Inlägg från: MalinTherese |Visa alla inlägg
  • MalinTherese

    Att vara ung förälder!

    Att vara en ung förälder ger både fördelar och nackdelar.
     
    Jag är själv ung förälder då jag födde min underbara son när jag var 19 år gammal.
    Jag har stött på många motvindar genom mitt liv och min roll som mamma under de 1 ½ åren som har gått.

    Från att inte bli tagen på allvar, till sneda blickar, till läkare som beter sig illa, och en massa andra jävla översittare.
    Jag har krigat över detta sen den dagen då jag först plussade på stickan. Det var väldigt många som vände ryggen mot mig direkt även många av dem jag hade i mina bekantskaps kretsar, även andra nära och kära.

    Att möta motgångar vid en ung ålder är faktiskt svårt, kanske svårare än vad man tror, men de gäller att stå fast vid den tanken man hade först och kriga sig igenom sitt beslut.
    Man blir väldigt sällan tagen på allvar som ung förälder vilket är fruktansvärt frustrerande för det finns inget som talar för att vi är sämre på något vis.

    Jag skrev upp mig som representant för min sons avdelning på sitt dagis, som en kul grej, och även för att jag är en sådan som vill engagera mig i att skolan och förskolan ska på alla möjliga vis bli bättre.. Redan där har jag märkt att föräldrar hellre vänder sig till dem som är 30 och uppåt.. Varför? Ingen aning, det har väl med åldern att göra.

    Min son har även olyckligt vis en gång fått i sig koffein tabletter som min sambo hade i sin träningsväska. För att ge er en tydligare bild så var väskan stängd, dragkedjan är trög och inte alls lätt att få upp, burken brukar vanligtvis ALLTID stå i ett medicin-skåp högt uppe, och locket till denna är "barnsäker", man ska helt enkelt trycka ner locket och sedan skruva upp den.. Detta klarade dock otroligt nog min son av att få upp. Allt handlade om sekunder, och vi såg allt en sekund försent.
    läkaren vi träffade hotade oss med att anmäla oss till socialtjänsten om vi inte höll koll på våra tabletter.. ?
    detta samtalet var för mig väldigt kränkande, självklart blir man ledsen, sårad, arg och deprimerad inombords, men JAG visste ju hur det låg till och han hade ingen aning, vad gav han rätten att hota?
    Skulle detta samtal ens ägt rum om jag var över 28?
    Eller tror alla att unga föräldrar inte alls är mån och medvetna om saker och ting?

    SEN vet jag att man har många fördelar som ung förälder.
    Man orkar mer, man leker mer.
    hur många äldre leker med sina barn när dom kommer till Bus palatset i bollnäs? 
    Dom senaste gångerna jag varit där har det bara varit äldre föräldrar, dom har suttit och sippat på sitt kaffe och nördat vid sina iphones eller datorer medan ungarna leker av sig.  
    Medans jag och min sambo samt alla mina vänner som följt med har härjat runt i ruschkanor, hoppat i hoppborgen tills våra egna inte ens orkar vara där mer, och då plågar vi dom lite till med att hoppa lite mera ändå för att vi tyckte de var skoj ; D

    Jag har även mött på folk jag inte känner som har sagt åt min son att gå till sin "syster" istället för mamma, Inte tar jag illa upp för det utan till-rättar visar på en snällt vis att jag inte alls är syster utan mamma, och då kommer alla spydiga kommentarer, suckar, och sneda blickar väldigt snabbt. 
    Man skulle kunna tro att Äldre människor över 60+ är såna som kastar ur sig sådant, men i själva fallet är det såna och yngre som förstår våran situation bäst.
    Min mormor var 18 när hon fick min moster, min farmor var 17 när hon fick min farbror.. dom var själv unga.. varför såg det inte ut så idag som då? vart tog acceptansen vägen?

     
  • Svar på tråden Att vara ung förälder!
  • MalinTherese
    Linda Fritzh skrev 2011-11-28 06:32:03 följande:
    Jag vet precis hur du menar. Jag skulle fylla 19 när jag fick min dotter. Idag är hon 14 år och jag är 33.
    På föräldramöten är jag utfryst av dem andra föräldrarna. Tycker det är väldigt jobbigt och jag har också fått blickar av andra människor.
    Vädigt jobbit har det varit!
    Men du som ändå haft din dotter i 14 år nu, känner du att du blir mer tagen på allvar nu när du blivit äldre? eller är det fortfarande sneda blickar för att du ändå var så ung när du fick henne? =)  
  • MalinTherese
    Sweetmanda skrev 2011-11-28 20:14:30 följande:
    Vet hur du känner dig, och fast man inte vill ta åt sig så gör man ju det. 

    Min son ramlade ut vagnen i bussen för ett tag sedan, för att jag glömt att spänna fast honom. De blev så himla stressigt, han skrek och var sur- bussen kom, massa folk o ja jag glömde bort mig helt enkelt! Så han ralmade ur vagnen och fick världens blåtira och skrap märke på kinden.

    Dagen efter var vi på ÖF och de var någon som frågade vad som hade hänt. Jag svarade ärligt och självklart är de nån jävla morsa som säger högt o tydligt: OH GUD VAD HEMSKT! DE HADE DÅ AAAAALDRIG HÄNT MIG!
    Men neehe, bra för dig att du är en sån perfekt mamma då enbart för att du är 30+.

    Otroligt störande och fast jag inte borde, tog jag åt mig. Har inte varit där sen dess..
    Nu väntar jag dessutom mitt andra barn och är bara 19 år, väldigt planerat och välkommet :)
    Men andra tror ju säkert annat. 
    Min son har också ramlat ur vagnen, men de var inte vårat fel utan ett fabrikats fel från början, Ligg insatsen klickade aldrig i riktigt, hur mkt man än försökte, så när vi skulle upp för en lite högre tröskel så for han iväg ner i backen.. har aldrig känns mig så värdelös som då.. och självklart när vi kom fram till sjukhuset så var det folk som kolla snett och fnyste åt oss när vi berättade vad som hänt.. 

    Men då vill jag passa på att gratulera dig till det kommande barnet =)
    Mycket trevligt, när kommer han/hon? =) 
  • MalinTherese
    Sweetmanda skrev 2011-11-28 21:06:25 följande:
    Han/hon är beräknad till 5 juni! Är "bara" i vecka 14 nu :). Och tack :D De ska bli riktigt roligt, lite skrämmande med barn så tätt men roligt 
    Det förstår jag :)
    Grattis ännu en gång! 
  • MalinTherese
    Linda Fritzh skrev 2011-11-28 21:34:36 följande:
    Visst får man konstiga blickar. Många tror att det är min lillasyster. Vi är väldigt lika och vi är lika långa. Men visst är det jobbigt ibland. Min mamma var också 19 när hon fick mig. Så många föräldrar i dotterns klass är lika gamla som mina föräldrar.
    Jag har ingenting gemensamt med dem känner jag.
    Fick mitt andra barn för 20 månader sen. Nu tar folk mig på allvar helt plötsligt?
    konstigt det där hur folk är.. Som jag skrivit på gruppens presentation så är ju mamma ingen ålder.. dock väldigt få som verkar förstå det!
    Tycker att du gjort ett super jobb som har stått ut med dem sneda blickarna!
    Turen är väl att VI vet att vi inte är sämre än vad andra tror att vi är! 
  • MalinTherese
    mamma201101 skrev 2011-11-28 23:33:48 följande:
    Fick också barn när jag var 19. Ser yngre ut än vad jag är. Men dessa blickar blir jag galen på. Var på BVC med min dotter som nu är 10 månader, där satt två mammor 30+ och hälsade inte ens på mig utan kollade snett. Förstår inte, bara för att man är en ung mamma så är man väl inte en dålig mamma? Har också fått hört att min dotter är min syster, och det gör ingenting. Men när dom får reda på att man är mamma kommer alla blickar igen. Förstår inte riktig varför. Men man blir väldigt sårad av att bli utfryst för att man är en ung mamma.
    Förstår dig fullt ut!
    Jag har absolut inga problem med att folk misstar mig och min son som storasyster och lillebror, men jag har problem med att när man på ett snällt och vänligt sätt tillrättarvisar att det är mor och son dom kollar på så bara suckar dom eller fnyser en rakt i ansiktet! som en jävla känga!

    Jag skulle tycka det var intressant att bjuda in någon äldre som har synpunkter på unga föräldrar, och se genom deras utkikstorn vad det är dom ser som är så fel med att vara ung och förälder! 
  • MalinTherese
    Kattdamen skrev 2011-11-30 09:16:00 följande:
    Men du ts, det måste väl vara helt okej att folk har fördomar gentemot dig, när du har det mot andra?
    fast nu är det ju så att jag säger inget för intet, utan jag har stött på många som varit emot min graviditet och många som har gjort saker riktat på mig. 
    känner många unga mödrar och fädrar som har stött på detta..

    jag drar inte alla över en kant, men det finns hemskt många som har varit sådana mot mig.. och har inte andra upplevt de så fine..  
  • MalinTherese
    Fenton Spadrig skrev 2011-11-29 22:12:25 följande:
    TS, du bör nog sopa rent framför din egna dörr innan du börjar gnälla.
    Fast det vill jag gärna veta vad du grundar på? 
    För som jag skrev tidigare så grundar ju mina åsikter på hur jag har min vardag? sen drar jag inte alla över en kant, men det är faktiskt så att man får inte mkt till respekt när man är 21?
    Folk behandlar en som om man vore från en annan planet.
    Jag har upplevt det som så, och då borde jag ju kunna skriva om det och disskutera om det. Sen om ni inte tycker detsamma, så är det helt okej, man får ha olika åsiklter men man ska även kunna acceptera andras åsikter! 
  • MalinTherese
    Kattdamen skrev 2011-12-02 12:38:03 följande:
    De flesta stirrar inte alls, när man har mognat. Varför gör du det? Varför inte koncentrera dig på ditt eget liv?
    När har man mognat då? 
    Att mogna definieras ju olika av alla.  
  • MalinTherese
    Kattdamen skrev 2011-12-02 12:38:03 följande:
    De flesta stirrar inte alls, när man har mognat. Varför gör du det? Varför inte koncentrera dig på ditt eget liv?
    Dessutom skulle jag vilja veta varför du ber andra koncentrera sig i sitt eget liv när du har så höga tankar om mitt? :)
  • MalinTherese
    Grazzy skrev 2011-11-30 09:08:32 följande:
    Se det såhär, var stolt över att vara en yngre mamma! Dom borde hyllas och lyftas fram (dom som förtjänar det det vill säga) för det ÄR tufft att ha barn som ung såklart, men absolut inte omöjligt! Jag ser det såhär när jag får korkade och dumma kommentarer, vad vet dom egentligen om mig? Ingenting! Dom dömer det dom läser på några rader, men dom har aldrig ens sätt mig som mamma! Dom vet inte hur jag ser ut, hur jag behandlar mina barn eller hur jag agerar som person över huvudtaget. Och det är dömmande, riktigt dömmande! Min son har allt, leksaker till tusen, eget rum i lägenheten, mat varje dag på bordet, kläder till överflöd och kärlek till tusen. Så vad är deras ord mot vad jag egentligen är som mamma och person? Det betyder ju nada helt klart. Deras problem anser jag om dom vill gotta sig i att smutskasta mig och inte min förlust av tid och angagemang
    Tack!
    Skönt att få lite bra feedback ibland med, och jag ska verkligen lägga dessa ord på minnet! Riktigt bra tankesätt! 
  • MalinTherese
    Tonx skrev 2011-12-03 12:25:48 följande:
    Ett tecken på mognad är ju bl a att kunna ta till sig negativ kritik och analysera sig själv och inte bara suga åt sig av medhåll.
    Tycker du att du har sugit åt dig utav min kritik eller göttar du dig mest på allt medhåll du har fått av tex "kattdamen" ? 

    Nej, Man måste kunna ventilera, jag skriver inget som är taget ur luften utan allt jag skriver om är något jag kan relatera till som jag har varit med om själv eller som mina vänner har varit med om..
    Samt måste man ju få ha sina åsikter vilket jag förstår fullt ut, för jag har mina och ni har uppenbarligen era.. men jag skrev tidigare att man måste kunna acceptera det med?  
Svar på tråden Att vara ung förälder!