Hej alla.
Nu har även vi börjat på föräldrautbildningen.
Den var riktigt bra. Det var första lördagen av fyra, så vi har alltså tre gånger kvar och det kosta 2000 kr/person.
Det som var bäst av allt var att få sitta i ett rum med flera andra par och ensamstående som var i liknande situation. Vi har såklart inte haft samma resa hit men vi har ganska lika tankar just nu och det är skönt att få prata med sånt folk för omväxlingsskull.
Det som kändes extra bra var att få se min man få massa aha-upplevelser och att han fick möjlighet att prata med män i samma situation. Fram tills utbildningen har jag känt mig ganska ensam i adoptionstankarna (även om han hela tiden har varit delaktig i besluten såklart).
Han sa även något bra efter kursen då jag frågade honom hur det kändes och om han kände att han var ungefär på samma plan som mig eller ej (det är ju vanligt att kvinnan känner sig redo för adoption före mannen). Hans svar var ungefär:
Jag förstår inte varför alla tycker det är sån stor grej med adoption. Det är ju en en stor grej att få barn, oavsett hur man får barn. Jag vill ha barn med dig, sen om det är biologiskt eller via adoption spelar mindre roll.
Det tyckte jag var fint sagt.
Nästa gång på utbildningen är nästa lördag och jag längtar redan!
