Äldre prematur barn. Hur har det gått för dem?

Oj, du hade större odds mot dig då än vad min son hade när han föddes. Har du varit en livlig tjej under uppväxten? Min son är det full fräs på och jag intalar mig just att han kommer spurta ända bort till kärnfysik programmet eller något i den stilen. Han kanske blir läkare?  Vad roligt att du ska ha barn, grattis!

Hur går det för honom på dagis? Är han en frammåt kille eller mer tillbakadragen? Har man på Neo sagt något om hans psykologiska utveckling? Har han träffat psykolog?

På vårt sjukhus så går gränsen vid att träffa psykolog för utvecklingsbedömning vid v 27, så min son kvalade inte in . Tänk vad olika det är ändå på sjukhusen med kontrollerna, men det är klart din son föddes ju tidigare än min så det kan mycket väl vara avgörande.

Det är helt otroligt vilka starka små prinsar och prinsessor det finns.   

Ja, det var jätte fint skrivet mamma7412. Din son blir nog vetenskapsman när han blir stor . Tror knappt att jag kunde säga vattenmolekyler när jag var 8 år. Ja. Jag ska kämpa för min son. Ska först på utvecklingsbedömning snart och se vad det mynnar ut i. Vad jag förstår så kan det vara bra om en arbetsterapeut träffar honom och ser på hans samspel. Vet inte om vi redan nu ska trycka på att en remiss skrivs till psykolog.

Hur har barn och föräldrar sett på din son? Har de förståelse?  

Det luriga med att korrigera åldern det är att nu när sonen är äldre och då i bland gör tokiga saker, så känner jag att jag kan ju inte springa runt till föräldrar i lekparken, affären, förskola eller var vi nu är och säga att sonen är inte så stor som han ser ut, igentligen är han yngre i sinnet och född för tidigt. Vi har liksom lämnat den tiden bakom oss då han var liten och söt och alltid var glad. Jag kan ju inte ha en liten boddy i storlek 38 i fickan och dra fram den när han puttat ett annat barn, eller snott en leksak och säga " titta på den här, den var för stor när han var 2 månader gammal, kan ni förstå hur liten han var? Han är inte elak med flit".

Det är konstigt det där. Det är som att vi har gått in i en ny fas. Lämnat den lilla plutten som kämpade så tappert bakom oss. Nu står vi där med en pojke som "bara" är sen i utvecklingen. Att han kämpade så tappert räknas liksom inte längre. 

Ja, det räknas visst!