Inom mig skriker jag...

Vi har  försökt 14 månader, en tid som varit oootroligt jobbig. En bergochdalbana av känslor.

Nyligen gjorde vi en utredning och fick svaret att inget är fel...och nu är jag tömde på känslor. Självklart lättad efter svaret, men nu då...?! 

Jag har känt så mycket under den här tiden, hopp, glädje, oro och förtvivlan. Alla känslor otroligt starkt. Men nu är jag tom, och det känns läskigt. Nu är vi ju tillbaka på ruta 1, och jag kan inte gråta eller skratt. Nog för att vi har ett kvitto på att allt borde fungera men... som du skriver LiLe, livet fortsätter i 2 veckors intervaller, med ovissheten.

Livet är väldigt orättvist!