Biomamman använder barnen som vapen

Jag och min sambo resonerade ungefär lika. 
Det är han och jag som bestämmer hur vi vill ha det i vår familj.
Vad mamman anser om det är föga intressant, för att inte säga helt ovidkommande.
När vi tar våra beslut väger vi såklart in hur barnen känner.
Men det är rätt lätt att skilja på barnens känslor och på mammans projicerade känslor. I alla fall om man är lyhörd och inkännande på barnen.

Sen är det en viktig läxa att lära sig i dessa sammanhang  att du kan aldrig bestämma över en annan människas handlingar. Det enda du kan göra är att styra dig själv. 
Så om mamman vill använda barnen som vapen så är det hennes val, och i slutändan hennes förlust.
Det enda ni kan göra är att visa tydligt för barnen att ni inte spelar samma fulspel.
Börjar ni spela efter hennes spelregler, dvs låter henne styra, då skonar ni kanske barnen i vissa avseenden, men i stället för att ta avstånd från helheten som skadar barnen så är ni delaktiga.  
Visst är det synd om barnen att mamman skadar dom, men det tragiska är att ni inte kan göra något, såvida ni inte vill stämma för att dra in umgängesrätten, vilket jag inte tror är vettigt alls.  

Jag kan ju bara svara för mig själv. 
Men jo, det finns massor av anledningar, den allra viktigaste är dock - Barnen vill ha med sin familj och i den ingår jag.

Jag tillbringar lika mycket tid med barnen som deras föräldrar. Jag gör läxor med dom, tröstar när något gått galet, gläds med dom när något är kul, jag får teckningar där dom ritat familjen (dvs jag, pappa och dom två), Ska det vara ett uppträde så hjälper jag dom att lära sig sin replik eller öva in en sång, när dom gjort något roligt med en kompis i skolan berättar dom det för mig, när vi gjort något roligt här hemma berättar dom det för fröknarna i skolan. Jag är en del av familjen och har i högsta grad något med barnen att göra. 
Jag har ingen veto när det kommer till stora beslut som vilken skola, eller exempelvis medicinska beslut. Men i vardagen är jag (för att citera bonusdottern) som deras mamma när deras mamma inte är där.

Barnen VILL INTE göra saker ensamma med bara mamma och pappa, för det är inte det som är deras familj. I deras ögon har dom två familjer. En med mig och pappa och en med mamma och numer hennes sambo.
Den som oftast inte kan se det är biomamman, och visst, möjligen skulle det gynna dessa biomammor att utesluta bonusmammor och låta, som dom hävdar, den riktiga familjen samlas. Men det är inte barnens syn och definitivt inte för barnens bästa.

I min värld går barnens bästa före mammans bästa i alla lägen.
Efter barnens bästa kommer familjens bästa och sen mitt och sambons bästa.
Mammans kan möjligtvis klämmas in om det inte inkräktar på ovanstående.
Det bästa för barnen är om fler biomammor accepterar att bonusmamman är en del av deras barns familj, och barnen vill ha HELA sin familj med.
Barn som beter sig som i TS gör det för att mamman satt dom i en lojalitetskonflikt som dom inte kan hantera. Något som på inget sätt är det bästa för barnen.  

Varför? 
Av vilken anledning? För det är ju definitivt inte för barnens bästa.. så för vems bästa är det då?  

Är du säker på att det är så?
Hos oss är det inte så.
Här är jag en del av familjen och lika självklar för barnen som deras föräldrar. Är jag inte med är inte familjen komplett.
Så nog unnar jag dom det.
Se mitt inlägg #14  

Hur vet du att barnen du pratar om inte känner så?
Om det nu är att dom säger så till dig, hur kommer det sig att du inte kan tro att det lika gärna kan vara att dom inte vågar säga till dig hur dom faktiskt känner, att dom vill att bonusmamma ska vara med? 

Men det är DIN erfarenhet och DIN upplevelse.. Alla andra känner ju kanske inte så, eller hur?

Mina bonusbarn säger att dom har två familjer, en med mig och pappa och en med mamma och hennes sambo. Däremot står dom närmre mig än mammans sambo. Dvs dom räknar mig som familj, men inte honom.. och det tror jag beror på att våra familjer fungerar olika.
Men, när jag inte är med någonstans tycker dom att jag saknas. Ofta vill dom inte följa med någonstans om inte jag följer med.. När det kommer till familjeaktiviteter alltså. Att jag inte skulle vara med på skolaktiviteter bara för att är inte godtagbart i deras värld. För att det ska vara ok med dom måste jag vara sjuk eller ha något annat bokat. Och jag tror att i många familjer är det så det ser ut. 

Fast där tycker jag att ni alla är löjliga.
Självklart vill din pappa kunna umgås med sin familj, och i hans familj ingår hans sambo.
Att ni vägrar honom det är enbart barnsligt.
Att han vägrar träffa er utan henne är förmodligen en reaktion på ert ställningstagande, en lika barnslig reaktion.
Vad sägs om att acceptera och respektera att er pappa är lycklig och kär och att hans sambo är en del av familjen?
Vad skulle du säga om dina föräldrar vägrade träffa din sambo? Någon som gör dig lycklig och hel, men din familj vill inte acceptera honom/henne.
Skulle det vara ok?
Jag tror inte du skulle tycka det var så kul, och din reaktion skulle förmodligen vara den samma:  Om inte min sambo är välkommen så kommer inte jag heller.  

Det fina med vår familj är att alla respekterar varandra och varandras känslor. Det har aldrig varit ett problem för någon att uttrycka vad man känner eller tycker, inte för barnen heller. Att dom ser mig som en del av familjen fick vi reda på genom dagis då personalen gör regelbundna intervjuer med barnen och en fråga är "vilka är med i din familj" 

Sen har jag aldrig påstått att jag är viktigare än deras mamma, men jag är en självklar del i deras liv och deras familj.  

Nja, du är för evigt en familj med dina barn, men separerar du från pappan så är du och pappan ingen familj längre.. Men han är ju familj med era barn. 
Och varför är det så svårt att tro att barn vill ha med alla människor som dom räknar som familj?
Skulle vara intressant att veta.  

Det är väl ingen som någonsin skrivit något om att biomamman inte är välkommen på aktiviteter? 
Det det handlar om är att alla som ingår i familjen borde vara välkomna och i barnens familj ingår väl deras mamma i allra högsta grad?  

Eller så kanske biomamman ska fokusera mer på barnens känslor än sina egna och inse att hon inte kan ställa sådana krav. Man blir inte befriad från skyldigheter, och man blir inte per automatik befriad från att slippa respektera andra människor för att man är mamma till barn och kan gömma sig bakom den falskklingande frasen "för barnens bästa" 

Det är på inget sätt "för barnens bästa" när en mamma vägrar acceptera att hennes barns familj har utökats.