Min bebis knyter inte an till mig...snälla hjälp

Jag tycker att det låter som en helt normal 9-månaders. Till och med tidig, eftersom hon säger "mamma". 

Baserat på det du skriver låter det mer som att det är du som inte kunnat knyta an till henne, snarare än tvärtom.

Jag tycker att du ska ringa BVC och be att få kontakt med en barnpsykolog.  

Alltså...  det är så lätt att bli orolig när man tycker att något verkar fel..  Att uttala sig om din dotter utifrån du skriver här är omöjligt men tycker in att det egentligen finns någon anledning att misstänka autism.

Om hon charmar alla, hur gör hon det? Det borde ju innebära att hon samspelar med andra människor...
Hon vill inte ha närhet skriver du...  på vilket sätt visar det sig? Blir hon arg om du vill kramas tex...? Hur äter hon..  har du ammat henne och ur funkade det med närheten då?

Ögonkontakt...  Ja..  alltså..  Min lilla på 6½ månad gör ungefär lika...  Viker undan med blicken om man försöker få ögonkontakt på nära håll.. inget konstigt i det..
Pekandet... ska en 9-månaders verkligen följa? Att kolla på fingret verkar mer normalt i den åldern tycker jag...

Vi har en pojke på tre som utreds just nu och han har, enligt de som vet, lite autistiska drag...
Tex, så fastnar han väldigt lätt i vissa beteende.. Han är väldigt fixerad vid vissa saker och kan inte släppa det när han väl "är där".
Han blir arg om vi försöker ändra på något som enligt honom ska vara på ett visst sätt..  Han är väldigt rutinbunden..  Allt ska göras på ett visst sätt.
Däremot så är närhet inga bekymmer för honom så länge det sker på hans villkor..  Han kramas, pussas och väldigt ömsint...

Jag vet att det är lätt att bara se det som avviker när man fått för sig att något inte står rätt till. Jag själv fick tex för mig att min pojke hade någon kromosomförändring (downs trodde jag) eftersom han hade en del av kriterierna man ska ha då och det vara bara de sakerna jag såg till slut...  Man fastnar så lätt..  Han var dock helt frisk..

Jag tycker du ska prata med BVC...  tycker dom att något är fel? Känns det inte som om dom tar dig på allvar så kontakta barnmottagningen där ni bor... förklara hur du känner och att du vill att någon kikar på din dotter...

Lycka till!

Har en son på 14 månader som inte varit särsklit "närhetssökande"
Han har alltid varit en "enkel" och nöjd bebis. Aldrig varit speciellt grinig eller krånglig.

Först när han blev ca 12 månader började han bli mer "mammig" och kryper upp och vill kramas...

Så det kan ju ändras sånt där..

Jag tycker också hon låter "normal"     

Hon låter normal, följa en pekning, kunde mina när dom var ca 2-3 år.

Låter som att du beskriver min snart nio-månaders dotter :) Dock gillar hon närhet oftast och är väldigt mammig. Med närhet så menar jag sova tillsammans eller att jag bär henne. Under dagen gillar hon att sitta med mig men vill gärna hålla på runt omkring.

Men just pekandet, ögonkontakten, jollrandet, sprattlandet osv stämmer bra överens med din tjej. Normalt för en nio månaders :)

Försök att inte oroa dig, har man väl fått något på huvet är det svårt att släppa och man letar efter fel, som oftast inte finns!

Jag håller helt med dig.

TS inget av det du skrivit tyder på något funktionshinder, däremot märks det ju att du är genuint orolig och därför tror jag det är viktigt att du får prata med en barnpsykolog om detta. Precis som Giraff skriver låter det snarare som att du har problem att knyta an till henne, inte tvärtom. Du kanske har en förlossningsdepression fast du inte ens vet om det. Hur som helst tror jag det skulle göra gott att ringa BVC.

Tycker de låter normalt, min son klappade inte före 10mån, nu är han snart ett år och tittar inte hellervpå de man pekar på itan på fingret. Sen så säger måmga föräldrar "menhon/han vill inte kramas/vara nära. Men de beror ofta på att vi kramar barnen när vi vill, kanske inte då barnet vill

Giraff och vittra: barnet knyter an till föräldern. Föräldern knyter inte an till sitt barn. Iallafall inte om man använder ordet anknytning som avsett.

Hur resonerar du då när du skriver att föräldrar inte knyter an till sitt barn? *nyf*

Anknytning är en vetenskaplig term för den anknytningsprocess som hos barnet är biologisk och som alltid sker hos alla barn, men anknytning har också andra betydelser. Det vet du väl? Anknytning kan användas i massor av olika sammanhang, och i detta fall tyckte jag det var bäst ordval för att beskriva moderns känsloupplevelse av relationen till sitt eget barn. Vad ska man annars beskriva det med, tycker du?