Pappor - BF maj 2012

Hej hej. Vi har bf 27 febr och jag känner igen den där tanken att det känns långt kvar men tiden går otroligt fort :)

Jag vet inte om din sambo haft mycket besvär men det blir jobbigare ju längre tiden går. Det jag gjorde var att successivt ta mer ansvar för hemmet. Städa handla medmera då min sambo fick/har grym foglossning. Även om hon har tyckt att det är jobbigt att inte kunna hjälpa till så mycket hemma så känner jag att det varit bra att ta ett större ansvar.

Sedan gäller det att vara en bra lyssnare, att hjälpa och stödja. Jag har dock fått prata mycket om att det vi är med om är helt otroligt fantastiskt vilket min sambo lätt glömt bort, men det är nog inte så lätt att tycka att det är fantastiskt när man spyr hela tiden, svimmar och inta kan röra sig knappt för att det gör så ont.

Själv trodde jag att det skulle vara svårare att ta en stödjande roll än det var. Jag var rädd att jag skulle känna mig utanför hela alltet men det har jag inte, men jag har försökt att ta en aktiv del i det hela.

Sen är det mycket praktiskt som ska göras och fixas. Vi spred ut det över tid, tog lite i taget, fast vi tog det lugnt fram till vecka 20 ungefär då vi har haft en massa missfall tidigare och var lite rädda att det inte skulla/ska gå vägen. Men efter det har vi fixat lite i taget :)

Det känns skithäftigt det här men också väldigt skrämmande för det kommer bli en stor förändring. Men nu väntar vi på att våra små tvillingar ska komma ut. Men dom får gärna vänta lite med det till i mitten av febr. :)

Men att leka (bygga lego) är väl inte samma sak som att vara dess kompis? Jag tänkar leka med mina barn en massa men kommer ändå vara deras förälder

Vi funderade på att hyra babyskydd men när man räknade på det så blev det dyrare och med två på väg så blev det rätt många tusenlappar dyrare

Vi hittade nästan nya begagnade på blocket, planerar att köpa nästa bilbarnstol ny dock, banyskyddet använder man ju så kort tid så det kändes som orimligt mycket pengar att köpa dessa nya.

Sen skulle en del aldrig våga köpa begagnat men vi valde det.

Mrdoozer, har ni överklagat fk's beslut till förvaltningsrätten?

Det är det som är det fantastiska i Sverige, när ni vill överklaga så ringer ni till fk och ber dom berätta hur ni ska göra, alla myndigheter är skyldiga att hjälpa till när man vill överklaga.

I praktiken är det rätt enkelt, skriv ett brev där ni hänvisar till fk's beslut och skriv att ni överklaga detta pga att den foglossning som hon har gör att hon inte har någon hel arbetsförmåga. Jag hade nog även skrivit att visst är inte en graviditet en sjukdom men det innebär inte att den inte påverkar arbetsförmågan.

Jag hade nog också googlat reda på det som skrevs för några månader sedan om att fk diskriminerar kvinnor när man hänvisar till att graviditeten ej är en sjukdom samtidigt som man sjukskriver män med mindre besvär. Sen hade jag nog också hänvisat till lite roliga lagar typ förvaltningslagen.

Själv så sätter de igång förlossningen på tisdag så om en vecka är jag pappa om allt går bra

Absolut det kommer jag göra :)

Det märkligaste var dock hur chockad jag kände mig efter att vi åkte hem från läkaren i tisdags med en dag som vi vet att det ska starta. Jag var verkligen helt chockad.

Jag har gått här och varit förberedd, följt med på alla ultraljud, hjälpt till en massa hemma för att min sambo har så ont, jisses det var ju jag som var drivande i att skaffa barn från början, jag har helt enkelt varit en delaktig blivande pappa och jag trodde att jag hade fattat att jag ska bli pappa men så sitter jag där i bilen och inser att nä... jag har inte fattat det alls.

Svårt att beskriva, men känslan var helt annorlunda, så mycket verkligare så jag kommer nog precis som så många andra pappor fatta först när jag står där med de små liven i mina armar att jag är pappa... jag som trodde att jag hade fattat det för länge sedan haha

Haha japp, jag glömmer alltid att kolla när tråden startas och lyckas alltid (känns det som) svara på en väldigt gammal tråd :) även om den här tråden inte är så jättegammal.

Bara imorgon sedan en kort natt sen är det dags för igångsättning.

Jag börjar bli riktigt nervös och rädd, inte för livet efter att de föds utan för att något ska gå fel vid förlossningen... Jag som varit så cool sedan graviditetens början men nu känner jag mig livrädd, jag hoppas att allt ska gå bra men jag har svårt att koppla bort de skrämmande tankarna.

Tack tack!

Nu är det fokus på min sambo, för att vara ett stöd men också lite för att hålla mina egna tankar borta!