Biomamman använder barnen som vapen

Jag har inga barn. Men jag har varit ett barn och då tyckte jag att min familj var min biomamma och min pappa, oavsett om de levde tillsammans eller inte.

Jag tror inte att barnen verkligen vill att styvmamman ska vara med, jag tror att de känner sig pressade att säga så för att det blir sådant liv annars. Biomamman och pappan har haft ett liv ihop som resulterat i barnen. Det livet kommer att fortsätta så länge barnen lever, även om föräldrarna inte lever ihop. Och styvmamman kommer inte alltid att ha en del i det livet, t.ex. vara med på alla skolpjäser etc. Det får man nog acceptera.

Ungarna vill ha lugn och ro och att biomamman och pappan är med på skolpjäser m.m. Kan man inte unna dem det?

Videofilma är nog inte samma sak. 
Och visst, här har barnen två kalas, ett hos oss och ett hos mamman. Det är inget dom klagar över.
MEN, jag vidhåller fortfarande att en mamma som sätter sina barn i en lojalitetskonflikt vad gäller vem dom för tycka om eller hur mycket, borde söka hjälp.
Och jag vidhåller fortfarande en mamma ska inte kunna styra sina barns andra familj genom hot och utpressning, hon ska inte kunna styra den alls.
Och fortsättningsvis vidhåller jag att den som får ta tag i situationen och anpassa sig är den som gör fel, och i detta fallet är det mamman.  

Och det får vara din åsikt, men jag hoppas att du är medveten om att den åsikten kan skada dina barn och även skada dig i förlängningen då barnen växer upp och får insikt om ditt beteende. 

En engagerad och närvarande bonusförälder är inte ute efter att ta en bioförälders plats.
En engagerad och närvarande bonusförälder har en alldeles egen unik och kärleksfull relation till barnet som skapar trygghet hos barnet. En familj är förhoppningsvis mer än mamma och pappa.
Är det fel om farmor vill gå på skolpjäsen? Eller mormor?
Eller är det fel att syskonen kommer på avslutningen?
Alla är del av familjen och det är en bonusförälder oxå.

Jag är fullt övertygad om att din åsikt springer ur en osäkerhet du bär som mamma och att du inte kan hantera att ditt barn har andra människor som det tycker om och älskar.
Det är DITT problem och du som kommer att få ta konsekvenserna av det. Tyvärr även ditt barn.
Det är min åsikt.  

Varför ska barnet behöva avstå från människor det tycker om enbart för att dess mamma kräver det? 
På vilket sätt är det för barnets bästa?
Att du är övertygad är något som jag ser som synd, då dina barn kommer att växa upp och inte kunna uttrycka sina känslor av rädsla för att mamma kanske inte håller med och då blir det jobbigt.
På vilket sätt är det för barnens bästa? Att dom ska anpassa sina känslor efter dina? Att dom ska gömma en del av sitt känsloliv för att du inte kan acceptera det?

Vi får helt enkelt enas om att enas då vi inte har ens en liten gemensam beröringspunkt. 
Hoppas bara att du lyckas sätta barnens känslor före dina egna så att dom, om dom har en bonusmamma, känner att det är fullt ok att tycka om henne och ha henne närvarande. 

Och du nämner att släkten är välkommen men att en bonusmamma inte tillhör släkten.. 
Enligt mig tillhör bonusmamman familjen, det är en åsikt vi alla delar i min familj, oavsett blodsband eller ålder. 
Måste ha varit mycket jobbigt för dig att som bonusmamma inte vara en del av den familj du delade vardag och liv med. 

Det är det jag menar. 
Barn ska inte behöva hantera sina känslor, dom ska bara få känna.
Tycker dom om någon så ska det inte vara fel eller skuldbeläggas.
Vill dom tycka att någon människa är viktig för dom så inte heller det vara fel eller skuldbeläggas.

När man som biomamma hävdar sin rätt att sitta som herre på täppan så skadar man sina barn, det är jag fullt övertygad om. Har sett det på nära håll då mina bonusar råkat ut för just det här.
Det slutade med att dottern slutade vända sig till sin mamma och vände sig till mig istället.
För jag ställde inga krav på vad hon fick känna eller tycka. Jag accepterade allt hon kände.
Som tur är tog mamman sitt förnuft till fånga och idag är mamma den hon kan vända sig till igen.
Men hade mamman inte greppat sitt misstag och ändrat sig hade det nog inte varit så kul att vara henne idag.. och det hade tyvärr inte varit så kul att vara dottern heller.