Varför skaffade ni barn tidigt?

Hej, är ny här på Föräldraliv

Själv var jag bara 16 och det hände lite lagom klyschigt av ett engångsligg.
Det var över huvud taget inte mitt val om hon skulle behålla barnet eller inte. (Men det blev ju bra ändå!)
Dottern är i dag sju och varken hon eller jag har någon som helst kontakt med mamman,
som flyttade utomlands strax efter födseln.

När jag var 20-21 blev det tre barn till, som alla var planerade av mig och min tjej (även om vi inte planerade tvillingfödseln!)

Att få sitt första planerade barn vid 20 är väl också ungt, men för mig kändes det aldrig som det eftersom jag hade ett barn sedan tidigare. Det var liksom redan "kört" och jag hade funnit mig tillrätta i föräldrarollen. Dessutom hade alla egentliga problem löst sig. Jag hade hunnit läsa in gymnasiet och jag och flickvännen hade ett bra boende och pålitlig ekonomi (hon = äldre och i egenskap av bra utbildning och fast arbete.)

Nu är jag 23 och tar själv mina första stapplande steg ut i yrkeslivet som lärare

ilshenar

Äldre 24 Nov 22:19

#60

Cicek skrev 2011-11-24 21:38:22 följande:

Shit, blev ju tvungen att läsa ditt inlägg för sambon som också blev väldigt imponerad. Tänk så bra det kan gå! :) Stort grattis! Håller med om att när man väl får ETT barn, då är man redan "inne i det".. jag hade gärna skaffat tvåan tidigare, men vi valde att vänta tills sambon tagit examen och hittat jobb.

Ja, det är helt klart en fördel att inte hela tiden behöva oroa sig över ekonomin. Dotterns och mitt första år var väl inte direkt ett under av framtidstro och optimism. Inga pengar, ingen utbildning och ingen övrig familj som var villig att stötta. När jag tänker tillbaka på det känns det nästan som om flickvännen svepte in som från ingenstans med en stor pengasäck i varje näve (men så var det så klart inte).

Kul förresten med nån annan som fortfarande var i gymnasieåldern när det hände! Kan ofta känna att det finns två olika kategorier av "unga föräldrar" - de som hann gå ut gymnasiet och de som inte hann det. Blir ju en rätt stor skillnad. (Fast tänk på de som inte ens hinner med högstadiet. Hur gör de?)

ilshenar

Äldre 24 Nov 23:49

#69

Cicek skrev 2011-11-24 22:33:47 följande:

Hur gjorde du med gymnasiet? Var du föräldraledig? Jag började skolan ett år tidigare, blev gravid i slutet av åk 2, så jag gjorde klart nästan hela åk 3 på höstterminen. Gjorde liiite medan jag var föräldraledig under vårterminen, tog studenten med min klass och gjorde klart den sista kursen som inte var helt klar efter sommarlovet :) Sambon var däremot i åk 9 när jag blev gravid :/ Men jag tog hela föräldraledigheten så han gick klart som planerat och har nu högskoleutbildning. Han ångrar nu att han inte var lika delaktig, men men, han hade inte varit färdigutbildad syrra nu annars och då hade tvåan fått vänta ännu mer :P Känns som att folk automatiskt tror att studierna är förstörda bara man får barn, men det går faktiskt alldeles utmärkt att fixa! Hade jag inte blivit sjukskriven och sonen också blivit dålig, så hade jag också varit högskoleutbildad nu. Hur gammal är din flickvän om jag får fråga?

Jag gick också ett år över min egen åldersgrupp, eftersom jag flyttade upp en klass på högstadiet. Hade därför hunnit med ett år redan innan jag blev pappa, i början av vårterminen i tvåan. Stannade hemma första året och jobbade på att få det att fungera innan jag började plugga igen (och då hade jag hunnit träffa min flickvän och hade lite bärhjälp). Så i slutändan klarade jag gymnasiet "som vanligt" med folk i min egen ålder. Mycket tack vare en bra rektor och en förstående lärarkår, som tidigt meddelade att de fullständigt struntade i min närvaro så länge jag fick alla uppgifter gjorda i tid och med bra resultat.

Flickvännen är nio år äldre, så hon var 25 när vi träffades.

Varför skaffade ni barn tidigt?

INNEHÅLL