• LiLe

    Inom mig skriker jag...

    Vill inget hellre än att få ett barn att ta hand om. Folk säger att man inte ska tänka så mycket. Tänk inte på det. Hur ska jag inte tänka på min barnlöshet? Folk runtomkring mig får barn på barn, reklam finns överallt, på stan finns reklam, facebook där alla sätter in kort på sin mage och bebisar överallt, TV, radio, skvaller, bekanta, vänner..

     ALLA ska ha barn just nu! Hur ska man kunna ignorera??

    Hjälpen vi sökt.. har inte lett någonstans. Allt är bara en lång lång lång väntan. Och som jag läste här någonstans på forumet man lever i 2 veckors intervaller med hoppet som lever hela tiden...

  • Svar på tråden Inom mig skriker jag...
  • Ninninn

    Nä tyvärr går de inte att undviga vart man än ser så är de tjocka magar, vänner arbets kamrater alla får barn flera barn själv är man barnlös!! så orättvist gråter inombords dagligen! de är en kamp att ens gå upp ur sängen i pallra sig iväg till jobbet!!

    Blir du inte gravid?  

  • Gaaaa

    Så har det ju varit nu i några år.
    Vi har försökt totalt i 5 år nu.
    Skriker är milt man blir ju helt hysterisk!!!
    iblad måste man ju släppa slö monstret innom en och en käre man får se en helt hysterisk och galen.
    Han fattar inte det där med att vänner blir gravida 1 och 2 barnet. varför jag ínte kan vara glad för deras skull.
    Ja varför ska man vara glad för någons skull som inte har en aning om hur det känns för oss!!!!!!!!

    Ett falsk leende åååå Grattis vad roligt! och sedan gråter man sig till sömns.

  • Pollyn

    Vi har  försökt 14 månader, en tid som varit oootroligt jobbig. En bergochdalbana av känslor.

    Nyligen gjorde vi en utredning och fick svaret att inget är fel...och nu är jag tömde på känslor. Självklart lättad efter svaret, men nu då...?! 

    Jag har känt så mycket under den här tiden, hopp, glädje, oro och förtvivlan. Alla känslor otroligt starkt. Men nu är jag tom, och det känns läskigt. Nu är vi ju tillbaka på ruta 1, och jag kan inte gråta eller skratt. Nog för att vi har ett kvitto på att allt borde fungera men... som du skriver LiLe, livet fortsätter i 2 veckors intervaller, med ovissheten.

    Livet är väldigt orättvist!

  • Gaaaa

    Med min erfarenhet så är det bara att bita ihop och kämpa och läsa på själv.
    Sedan bryter man ihop ett tag och värden är piss och allt är orättvist och det är det.
    Sedan mår man lite bättre och kämpar igen.
    Se till att alltid ha någon att prata med, inte bara här inne.

    Jag har ju inte heller några problem mer än endometrios.
    Så jag har läst på som en tok om sköldkörteln.

    För när jag behandlade endometriosen så fick jag en massa hormoner för att inte få mens.
    Grejen är att jag mådde mycket bättre av hormonet, sedan provade vi med våra 2 sista ägg i frysen. och 1 tog sig och jag var gravid i några veckor

    Jag funderade mycket på detta och har förstått att det är bra att sänka sitt Tsh värde så att det ligger på 1,0 eller under för att bli gravid.

    I januari får vi veta om det stämmer för mig!

Svar på tråden Inom mig skriker jag...