Hemundervisning

Det är dessutom, enligt mig, troligast att de som vill hemskola är just de som kanske är skadligast för sina barn.

 

Eftersom det finns så många stökiga barn som förstör för andra nu för tiden tycker jag att det sk sociala samspelet är överreklamerat. Skolan är till för att lära sig nånting, inte för att träffa sina kompisar i första hand.
Om man inte kan studera i lugn och ro i skolan är det väl bättre med privatundervisning hemma. 

Jag vet inte om jag tycker att det bara är en liten del som lärs från böcker, lärarledda lektioner och att det mesta lärs av samspel med andra. Det är mer på dagis det är så.... den största delen av skoldagen används till att lära sig saker från böcker eller från lärarledda lektioner och sedan öva på dessa kunskaper. Raster där man samspelar med andra är bara en mycket liten del av dagen.

Men jag håller med om att knappast alla kan lära sina barn samma saker som en utbildad lärare. Å andra sidan är många klasser så stökiga att en duktig och engagerad förälder säkerligen kan lära sitt barn mycket mer än vad det kan lära sig skolan.

Insyn måste dock vara väldigt viktig. Och som sagt, även om raster bara är en mindre del av dagen, så ÄR det dock en viktig del av dagen, och detta missar man ju helt.

Ok, nu är inte jag lärare, jag har bara varit och hälsat på i min sons klass ibland. Grupparbete är inget de har varje dag, då och då har de det, och det är viktigt, mende har det  itne dagligen.... det kan nog variera hur ofta man har det, och jag håller med om att det är viktigt och att man missar detta vid hemskolning.

Likaså är det viktigt att stå inför klassen och redovisa, lära sig att det inte är pinsamt och att kunna vara avslappnad när man pratar inför en grupp. Detta missar man ju också om man är hemskolad.

Å andra sidan lyckas ju inte svenska skolan lära ut barnen allt de ska kunna heller.... i skolan missar man väldigt mycket, ofta för att klasserna är stökiga och att det ställs alldeles för låga krav för att kunna konkurrera internationellt....

Min dotter gar pa en forskola i Asien dar alla barn ar asiatiska.
De valjer inte barnen, dock finns inget barn med "diagnos".
Darfor tror jag absolut att det ar mest en pahitt, aven om det finns sakert hopplosa fall.

Alla barn maste visa respekt for sina larare, och gor det i de allra flesta fallen. Gor de inte det sa far de nan form av bestraffning. Alla barn forstar detta mycket val och kanner sig inte ett dugg krankta.

Nar jag laser FLs psykolog som svarar till en mamma som har en 6-aring som har enorma vredesutbrott pa dagis att det ar helt normalt ramlar jag fran min stol.

Vada normalt??

Och gentemot alla andra valuppfostrade barn som behover sta ut med ett sant barn, ar detta verkligen ok?

Saklart gor varken "pedagogerna" eller mamman nat at det, eftersom det anses som "normalt".

Det stämmer att olika former av cancer är mer vanliga eller ovanliga beroende på var i världen man befinner sig, det gäller även andra sjukdomar, ex depression. Ibland vet man varför och ibland har forskningen inte kommit fram till det än.

Vart vill du komma med detta resonemang?

Om det är så att diagnoser är mycket mindre förekommande i Asien än i Europa så är det väl väldigt intressant att ta reda på varför. Kosten, levnadssättet, samhällsstruktur, uppfostran, eller vad som.

Som sagt, hade varit intressant att se en undersökning på om detta stämmer eller ej, och i så fall varför.

Jag bara tycker att det är extremt underligt att väldigt många föräldrar klagar på att det stökigt i klassrummen. Att dessa stökiga barn har diagnos eller inte är bara ett tecken på att lärarna inte klarar hålla ordningen och behöver hitta ett sätt att få in extra hjälp för att hantera ohållbara situationer - samtidigt som att det ger en chans till föräldrarna att inte ifrågasätta sig...

Jag har ALDRIG träffat liknande situationer i Asien, det är bara det.
 Bara en sån sak som att sitta still. Hur många ggr jag har hört svenskar påstå att ett barn som är 6 år kan bara inte sitta still och därför bör skolan börja när barnet fyller 7 och inte innan. Svenska barn kan inte heller börja spela piano innan de är 9, de kan inte koncentrera sig, och då är det 30 minuter i veckan.
Min dotter är 4 och har 3 ggr * 60 minuter pianolektioner i veckan och hon kan absolut sitta still. Likaså många japanska / koreanska barn som går i hennes skola.

Det asiatiska skolsystemet har INGENTING att göra med det svenska som bygger på falska ideer kring vad barnen klarar och inte klarar.
I Asien har man förstått att man det går att öva koncentrationen, och att man inte behöver ha fyllt 7 för det.

Jag tror också att barnen som inte kan läsa har en tendens att bråka, ungefär som att barnen som inte kan prata slåss oftare för att uttrycka sig. Analfabetism är ett problem, inte bara hos vuxna. Barn som kan läsa tidigt är ofta mycket mer reflekterande och lugnare. De kan komma in längre i sina resonemang.

Allt detta påverkar självklart hur klassrummen ser ut i olika delar av världen. 

de finns ju vetenskapliga länkar på att svenska skolan inte ligger bra till i världen. Längre.