Pappor - BF maj 2012

Jättegrattis mrdoozer!!! Gick allt bra?

Oh jisses!!! Vad skönt att höra att allt gick bra med både lilla Fred och din sambo. Måste varit en speciell känsla att sitta där själv med honom när din sambo var iväg på operation.

Ersättningsträsket

Jag har varit i många träsk, fallskärmshoppasträsket, flygsimulatorträsket, köpahusträsket, ägahusträsket medflera men nu har jag hamnat i ett träsk som jag inte ens visste om att det fanns nämligen mjölkersättningsträsket.

Lilltjejen har haft svårt att bajsa ( man vet att man är småbarnsförälder när en stor del av ens uppmärksamhet ägnas åt bajs, att det kommer, att det inte kommer, vilken konsistens det har eller färg). Hon har också fått mer ont i magen under den här veckan. Till slut eskalerade det till punkten där hon vaknade, åt och somnade för att 1,5h senare vakna igen med magsmärtor som hon misstar för hunger och vill ha mer mat.

Vi har stoppat i spemperdroppar, vi har haft i matolja, vi har frågat BVC-sköterskan om råd och fick rådet att köpa en ersättning som var jätteeeeeeedyr!!! Jag frågade om en från NAN men hon tyckte inte alls att vi skulle ta den. Det visade sig senare att min sambo har en teori om att sjukvårdspersonal inte vill rekommendera NAN då den tillverkas av Nestle och dessa var med i en skandal för ett antal år sedan när det dog en massa barn.

Hursomhelst så har vi kört sempers mjölkersättning och det har bara gradvis blivit värre för tösen så igår tröttnade jag. Körde till Willys och inhandlade ett paket NAN 1 Pro (pro innebär att det finns några snälla bakterier i den). Hem och gav henne denna.

Då händer något helt fantastiskt, hon somnar, sover fyra timmar, vaknar lite småhungrig, äter och sover fyra timmar igen. Fattar inte vad som hände och har svårt att lita på att det ska hålla i sig men det verkar som lilltjejens mage funkar mycket bättre med NAN, får se om bajsandet blir bättre också då.

Forts på ersättningsinlägget

Det höll ett dygn ungefär med bytet sedan var vi tillbaka med skrik och sovlöshet. Igår så skrek hon tills hon somnade, ont i magen igen trodde vi men det gick att få henne att sova lite om hon sov på ens bröst.

Efter sex timmar av det här, med en förtvivlad sambo som ville fly hemifrån och jag själv tämligen trött så visste vi inte vad vi skulle göra längre så vi ringde sjukvårdsrådgivningen vilket visade sig vara ett bra drag.

Vi fick rådet att bädda in henne i en filt väldigt tight då personen vi pratade med tyckte det lät som att hon blir otrygg av det stora öppna men genom att bädda in henne tight så påminner det om det trygga i livmodern.

Sagt och gjort vi testade och då sov hon hela natten. Det funkar även ok just nu men nu börjar killen krångla med att somna... Suck.

Hade med oss en massa saker som nämnts ovan, det jag saknade var något mer ombyte, jag hade tre par kalsonger, tre par t-shirtar och tre par sockor med mig men hade behövt något fler, vi blev ju kvar med våra tvillingar fyra dagar så tre ombyten för enling kanske funkar finfint.

Ett annat tips är att vara uppmärksam på tecken på förlossningsdepression och liknande. Min sambo måste ta sömnmedicin för att sova så alla nattpass med tvillingarna blev mina. Hon äter inte knappt och ja... Livet är lite jobbigt. Vi får hjälp av bvc psykiatrin och framförallt svärmor. Igår kväll fick hon panikångest med bröstsmärtor så jag fick ringa 112. Inget fel på hjärtat dock som tur är men hennes kropp är helt slutkörd... Suck

Natten såg ut såhär, jag matade kl 00,kl 04, kl 05 går sambon upp, ostadig, gråtandes och upprepar: ni får det bättre utan mig och att barnen skriker (de är helt tysta).

På dagarna mår hon ok, då är hon ett bra stöd och en bra mamma. På kvällarna så tar jag hand om tre personer, tvillingarna och sambon, tvillingarna är enklast, på nätterna är det bara barnen som jag behöver ta hand om, om inte sambon vaknar, förvirrad och väldigt obalanserad. För då måste jag ta hand om alla tre igen.

Jag tillbringar mina dagar med att tjata om och laga mat, trots det så äter hon inte ok alls, igår åt vi lunch kl 13, kl 17 började jag prata om mat men hon ville vänta en stund, kl 20 hade jag fortf inte fått henne att äta så då åt jag själv.

Svärmor kommer idag och stannar en vecka, det känns skönt. Men jag är jätteorolig för när hon åker hem igen, och kanske framförallt när jag ska gå tillbaka till jobbet om en månad. Jag hoppas att min sambo mår bättre men tyvärr så brukar inte mönstret vara så, hon oroar sig och ju närmre det hon är orolig för kommer i tid ju värre blir det.

Någon som har några råd? Som varit med om något liknande?

Jättetack!!!

Min sambo ska till kurator på torsdag och jag ska till en annan kurator så snart jag får en tid så jag kan prata av mig lite åtminstone.

Det är lite bättre nu när svärmor är här en vecka även om jag ibland bli frustrerad över att hon är här. Men svärmor åker hem på lördag så då får vi se hur min sambo reagerar.

Hur känns det annars mrD? Är det som du hade föreställt dig?

Har en sovande Hannes på armen och en Freja som också borde sova på en kudde jämte mig, det är fantastiskt :)

Visst är dom små sockorna toksöta :)

Nja det går sådär, att ta hand om barnen funkar rätt ok även om det är jobbigt men min sambo mår kasst, varje kväll så är det tycon här... Jag försöker inte bråka med henne och vara ett stöd men ibland orkar jag inte det, speciellt då jag får höra att jag inte är ett stöd oavsett vad jag göra, suck.

En del tycker att det skulle vara lättare att vara själv med barnen för då hade det bara varit dom man ska ta hand om...

En del av mig menade jag i sista stycket :)

Tack tack, jodå jag tror nog att vi klarar det här, ska till familjerådgivningen vilket jag tror är bra, jag vill inte lägga en massa energi på att bråka.

Hmm, våga prata om det, prata med bvc, var uppmärksam på om babybluesen inte släpper, försök hjälpa till så mycket som möjligt.

Det börjar kännas lite bättre, har fått lite rutiner med de små och kanske öven kommit till en punkt där jag accepterat att mitt liv förändrats för alltid.

De är också lite söta när man ser deras personligheter :)