Ja, och tyvärr mimmi80 så tycker jag att det bara blir värre ju längre tiden går. Man blir mer och mer orolig. Men det var som en kompis till mig sa (hon har två barn), "oron går aldrig över, det blir bara värre efter att de är födda - välkomen till ett liv som mamma" 
. Ja, vecka 8+2 är vecka 9. Så sa i alla fall min BM. Men om man pratar om magiska v 12 när risken för MF ska bli mindre så tror jag att man menar att man lämnat v 12, dvs 13+0...
Vi kommer att göra KUB/Nupp. Har faktiskt inte funderat och analyserat jätte mycket över det utan det kändes bara självklart. Men vi är medvetna om att man kan få hög risksiffra, men hur vi går vidare efter det får vi i så fall ta då. Den 18/1 är det dax.
Hej! Vill bara skriva av mig lite.
Är i vecka 10+4 idag och igår så vaknade jag och kände mig inte alls gravid längre. Jag har haft väldigt svaga symptom hela tiden, men ändå känt mig gravid men det gör jag inte längre. Tror att det mest beror på att jag tidigare känt stramningar och pirr i livmodern men det gör jag inte alls nu. Nada. Inte ens kissnödig på samma sätt som tidigare.
Jag har googlat lite och läste då att man ska kunna känna livmodern runt v 11 om man ligger på mage. Jag känner ingenting. Nu har jag i och för sig bakåtlutad livmoder så det kanske kan påverka, men det känns ändå inte bra.
Jag har även läst om "spökveckor" där symptomen tydligen kan försvinna Hur mår ni andra ? Känner ni igen detta ?
Tack för era svar 
Känner mig lite lugnare. Och precis innan lunch så mådde jag jätte illa och kände lite i livmodern igen. Så jag det kanske bara är spöveckorna trots allt. Men man blir ju så orolig när man som jag gjorde igår vaknar upp och känner sig precis som vanligt för första gången på flera veckor.
Angående att inte känna livmodern så är det nog som du säger Baggs, att det är olika för person till person. Men jag måste sluta googla och läsa massa saker som bara gör mig orolig, men lättare sagt än gjort 
Jag har också gått upp runt 3-4 kg sedan jag plussade men det beror nog inte alls på graviditeten utan precis som för dig bara på vad jag har ätit 
Jag har också ätit när jag känt för det (och har ju varit mer hungrig nu) och inte valt de nyttiga alternativen utan de snabba. Sen så tränade jag ganska mycket innan jag blev gravid men i samband med att jag plussade fick jag en förkylning som höll i sig flera veckor och sedan har jag varit så fruktansvärt trött att jag inte orkat träna som tidigare. Jag måste också ta mig i kragen och bryta den här trenden med fel och för mycket mat och ingen träning, men det känns lättare nu är när jag inte är lika trött längre…. sen är man ju inte 20 heller längre
Mojsen, jag förstår att det är extra jobbigt med symptomen om du har erfarenhet från missfall. Men gud så skönt att du fått se att allt är okej
Skönt också att höra att det är fler än jag som inte känt livmodern så tidigt. Man får ju lätt uppfattningen att de tär något galet om man inte känner den.
Det jag har läst angående ultraljud är att man inte har någon forskning kring att det är dåligt med för många, men man vet heller inte att det inte är det. Men jag kan ha förstått fel. Jag tror att man rekommenderar att inte göra ultraljud "i onödan", sedan så är det ju en tolkning vad "i onödan" är. En stressad och orolig mamma som inte får göra UL är nog inte heller jätte bra...
Mimmi och Loddi: jag blir jätte ledsen för er skull. Så himla tråkigt 
kan inte ens föreställa mig hur jobbig det är. kramar till er
Grattis både Baggs och Inanna68 till lyckat VUL !! Måste vara så skönt att få se att allt står rätt till
Jag fick ju se ett hjärta i vecka 8+2, men idag är jag i veckan 11+2 och mycket kan ju ha hänt på tre veckor så tidigt i graviditeten. Jag är så himla nervös och jag ser varje symptom och icke symptom som någonting negativt, och det blir värre för varje dag. Vet inte hur jag ska orka 9 dagar till....
Min helg har varit väldigt påfrestande. Jag har fått utstå frågan om det inte är vår tur snart (inkl kläm på magen), umgåtts med både vänner och släkt och deras bebisar och då fått höra hur jobbigt det är med en bebis och vilken tur jag har (!?!) som inte har barn, samt från svärföräldrarna prat om babynamn och att sticka babykläder (jag tycker att det är för tidigt och att det betyder otur att ta ut någonting i förskott).
Jag har mitt NUB/KUBB vecka 12+4. Där jag går vill man göra det så nära v 12+2 som möjligt. Märkligt att det är så olika från ställe till ställe (tänker på Baggs som har v 13+6).
Jag tror som Baggs, att vi i IVF-svängen skyddar oss själva lite extra noga vilket ofta resulterar i negativa tankar och/eller föreställningar om allt som kommer att gå fel. Jag har många vänner som fått barn och flera av dem som jag pratat med nu när jag själv är gravid säger att de inte alls var oroliga för missfall eller liknande i början av graviditeten. Deras oro kom mycket senare, och handlade om andra saker.
Vi som gör IVF kan ju inte "bara" bli gravida igen månaden efter, och dessutom har vi ofta kämpat väldigt länge så vi vågar inte riktigt vara glada med risk för att bli så besvikan som vi blivit så många gånger tidigare.
Själv har jag inget mf/ma bakom mig, och jag kan bara föreställa mig hur extra oroligt det är för er som har det.
Men vi måste försöka att tänka positivt. Jag klarar det inte på egen hand men min man är fantastisk och är så positiv och peppar mig när jag är nere, samtidigt som han säger att om det inte skulle gå vägen så klarar vi det också. Vilket han ju har helt rätt i. Sköt om er!
Ylviz: såg ditt inlägg först nu, verkligen jätte tråkigt 
men du verkar vara stark och jag imponeras av att du håller modet uppe och jag kan bara föreställa mig hur jobbigt det är för er. Stora kramen till er !!
Hej sjöglimt. Jag känner ingen mig så mycket i det du skriver (kunde lika gärna varit jag som skrev). För ca en vecka sedan fick jag precis samma känsla, att symptomen var borta och fostret dött. Jag har också googlat och läst här på FL för mycket och min man måste säga åt mig flera gånger per dag att jag ska sluta oroa mig. Hur som helst så har jag nu fått tillbaka lite symptom (lite illamående och stora bröst), men är naturligtvis fotfarande orolig. Jag är i vecka 11+6 idag och har UL på onsdag så just nu är allt bara en lång väntan till dess. Vilken vecka är du i?
Jag vet inte vad jag ska säga för att lugna mer än att du är inte ensam om att känna om du gör och jag har läst väldigt mycket om att det är vanligt att symptomen försvinner ibland (ibland pratar man om spökveckor). Men om du är väldigt orolig så tycker jag absolut att du ska försöka få ett ultraljud, även fast jag inte tror att det är någon fara!!
Jag vet att hur svårt det är, men försök att fokusera på att de flesta graviditeter faktiskt går bra, och att det inte är helt ovanligt att symptomen avtar lite när kroppen hunnit vänja sig vid att vara gravid.
Kramar
Grattis Mojsen, måste vara fantastiskt att få se händer och fötter
Barnatro10: jag tror att riskerna för ma minskar om man sett ett hjärta slå, oavsett vecka. sen är det ju så klart alltid mer risker tidigt i graviditeten men ett tickade hjärta är mycket positivt. men lycka till på måndag !
Idag går jag in i vecka 13 (12+0) men kommer inte kunna slappna av förrän på onsdag på vi har UL (nupp/kub).
Jag sa i morse till min man att det som just nu känns som det jobbigaste om allt skulle gå åt skogen på onsdag är inte att det inte fungerade denna gången utan att jag ska behöva gå igenom dessa tre hemska månader igen (om vi lyckas bli gravida igen). Missförstå mig inte, naturligtvis skulle det kännas hemskt att få ma, men den tanken har jag på något sätt förlikat mig med (fast jag kanske reagerar annorlunda om det väl händer). Men den psykiska påfrestning som varit sedan början av december vet jag inte om jag klarar av igen....
Fick idag, av en slump, även veta att jag har PCO. Hittade en gammal lapp från utredningen jag gjorde 2007 och på den har läkaren skrivit PCO med stora bokstäver. Då hade jag ingen aning om någonting och reagerade väl inte när han sa PCO. Men sedan dess har jag läst på mycket om barnlöshet och när jag nu såg att det stod PCO på lappen förstod jag ju direkt vad det var. Lite tråkigt att läkaren då inte förklarade detta för mig bättre. Jag är inte överviktigt (snarare tvärtom) och har inte problem med acne eller oönskad hårväxt, så när jag läst om PCO så har jag inte fattat att det är det jag har. Men det är det tydligen....
Oj, vad långt det blev. Ha en bra lördag !!
Oj, vad mycket jag missat som inte varit inne på några dagar.
Grattis Baggs till nya jobbet Håller med övriga, klart att du ska ta det. Blir så glad när jag hör talas om så bra chefer/organisationer.
Grattis Barnatro10, Sussie85 och mela86 till lyckade VUL Visst är det fantastiskt ! Man kommer dit så orolig och går därifrån så glad !
Jag var på kub/nupp i morse och då gör man ju ett UL. Den lilla var så fin och vinkade åt oss och vi fick risk 1:20000, så det känns toppen bra.
Jag har haft detta UL som en slags milstolpe. Jag är i vecka 13 (12+4) och har väntat med att köpa mamma byxor tills jag idag, men nu när allt såg bra ut ska jag ut direkt efter jobbet och shoppa. Jag har blivit ganska stor om magen (var rätt smal innan) och kan inte ha några byxor längre utan bara klänningar och vissa kjolar. Så nu måste jag handla 
Tack tjejer Ska berätta på jobbet på måndag, är lite nervös för det...
Lycka til idag Lih84 !!! Det kommer gå bra.
Grattis till lyckat vul Lih84 !!
Tack Inanna68 för grattis ! Håller tummarna för dig på ditt kub/nupp nästa vecka.
Visst är det härligt med mammabyxorna Baggs ! Jag köpte ett par med var tvungen att lämna in dem på uppläggning. Ska bli så skönt att få hämta dem i morgon. Just nu har jag en svart kjol som är det enda jag kan ha på mig.
På mig syns magen nu så mycket att jag måste berätta på jobbet. Tänkte egentligen vänta ett par veckor, men det går verkligen inte att dölja längre. Konstig för jag läser att de som är ganska smala från början får mage senare, men för mig verkar det ju vara precis tvärtom.
Appropå mammakläder så är ju utbudet verkligen jätte dåligt, och då bor jag ändå i Sthlm som borde ha lite mer utbud. Men ska åka in till Karlavägen ngn dag för där finns det i alla fall ett par affärer.
Lycka till på vul Sjöglimt! Det kommer gå jätte bra
Grattis till v 13 baggs !! Vad skönt att din oror har lagt sig. Vi fick risk 1:20000 på vårt kub/nupp och ändå frågar läkaren om vi vill göra fvp (hon rekommenderade det inte, men frågade). Det ville vi verkligen inte. Hade nog tvekat på att göra det även vid lägre risk, för jag gjorde kub/nupp mest för att få ett extra ul. Det kommer säkert gå jätte bra för er också på kub/nupp.
Själv är jag i vecka 14 (13+3). Min oror hade lagt sig lite efter att vi hade ul i onsdags. Men igår så berättade jag på jobbet och direkt efter så kändes det som att jag "jinxat" allting, så nu är jag lite nojig igen.
Det jag märker mest skillnad på den senaste veckan är att jag mår mycket bättre. Tyckte inte att jag hade så mycket symptom tidigare men nu märker jag ändå en enorm skillnad på hur jag mår. Jag glömer helt bort att jag är gravid (vilket iof är lite läskigt).
Undrar när man ska börja tindra
Hej tjejer! Länge sedan jag hann skriva någonting här och är nyfiken på hur det går för er alla ?
Jag är idag vecka 17 nu (16+4) och börjar blir frustrerad över att jag inte känner några sparkar, även fast jag vet att det är vanligt att man inte känner förrän senare.
Magen växer men oron blir inte mindre, längtar så mycket till RUL som är 27 februari.
Jag fick 3 påsar med kläder och saker från en vän. Mest kill-saker så vi får hoppas att det är en kille
Ska ni ta redan på om ni väntar en kille eller tjej ? Vi har inte bestämt oss ännu....
Förresten, berättar ni för "folk" att det är via IVF ni blivit gravida ?
Sköt om er!
Jag känner också precis som du SmillaK när det gäller att berätta. Det känns jobbigt, som att man skryter på något sätt eller vill vara märkvärdig. Det handlar också om att det, precis som du skriver, känns overkligt för en själv fortfarande så det känns som att jag står och ljuger.
Sen jag ju fortfarande orolig att något ska gå fel och att det då kommer kännas jobbig att ha berättat för alla, men jag är ju i vecka 18 imorgon och det syns rejält nu på mig nu så jag måste bara släppa det.
Vår närmsta familj och vänner vet om att det är IVF men inte bekanta. Jag har inget emot att berätta om någon frågar eller om ämnet kommer upp i vissa sammanhang men jag kommer inte berätta det helt apropå. Det blev ett samtal här på jobbet någon dag om att vissa har svårt att få barn, men jag kände inte för att berätta om vår ivf då. Men det kanske handlar mer om hur väl man känner sällskapet (jag är rätt ny på jobbet)
Jag flyger ganska mycket i jobbet, men jag kommer nog att försöka avstyra alla flygresor efter vecka 28. Kanske mest för att jag då kan ”skylla på” att jag inte får flyga (tycker inte om att flyga i jobbet). Men en semesterresa hade jag nog kunnat boka in, lite beroende på hur lång flygtur.
Vi har inte vågat kolla på barnvagn ännu, jag tänkte att vi kanske ska börja med det efter RUL om allt går bra då. Har dock pratat med tre olika vänner som har små barn och fått deras input till vad som är bra och mindre bra. En av vännerna har två barn och hon var väldigt tydlig med vad som var fel på den vagnen de köpte till första barnet och vad hon absolut ville ha till det andra, så där fick jag många konkreta tips.
Hej tjejer! Kul att höra att alla haft bra RUL Vi hade också ett bra RUL och fick se vår lilla kille fara runt. Jag är i vecka 22 nu så vi har även hunnit med ett besök hos BM förra veckan och hörde då hjärtat.
Frågorna vi brottas med just nu är, vilken vagn ska vi köpa? och vilket sjukhus skall vi välja att föda på? (bor i Sthlm och har fem olika att välja på). Det lutar åt Danderyd även om vi bor på södra sidan stan.
Min lilla kille sparkar också ganska mycket. Men han skräms också väldigt ofta genom att inte sparka alls på ganska länge, och då blir man ju jätte orolig. Idag har han inte sparkat alls och han brukar alltid sparka lite på förmiddagen, så just nu är jag lite nojig. Men, men....
Sköt om er !