Min bebis knyter inte an till mig...snälla hjälp

Jag håller helt med dig.

TS inget av det du skrivit tyder på något funktionshinder, däremot märks det ju att du är genuint orolig och därför tror jag det är viktigt att du får prata med en barnpsykolog om detta. Precis som Giraff skriver låter det snarare som att du har problem att knyta an till henne, inte tvärtom. Du kanske har en förlossningsdepression fast du inte ens vet om det. Hur som helst tror jag det skulle göra gott att ringa BVC.

Anknytning är en vetenskaplig term för den anknytningsprocess som hos barnet är biologisk och som alltid sker hos alla barn, men anknytning har också andra betydelser. Det vet du väl? Anknytning kan användas i massor av olika sammanhang, och i detta fall tyckte jag det var bäst ordval för att beskriva moderns känsloupplevelse av relationen till sitt eget barn. Vad ska man annars beskriva det med, tycker du?

Knyta an = att skapa ett band, i detta fall ett känslomässigt sådant.

Självklart knyter även barn med autism an! Utan anknytning överlever de inte. Det är extremt ovanligt att ett barn inte kan utveckla någon anknytning, det har bara setts i extrema barnhemssituationer där många personal går på rullande schema och spädbarnet inte har någon kontinuerlig person att utveckla en stadig relation med. Barn avlider pga brist på fysisk och emotionell kontinuerlig närhet...

Flera här har skrivit till dig att din bebis beter sig helt normalt utifrån vad du själv beskriver, så ja de kan absolut bete sig så här och vara normala! Det viktiga är ju att du fortsätter erbjuda så mycket fysisk närhet som barnet behöver och vill ha, och hittar andra situationer där det är lättare att ge fysisk närhet. Alla vill ju faktiskt inte tröstas i famnen i evigheter eller vara i famnen och kramas en massa. Det är inget konstigt med det! Just din bebis kanske tycker om att sitta i knä och medan ni läser en bok eller leker med något istället, eller kanske busigt klättra omkring på din mage och din kropp medan du ligger på golvet, bebisen kanske tycker om massage och då kan ni skapa tid och utrymme för en sådan aktivitet, och när du tvättar/badar bebisen så skapar du ju även där stort utrymme för mycket varm och fysisk närhet. Du måste börja ge utrymme för de trevliga stunderna istället! Även BVC bekräftar ju om och om igen att de inte ser något avvikande, att du inte kan nöja dig med detta är naturligtvis inte bra. Det är din oro du måste ta tag i, inte beteendet hos ditt barn. Så jag tycker du ska söka hjälp för den oron. Med tanke på hur du beskriver dina känslor och din situation tycker jag du ska söka hjälp för förlossningsdepression.