans kropp som ÄL ska hända. Men som ni skriver, ibland skulle det vara skönt att bara kunna lägga det ifrån sig och låta någon annan tänka och planera.

Som kille kan man ju ge stöd på olika sätt. Min sambos sätt är inte att räkna dagar, hehe... men han är bra och fin på många andra sätt i den här processen.

Attfånga: När är det nu igen du har BIM?

Fru: Jag vill också mycket denna månad, men är ändå förvånansvärt lugn. Det är aslångt kvar till min BIM så än kan jag nog inte känna nånting varesig jag vill eller ej. :) Men till söndag är det inte långt! Spännande! Jag håller verkligen tummarna för alla här i tråden! 

Emma G: Grattis! Helt klart positivit! Men du har ju alltså BIM-8 idag och plussar redan`, det är ju helt sjukt. Vilka hormoner!

Attfånga:  Ja det är svårt det där när man känner saker, att veta om det är inbillning eller inte. När är det nu igen du har BIM? Jag håller mina tummar för dig!

Fru: Inte behöver det betyda nåt inte. Du ska inte måla fan på väggen vet du. Det kan ju lika gärna vara växtvärk. Hur känns tuttarna? Jag håller hoppet uppe för dig! 

Fru 2011: Ja jag förstår det. Man är ju också så rädd för att bli besviken om man hoppas för mycket. Men än finns hopp! Ja varför inte testa i morgon? Om det är negativt så betyder det ju ingenting egentligen, eftersom det är så tidigt. Du bara måste ju skriva i så fall! 

Själv har jag börjat få lite molvärk då och då, känsliga bröstvårtor och lite ont i tuttarna. Och det ser jag som ett gott tecken, för jag har aldrig såna känningar mellan mensen. Det kommer först när det väl är dags för mens och dit är det ju 11 dagar kvar så det är alldeles för tidigt för att känna nåt sådant. Så här sprider sig hoppet och jag tänker inte släppa det förrän ett klart besked skulle komma. Tänk vet ni, att bli gravid ett par veckor efter att doktorn sagt "Du har PCO och har ingen ägglossning".  Och på 12:e försöket också. "Första året gillt", haha. Kanske är jag lite fööör hoppfull nu, men va fan, efter ett år så bara måste det ta sig den här gången, annars ger jag faktiskt upp.

Så nu jäklar ska här vara glada miner med myyycket tålamod!

En stor tålmodskram till er alla, och grattis ännu en gång EmmaG!