• Bliglin

    Äldre prematur barn. Hur har det gått för dem?

    Jag blev också väldigt rörd av det du skrev mamma 7412!

    Jag bad fruktansvärt mycket till Gud (fastän jag egentligen inte är religiös) medan jag låg i sängläge i väntan på att förhoppningsvis INTE föda och sedan när min son föddes i v 27+1. Jag lovade att jag aldrig skulle be om någonting mer i hela mitt liv om han bara skulle låta mig få behålla min son i livet. Det fick jag. Vi har haft en sagolik tur och min son som nu är ungefär 3,5 år mår alldeles utmärkt.

    Jag har ändå varit noga med att alltid korrigera hans ålder. För jag är av den uppfattningen att barn aldrig kan "hoppa över" tillväxttid och därmed aldrig "komma ikapp".  Däremot så slutar ju de där månaderna att spela roll när barnen blir äldre... Jag menar, 3 månader hit eller dit när man är åtta år eller 22 år spelar ju ingen roll. Men när man är 1 år eller 2 eller 3 så spelar det faktiskt roll. Min son är född precis 3 månader för tidigt, (vi gjorde insemination så jag vet exakt ägglossning dessutom).

    Samtidigt säger ju kloka neoläkare att man ska lägga på en månad för varje "jobbig" vecka som ens barn har under neovistelsen. Dvs är de födda 3 månader för tidigt och deras tillstånd är kritiskt 3 veckor pga infektion, hjärnblödning eller annat så ska man korrigera dem sex månader i ålder. Bara som ett exempel, men jag tror att det ligger väldigt mycket sanning i det påståendet.

     

  • Bliglin

    Jag förstår hur du menar...

    Men samtidigt måste jag ändå envisas och säga att "det räknas visst!"
    Och man kanske ska välja sina tillfällen men jag tycker absolut att man förklara sig och sin sons galenskaper vid tillfällen... med att han är sen pga det och det etc. Men visst, det är jobbigt.

Svar på tråden Äldre prematur barn. Hur har det gått för dem?