Vi som försökt ett tag utan plus

Lillnosen, har du nån idé om vad det är för knas på hjärtat?

Usch, det låter inte alls trevligt. Hoppas verkligen att du bara får positiva resultat från kardiologen!

Jag får också rusningar, var och varannan dag, tillsammans med andfåddhet och trötthet. I mitt fall är det inget farligt. Jag har en klaff som inte stänger som den ska, och anledningen till att rusningarna började var för att jag hade en tarminflammation och inflammerade njurar. Själva inflammationen i sig påfrestar hjärtat och när det slår för fort så "läcker" det för mycket blod pga den där klaffen, vilket göra att blodtrycket sjunker och jag blir snurrig, trött och andfådd. Men egentligen är det inget farligt. Jag har helt enkelt ett hjärta som väldigt lätt blir påfrestat, särskilt av inflammationer och sjukdomar. Jag kommer mycket troligt att få problem med hjärtklappning under en eventuell graviditet, men då är det bara att ta det lugnt.

Vad jag är mer orolig för är min livmodertapp. Eller den som inte finns mer. Jag opererade bort stora delar av den för två år sedan på grund av cellförändringar som bara blev värre. Nu läser jag både här och där om kvinnor här på FL som har förkortad tapp och som blir sjukskrivna redan från typ vecka 20, med beordrad sängvila resten av graviditeten för att de får för tidiga sammandragningar. Många skriver att det tydligen är lätt att man föder för tidigt när man har förkortat tapp, och jag har ju i princip ingen! Tänk då om jag skulle ha lyxen att bli med tvillingar nu (hoppas hoppas hoppas), då lär det ju bli ännu värre.

Eller lurar jag mig själv? Nån här inne som har opererat bort tappen och därefter fött barn? 

Nu känner jag mig helt ego som skriver en massa som bara har med mig att göra känner jag. Jag ska snart vända och ägna mig mer åt er andra igen. :) Men jag behöver lite råd från er, mina kloka blivande och nuvarande mammor! :) Jag vill veta hur ni skulle gjort, om ni var jag.

Jag har ju två ägg på G och har en ovitrellespruta som ligger här och väntar. I förrgår var ena ägget 16 mm och det andra ägget 13 mm. Slemhinnan var enbart 3 mm, vilket den varit förut också men växt till sig till 8 mm ungefär vid äggsläpp.  Läkaren trodde att båda äggen skulle släppa när det väl var dags, just för att det inte skiljde så himlans mellan dem. Mina ägg brukar, om man utgår från tidigare månader när VUL har gjorts, växa nästan två mm per dygn. Åtminstone mer än 1 mm. Detta innebär att de idag är ungefär 20 mm respektive 17 mm. Kanske något mindre. 

Egentligen tänkte jag ta sprutan i morgon, för att låta slemhinnan få så lång tid på sig som möjligt för att växa till sig, men jag mår så himla dåligt av de här växande äggen. Jag har ont, är svullen och fruktansvärt illamående, med en hemsk huvudvärk sedan flera dagar tillbaka. Skulle ni ha väntat och stått ut tills i morgon och tagit sprutan då - för låta slemhinnan växa och så att äggen ska släppa på lördag - eller skulle ni chansa på att slemhinnan hunnit växa tillräckligt och ta den redan idag? Då släpper ju äggen i morgon och jag bör snart börja må lite bättre.

Vad tycker ni? Jag tycker det är svårt!

Tack hörrni!

Läkaren sa inte att jag skulle ta sprutan i morgon. Hon sa "ja, ta den om några dagar eller nåt". Men jag ska nog försöka stå ut tills i morgon.

JZ79, Jag känner med dig. Det är hemskt att må dåligt! Men, om man bara kunde få det där plustecknet så skulle det vara värt allting! Finns det ingenting mer man kan göra för att hjälpa din migrän?

Usch, JZ79, jag tycker verkligen synd om dig!

Okej. Ja det ena ägget är ju 20 idag, men inte det andra. Så jag väntar tills i morgon. Därefter är det nog ingen vits med att vänta mer, för då kommer jag nog börja ägglossa själv. :) Jag vill ju hinna få sprutan och ge dem en extra skjuts så att säga. :)

Tack för dina råd! 

Försöker: Är du rädd för spolningen? Eller hur kommer det sig att du ville avbeställa allting?

Försöker:

Alltså, jag AVSKYR allt som har med gynundersökningar att göra. Jag har, på grund av otäcka händelser, väldigt svårt för att låta andra greja där nere - särskilt med allehanda verktyg. Och eftersom en vanlig undersökning kräver det yttersta av mig så må du tro att jag var LIVRÄDD när jag skulle göra spolning. Jag försökte på alla sätt och vis att ta mig ur den, men vi var ju tvungna innan vi fick testa pergo och sånt där du vet. Så till slut kom den där dagen och jag ville bara försvinna.

I efterhand kan jag säga att det inte alls är så hemskt som jag målade upp. Jag ska inte ljuga och säga att det är ett roligt kalas eller att det inte gör ont, för inte är det direkt myspys. Men det är verkligen inte så illa som jag trodde och jag är så himla glad att jag gjorde det. Det var så skönt när det var över - dels att veta hur allt ser ut där inne och dels att få komma vidare i utredningen och behandlingen.

Om det gav mig ett barn skulle jag göra det varje vecka ända fram till förlossning om jag var tvungen.

Och då hade jag ingen smärtlindring alls.

Det kommer gå jättebra och du kommer bli på världens bästa humör efteråt för att det är klart. Heja heja nu, du fixar det galant. Det är så kort tid det handlar om så bara gör det. :) 

Lillnosen: Nej, som jag förstått det så är det inget som behöver opereras. Inte just hjärtat alltså. Däremot kanske jag kan behöva operera bort gallsten och eventuellt nånting i tarmen. Men som det ser ut i dagsläget så är allt lugnt. :)

Jag tror Ciccie vet att hon inte kan vara gravid för att hennes kille låg sjuk under ÄL. Har för mig hon skrev det. Men vi kan ju hålla tummarna för henne ändå, inte sant? :) 

Lillnosen, jag har inte testat men funderar istället på nattljusolja. Har hört bra om det. Och om du lyckades få till ÄL-sekret på Bdg så kanske man skulle testa det då! Jag har aldrig fått ÄL-sekret nämligen. Äter man ÄL till mens eller mens till ÄL?

Äter man nattljusolja från ÄL till mens eller tvärtom?