Vad är ditt största bekymmer idag?

Samma som alltid: svärmor.

Vi har investerat i ett värmesystem på jobbet som hon envisas med att sänka termostaten på. Sedan anser hon att vissa delar av lokalerna är för kalla så då ställer hon dit värmefläktar - som går på el, och startar dem och då blir elnätet överbelastat så propparna går.
Och när propparna går så stannar "hennes" fläktar så de gör ju ändå ingen nytta och det värsta av allt är att även vår värmepanna inne stängs av så vårt hus blir kallt.
Idiot!!!
Jag förstår inte hur en människa i den åldern fortfarande saknar förmågan att tänka ett steg längre...

Fy fan! Säger jag bara.

Var på bra humör och sprang till pannrumsdörren för att öppna när det ringde på dörren och då får jag se att idioten till karl som jag är gift med har klampat omkring på mattan med leriga skor.
Inte dörrmattan utan de mattor som jag har lagt ut och flera gånger påtalat att dem går man inte med skor på, ska man ha skor på sig får man gå på sidan om mattorna.
Jag har lagt mattorna där just för att man inte ska bli skitig om fötterna efter att man har tagit av sig skorna vid dörren. Samt att barnen ska ha någonstans som är ren att sitta på när de tar på sig ytterkläder osv.
Eftersom vi har en del redskap i pannrummet och man ibland hämtar soppåsen/komposthinken osv. längre in i rummet så har jag lagt en ren "zon" i form av mattor. Barnen har förstått, men inte karl'n. Och det har funnits mattor där med det syftet i flera år så det är ingen nyhet.

Och det bästa av allt är att han inte ens kan erkänna det utan han har inte en aningen om vem som gjort det och han har inte gått på mattan och bla bla bla.
Det enda han har gjort är att hämta en kartong som han innan han tog på sig skorna hade ställt på mattan, men han hade bara tagit ett steg. Så det är inte han som har lerat ned.
Nehe och vem av alla anställda på stället springer in i vårt hus och lerar ned då???
Idiot! Stå för vad du gör.

Dagens bekymmer är tårtan som blev över igår. En hel tårta alltså. Synd att kasta den, men annars äter ju jag upp hela själv...

Dagens irritation är svärföräldrarnas ovilja till att tänka lite på miljön.

Nu har vi fått de gråna soppåsarna som ska sorteras matavfall i som senare ska sorteras ut och bli till biogas. De orkar inte ens bemöda sig med att ta in den lilla korgen och rullen med påsarna och informationsbladet utan det ligger utspritt runt deras soptunna.
FAST jag sa till svärfar att det ligger där.
- Ja, jag såg att det låg något på tunnan ,men jag trodde det var något som inte fick plats i den...
Nu har de även kastat sopor i tunnan, men inte orkat ta med de gröna påsarna.
Och detta är bara en sak de inte gör. De källsorterar inte, köper inte svenskt utan långa transporter för maten är helt okej bara det är billigt - de har gott om pengar!, De samordnar inga ärenden och älskar att kallstarta bilen. Först kör man ut den ifrån garaget och ställer den framför huset - garaget är bakom huset så de måste åka runt gården för att komma till nedfarten till husets framsida.
Sedan går de in och byter om och sedan åker de väg. När de kommer hem är det samma visa. Även om de inte handlat utan varit och besökt någon ska man köra ned till ytterdörren, gå in och byta kläder, greja m.m så bilen är kall. Sedan ut och starta den och köra in den i garaget.
Och så där håller de på!
Svärfar kan även åka några "ärevarv" helt i onödan inne på innergården bara för att han är så j-kla nyfiken på vad som ev. händer.
Han kan åka 4 mil enbart för att köpa en elkabel istället för att ta det nästa dag när han ändå ska till "stan".

Svärmor har aldrig varit vid återvinningsstationen utan allt kastas i den vanliga tunnan. Hon har aldrig ens handlat i byhålans affär utan åker till stormarknaden 2 mil bort. även om det gäller lite mjölk...

Dagens störningsmoment är att jag inte klarade av att hålla mig ifrån att tjuta när jag fick en järnbit i skallen!
Jag klarade över 5 min sedan kunde jag inte hålla mig längre.
Och nu är jag ännu mer irriterad eftersom jag tjöt och då tjuter jag ännu mera och så svider det och gör ont i bulan/såret så tårarna rinner för det.
Varför är jag en sådan typisk kärring och ska tjuta hela tiden???

Idag är en sådan där dag IGEN när jag är innerligt trött på att vara familjen och företagets obotliga optimist.
Det tar fruktansvärt på energin att hela tiden försöka peppa andra och vara glad och se framåt när övriga deppar ihop och går och gnäller och letar fel och beklagar sig hela tiden.

Jag är så innerligt trött på att vara den där glada hjälpsamma människan så jag spyr snart på't!

Bekymret är att jag ordnade så att det skulle bli enklare att hålla ordning på företagets ekonomi och makens privata ekonomi.
Vad gör han då?
Jo, han gör inköp för företagets räkning på sitt privata kort och ger mig inga kvitton. Detta resulterar i att han köper flygbiljetter/bussbiljetter m.m till anställda som sedan inte dras på deras löner så som det är sagt för jag har inte en aning om att han gör det.
Och istället för att betala med företagskortet så det enkelt syns på fakturorna för det så får jag sitta och föra över pengar till hans privata konto och fippla med kvittona. SUCK!

Sedan får sig maken en känga för att han är så jäkla löjlig när det gäller ekologisk mat. Han plockar hellre fram mjölkpaketet som står längst in i hörnet i kylen med längre hållbarhet på än tar det som står först som går ut först bara för att det är eko...

Dagens fundering är om jag ska tala om för svärmor att jag ser henne när hon springer och gömmer sig bakom potatislådorna ute på gården när hon hör att det kommer någon form av besökare. Ex. andra bönder m traktor och vagn eller så.
Jag ser henne ifrån kontorsfönstret när hon får chocken över att någon kan se henne - att hon förmodligen inte börjar jobba lika tidigt som de andra eller vad det nu beror på för hon känner faktiskt de flesta som kommer hit.

Ska jag berätta för henne hur fånig hon ser ut( och är) eller ska jag vara tyst?

Dagens bekymmer är samma som gårdagens och dagarna innan dess och även de kommande dagarna i framtiden: denna j-vla ensamhet och tristess!