Vad är ditt största bekymmer idag?

Dagens största bekymmer blir att fördela det lilla arbete jag har över hela dagen så det ser ut och verkar som att jag är riktigt upptagen hela dagen.
Förslag på tidsfördriv som ser ut som jobb mottages tacksamt!

Jag jobbar hemma utan kollegor som ser mig. Försöker fylla lite tid med att vattna blommorna och ska väl så småningom sortera lite tvätt.
Stryka lite kanske, göra något fint i excel över någon kostnad.
Ute är det blåsigt så att gå ut och se viktig ut och inventera emballage eller liknande har jag inte heller lust med så jag gissar friskt när jag ska beställa.

Så när "chefen" frågar vad jag gör så måste jag ju ha något vettigt att säga...
Nu ska jag dock fixa frukost till mig och "chefen".

Vilka sexiga män då?

Inga bra youtube-klipp at länka?

För en del tar det lite längre tid innan hormonhalterna stiger och ger utslag.
Jag hade en blödning på de dagar jag skulle haft mens och tog för givet att det var mens, men jag var gravid.

Logga ut ifrån familjeliv går inte! Det är min sociala kontakt med omvärlden...
Hur kommer det sig att du har för mycket att göra?

Här hos oss är det av någon konstig anledning väldigt lugnt och så är det för de flesta andra i samma bransch runt om i landet. Och ingen vet varför.
Det brukar vara så här i jan-feb efterjul och med sportloven, men inte i november!
Fast snart drar väl julruschen igång även för oss och det blir till att jobba massor!

Hahahaha!

Idag är mitt största bekymmer svärmor. Eller kanske rättare sagt en arbetskamrat.

Det var tänkt att maken och jag skulle åka till Danmark för att titta på ny utrustning till vårt företag, men se då ska denna "arbetskamrat" sätta sig på tvären och sura som en barnunge.
Helt plötsligt är människan helt förlamad och fattar inget och tänker minsann inte ordna med något. Hon är 63år och har psykiska problem som hon vägrar inse.
Hon är inte anställd av oss på företaget, men är med och jobbar och lägger sig i allt. Och gör vi inte på hennes vis blir hon sur. Och så tycker hon att vi är otacksamma för all den hjälp vi får av henne - som vi inte ens bett om!
Det är visserligen jättebra att hon hjälper till, men med allt bråk hon ställer till med så är det jobbigare med hjälpen än vad den verkligen hjälper.
Nu ville vi ha hennes hjälp för vi skulle åka bort och då börjar hon istället att tramsa. Hon som alltid annars sliter dessa uppgifterna ur händerna på de anställda kan nu helt plötsligt inte göra dem. Vi kan alltså inte lita på att det blir gjort som det ska.

Barnen som såg fram emot att få sova hos farmor och farfar blev nu otroligt besvikna när de inte blir så. Jag är besviken för att den tid maken och jag hade fått tillsammans i bilen till och från Göteborg hade varit underbar.
När vi jobbar så mycket som vi gör så ses vi inte så mycket så dessa "stulna stunder" arbetstid på resande fot är ljuvliga för oss. Då kan vi prata med varandra utan att bli avbrutna av jobb eller barn.

Och vad ska säljaren tro om oss när vi ändrar oss i sista sekund och jag inte följer med. Han som ordnat hotell och middag m.m.

Fortsättning på inlägg 1698...

Minsta fick världens raseriutbrott på mig för att jag hämtade på förskolan idag och inte farfar som det var sagt ifrån början.
Jag försökte förklara att det inte var mitt fel utan farmors så han skulle vara arg på henne istället. Det tyckte inte han. Det var jag som var dum!
Jag försökte förklara att jag med var arg och ledsen över att det blivit så här. Att jag verkligen ville åka, men nu gick inte det.
Så när vi kom hem tog elaka jag med mig barnen ut och sökte upp farmor så han fick säga att han var arg över situationen.
Hon försökte dock släta över det med att han tycker ju så mycket om mamma så det är väl bra att mamma är hemma...

Är fortfarande arg på arbetskamraten/svärmor.

Helt meningslöst att vara på "jobbet" för min del för att sätta upp 4 papper på en tavla och nita ihop 2 fraktsedlar med varsin följesedel bara för att hon inte ens kan ta papperna ur en skrivare och nita ihop dem.
Jag kan alltså skriva ut alla papper ifrån vår bärbara där jag befinner mig som skulle ha varit Danmark!!!
Så är det bara för dem att ta dem i skrivaren på plats i vårt fikarum på jobbet.

Nja... Svärfar hade bara yrat till allting ännu värre och just för att hon faktiskt vet och kan så tycker jag det är så fånigt att hon ska sura som en småunge.
Hade jag åkt hade hon varit ännu surare fast hon hade förmodligen gjort det som skulle göras.
Men hennes surhet hade då drabbat allt och alla i flera veckor efteråt.
Nej, hon mår inte riktigt bra eller är som vi andra, tyvärr.

Och att lära upp någon ny bara för en enstaka gång känns så onödigt. Och hade vi lärt upp någon annan så hade hon med största sannolikhet ändå slitit uppgiften ur händerna på den personen...

Vi har erbjudit henne att sluta fast hon inte ens är anställd, men det vill hon inte. Vi vill anställa en normal människa på den positionen så det blir flyt i arbetet och en person som vi kan lita på och som inte tjurar ihop som en småunge var och varannan vecka över olika saker.

Nu vet jag inte om själva Danmarksresan i sig var den utlösande faktorn utan det kan lika gärna vara att vi bygger. Nytt = dåligt = konkurs= hon ligger vaken om nätterna och oroar sig för oss och får ont i magen...
Eller om det beror på att svärfar fyller år snart så han har bjudit hem folk. Folk = otäckt och en massa krav. Fast svärfar plockar i ordning och fixar maten så måste hon ändå få ont i magen och lägga sig i allt in i minsta detalj. Han kan ju lägga rostbiffen på fel tallrik...
Eller om det är för att själva syftet med resan var att studera en maskin som vi ev. ska köpa vilket kommer att göra att hon med största sannolikhet inte kommer att klara av att jobba kvar i företaget (som hon inte är anställt i) och vad ska hon då fördriva sina dagar med om hon inte kan jobba?
Umgås med svärfar och bli pensionär går inte. Hon är världs bäst och alla andra är idioter. Man ska jobba ända till kl23 minst. Då är man duktig.
Ja, jag kan rabbla vidare om alla möjliga händelser och incidenter som skett med henne och hennes tokiga psyke...