emselott

Äldre 13 Dec 09:29

84 svar

Biomamman använder barnen som vapen

Jag är en av alla dem som har problem med biomamman. Eller snarare: biomamman har problem med mig. När jag träffade min sambo visste jag att det var en paketlösning jag valde, men vad det faktiskt innebar hade jag faktiskt ingen aning om. Med barnen går det bra, men mamman verkar ha gjort det till sin livsuppgift att göra livet besvärligt för mig och min sambo. Just det hade jag väl kunnat stå ut med, men det är ju faktiskt barnen som får betala priset och det känns så fruktansvärt orättvist!

Biomamman har gjort väldigt klart för min sambo och mig att jag inte är välkommen på tillställningar som rör deras gemensamma barn. Där ska bara "den riktiga familjen" vara, som hon yttrycker det. Senast igår sa hon:

"Ifall inte ni kan respektera att jag inte vill att E närvarar vid tillställningar för våra barn så kan inte jag gå och då blir jag tvungen att säga det till barnen!".

Mannen och jag har inte levt tillsammans så länge än och har hittills valt att inte kommentera det kravet över huvud taget. Istället har jag helt tyst bara hållit mig undan och gett barnen ursäkten att jag jobbar eller ska hälsa på min mamma eller syster eller liknande. Deras mamma drar sig inte för att dra in dem i konflikterna och be dem välja ifall de vill ha henne eller mig på plats - och naturligtvis väljer de alltid mamma i första hand! Det är naturligt och jag förväntar mig ingenting annat. Men att lägga över ansvaret på dem och tvinga dem välja bort någon skadar inte främst mig utan dem. Det är tydligt att de får dåligt samvete och är ledsna och olustiga varje gång det händer.

Nu ringde mannen precis och berättade om luciafirandet på förskolan. Mamman och båda barnen hade varit där och den äldsta flickan, som ska ha 6-årskalas på lördag, hade kommit fram och tydligt besvärad sagt:

"Pappa, jag vill inte att E kommer på mitt kalas"

Det är inte så svårt att lista ut vem som sagt det. Jag har inte vetat hur fan jag ska hantera det när mamman snackar ner mig eller talar om för dem vad de ska säga, tänka och tycka. Jag vill inte att barnen ska försättas i någon lojalitetskonflikt eller behöva känna dåligt samvete inför mig. Men samtidigt kan jag inte låta henne förstöra vår relation och ge barnen olustkänslor för att de faktiskt tycker om mig - mot mammans vilja. Mannen och jag funderade igenom det här igår och pratade om hur vi ska hantera liknande situationer i framtiden och vi kom fram till fjölande:

Det viktigaste är att barnen ska slippa ta ansvar för de vuxnas konflikter eller behöva välja sida - även om då det 'bara' är mig de behöver välja bort. (Det finns situationer där deras mamma vill få dem att välja mellan mamma och pappa också, och det är ju ännu mycket värre!). Därför kommer jag i fortsättningen att gå på tillställningar med barnen när mannen och jag bestämmer att det är lämpligt - oavsett vad mamman säger eller hotar med. Om mamman väljer att inte komma på grund av mig så är det helt enkelt hennes val. Ifall flickorna säger att de inte vill ha mig där så går jag ändå ifall vi bestämt det, för det är bättre att de blir arga på mig eller pappan än att de ska behöva vara de som bestämmer och därmed blir inblandade i de vuxnas konflikter. Jag kommer inte att försöka ta uppmärksamhet ifrån mamman eller göra någon sak av min närvaro. Men jag kommer att vara där. Pappan och jag kommer att göra klart för barnen att de inte kan välja i den frågan utan det är upp till de vuxna att bestämma vad de gör och inte gör. På det sättet kan hon inte använda barnen som vapen och de sliipper ta ett ansvar som de inte ska behöva ta. Jag hoppas verkligen att det här är rätt väg att gå. Alla andra alternativ vi funderat på hittills har varit sämre.

Hur har ni andra med besvärliga relationer med biomamman löst liknande situationer och problem? Finns det andra lösningar som fungerar bra, utan att man behöver dra in barnen i konflikterna och utan att jag som ny vuxen i deras liv behöver ta avstånd från eller välja bort dem?

Iam

Äldre 14 Jul 14:33

#61

minnen12 skrev 2012-07-14 13:47:51 följande:

Är absolut inte osäker som mamma det kan jag försäkra dig om.
Och jag har också varit bonusförälder under lång tid.
Skulle aldrig komma på iden att inkräkta på det barnens tillställningar!
där hör barnets biomamma och biopappa och ev släkt hemma,inte jag!
Du verkar vara osäker som bonusförälder och tänka att syns du inte finns du inte och det kan jag inte tycka är för barnets bästa alls.
Sådana åsikter brukar komma av svartsjuka på biomamman mer än för barnets bästa..

minnen12 skrev 2012-07-14 13:56:56 följande:

På vilket sätt är det för barnen att avstå om styvmamman inte kommer på tillställningar?
Köper tyvärr inte det resonemang överhuvudtaget..
Om man inte gör det till ett problem som styvmamma blir det heller inget problem.
Vad gäller känslor så är det är en helt annan disskution det.
Du verkar sätta dig väldigt högt uppe på piedestal i barnens liv men hur du än försöker har du ingen chans att nå toppen som de riktiga föräldrarna,jag har därför siktat på att vara en bra vuxen i mina bonusbarns liv men att inkräkta på deras liv de har med deras föräldrar det har jag aldrig gjort..
Barnen ska få känna vilka känslor de vill.

Vi får helt enkelt enas om att enas då vi inte har ens en liten gemensam beröringspunkt.
Hoppas bara att du lyckas sätta barnens känslor före dina egna så att dom, om dom har en bonusmamma, känner att det är fullt ok att tycka om henne och ha henne närvarande.

Och du nämner att släkten är välkommen men att en bonusmamma inte tillhör släkten..
Enligt mig tillhör bonusmamman familjen, det är en åsikt vi alla delar i min familj, oavsett blodsband eller ålder.
Måste ha varit mycket jobbigt för dig att som bonusmamma inte vara en del av den familj du delade vardag och liv med.

Aaliyah

Äldre 14 Jul 14:42

#62

Det här ämnet väcker starka känslor, märker jag. Och vi som är vuxna kan förhoppningsvis hantera de känslorna, men för barnen är det nog jättesvårt.

Iam

Äldre 14 Jul 14:48

#63

Aaliyah skrev 2012-07-14 14:42:54 följande:

Det här ämnet väcker starka känslor, märker jag. Och vi som är vuxna kan förhoppningsvis hantera de känslorna, men för barnen är det nog jättesvårt.

Det är det jag menar.
Barn ska inte behöva hantera sina känslor, dom ska bara få känna.
Tycker dom om någon så ska det inte vara fel eller skuldbeläggas.
Vill dom tycka att någon människa är viktig för dom så inte heller det vara fel eller skuldbeläggas.

När man som biomamma hävdar sin rätt att sitta som herre på täppan så skadar man sina barn, det är jag fullt övertygad om. Har sett det på nära håll då mina bonusar råkat ut för just det här.
Det slutade med att dottern slutade vända sig till sin mamma och vände sig till mig istället.
För jag ställde inga krav på vad hon fick känna eller tycka. Jag accepterade allt hon kände.
Som tur är tog mamman sitt förnuft till fånga och idag är mamma den hon kan vända sig till igen.
Men hade mamman inte greppat sitt misstag och ändrat sig hade det nog inte varit så kul att vara henne idag.. och det hade tyvärr inte varit så kul att vara dottern heller.

minnen12

Äldre 14 Jul 17:17

#64

Iam skrev 2012-07-14 14:33:06 följande:

Vi får helt enkelt enas om att enas då vi inte har ens en liten gemensam beröringspunkt.
Hoppas bara att du lyckas sätta barnens känslor före dina egna så att dom, om dom har en bonusmamma, känner att det är fullt ok att tycka om henne och ha henne närvarande.

Och du nämner att släkten är välkommen men att en bonusmamma inte tillhör släkten..
Enligt mig tillhör bonusmamman familjen, det är en åsikt vi alla delar i min familj, oavsett blodsband eller ålder.
Måste ha varit mycket jobbigt för dig att som bonusmamma inte vara en del av den familj du delade vardag och liv med.

Nej inte jobbigt alls.
Vi bestämde så från början och jag har aldrig haft bekymmer med att acceptera att min man hade en tidigare familj och barn med en annan,med vår gemensamma barn bestämde vi tillsammans,han och hans ex skötte allt som rörde deras barn svårare än så är det inte.
Inget av barnen har tyckt det varit konstigt eller svårt och de är ganska stora nu.
Jag var som bonusmamma en viktig vuxen i deras liv men skulle aldrig ta på mig en roll jag inte ska ta då inkräktar jag på biomammans roll och det måste om något vara konstigt för barnen,de har ju en mamma redan.
Bonusföräldern tillhör inte barnets familj och det är min fasta åsikt.

minnen12

Äldre 14 Jul 17:19

#65

Iam skrev 2012-07-14 14:48:09 följande:

Det är det jag menar.
Barn ska inte behöva hantera sina känslor, dom ska bara få känna.
Tycker dom om någon så ska det inte vara fel eller skuldbeläggas.
Vill dom tycka att någon människa är viktig för dom så inte heller det vara fel eller skuldbeläggas.

När man som biomamma hävdar sin rätt att sitta som herre på täppan så skadar man sina barn, det är jag fullt övertygad om. Har sett det på nära håll då mina bonusar råkat ut för just det här.
Det slutade med att dottern slutade vända sig till sin mamma och vände sig till mig istället.
För jag ställde inga krav på vad hon fick känna eller tycka. Jag accepterade allt hon kände.
Som tur är tog mamman sitt förnuft till fånga och idag är mamma den hon kan vända sig till igen.
Men hade mamman inte greppat sitt misstag och ändrat sig hade det nog inte varit så kul att vara henne idag.. och det hade tyvärr inte varit så kul att vara dottern heller.

Barnen ska få känna skriver du men jag tror att de flesta barn känner att de bara vill ha med SIN mamma och SIN pappa på tillställningar,inte bonusar de inte valt att få.

Iam

Äldre 14 Jul 18:47

#66

minnen12 skrev 2012-07-14 17:19:38 följande:

Barnen ska få känna skriver du men jag tror att de flesta barn känner att de bara vill ha med SIN mamma och SIN pappa på tillställningar,inte bonusar de inte valt att få.

Och jag tror att du har väldigt fel. Väldigt fel.
Dom flesta av oss har bra och nära relationer till våra bonusar som, hur du än skriker dig blå om motsatsen, tillhör samma familj.

Iam

Äldre 14 Jul 18:51

#67

minnen12 skrev 2012-07-14 17:17:11 följande:

Nej inte jobbigt alls.
Vi bestämde så från början och jag har aldrig haft bekymmer med att acceptera att min man hade en tidigare familj och barn med en annan,med vår gemensamma barn bestämde vi tillsammans,han och hans ex skötte allt som rörde deras barn svårare än så är det inte.
Inget av barnen har tyckt det varit konstigt eller svårt och de är ganska stora nu.
Jag var som bonusmamma en viktig vuxen i deras liv men skulle aldrig ta på mig en roll jag inte ska ta då inkräktar jag på biomammans roll och det måste om något vara konstigt för barnen,de har ju en mamma redan.
Bonusföräldern tillhör inte barnets familj och det är min fasta åsikt.

Och för att vara övertydlig som ibland krävs på detta forum.
Om ni trivdes i det upplägget så är det ju kanon.
Men det du behöver inse är att alla inte har det så och att det kan vara hur bra som helst det med.
Det finns barn som ser sina bonusföräldrar som familj och det finns bonusföräldrar som ser sina bonusbarn som familj och allt funkar kanon. Då SKA OCH BÖR inte en biomamma sätta käppar i hjulet för denna familj och dess relationer. Det har inget alls med att någon inkräktar på något, det är däremot synen på det som just att inkräkta som gör att biomammans agerande blir skadligt för barnen.

Ess

Äldre 14 Jul 19:37

#68

Aaliyah skrev 2012-07-14 12:52:02 följande:

Jag kom på en sak; kan man inte videofilma skolpjäsen eller vad det är och titta på den tillsammans med barnet senare? Eller ha två födelsedagsfiranden, den ena där biomamman är med och den andra när styvmamman är med. Vilken unge vill inte firas två gånger?

Jag vet ingen som firar kalas tillsammans. Det blir ett firande med mamma och hennes familj och ett med pappa och hans familj. Så för mig faller det sig naturligt med två firanden.

Sen tycker jag att pappan gör rätt som säger ifrån när det gäller skoltillställningar och liknande, att det är han som bestämmer att hans sambo får komma och varken barnet eller mamman. För precis som ts skriver så tas beslutet från barnet som helst inte vill välja alls, utan mår jättedåligt.

Ess

Äldre 14 Jul 20:38

#69

För barnets skull så ska egentligen den föräldern som blir utnyttjad/nedtryckt för barnetsskull, sätta ned foten helst vid första försöket. För ju längre det får fortgå ju horriblare saker kommer att hittas på. Men oftast backar ju den utsatta föräldern i början just för barnets skull och förhoppningen att får den andre föräldern som den vill så kommer det att sluta. Men som jag ser det så göder man dennas dominans behov om man backar och det kommer att eskalera rejält tills det säger stopp!
Oftast kanske inte den andre föräldern säger stopp förrän hen har fått in en partner i sitt liv och kanske fler barn som drabbas utav den andres utspel. Först då inser föräldern det omöjliga i att dansa efter en numera utomståendes pipa, föräldern kanske tom håller på att förlora sin nuvarande familj pga den andre.

Hur föräldern än gör så kommer barnet i kläm, när föräldern slutligen säger stopp så kommer barnet att få en rejäl körning. Men förhoppningsvis så trappas det av sen när den andre upptäcker att hen inte kommer någon vart.
Säger föräldern aldrig nej så kommer barnet alltid att springa och leka med tumskruvarna på, redo att få dem åtdragna. I längden så måste det va rättså påfrestande även för barnet, för det har liksom Damokles svärd hängandes över sig helat tiden, för barnet vet att det är där, men vet aldrig när tagelstrået kommer att brista.

Aaliyah

Äldre 15 Jul 00:14

#70

Jo, men då handlar det ju om att uppfostra den andra vuxna, i det här fallet biomamman, på bekostnad av barnet, som rent faktiskt inte får ha med sin biomamma på skolpjäsen. Jag tycker inte alls att det ska vara fritt fram för biomamman att bete sig hur som helst. Visst måste man sätta gränser. Men frågan är när och hur.

Biomamman använder barnen som vapen

INNEHÅLL