Tips och erfarenheter av hemutredning??

Vi tyckte hemutredningen var väldigt jobbig och integritetskränkande, även fast utredarna var trevliga och vänliga.

 Vi träffades ca 6-7 gånger plus 2 hembesök, samt att de anlitade en psykolog för en djupintervju.

Makt-obalansen mellan utredare och vi som utreds är enorm. De antecknade och ifrågasatte ALLT. De frågade sånt man kände att de verkligen inte hade med att göra, tex vilket år man blev av med oskulden och med vem, vilka politiska partier man röstat och röstar på, med mera med mera.

Vi hade även bokat in nätverksträff med vänner och släktingar som bokat flyg- och tågbiljetter. Två dagar innan ställer soc in träffen och bokar nytt datum så våra släktingar förlorade 1000-tals kr. Men vi vågade naturligtvis inte säga ett pip, eftersom de har sån total makt över oss. Så vi spelade med att "det gjorde ingenting att de bytte datum med så kort varsel".

Men det gick ju bra till slut. Vi har ju inga konstigheter eller "skelett i garderoben", men känslan var väldigt påfrestande. Jag har stark integritet också, så att sitta och berätta så mycket intima detaljer som faktiskt inte har med min roll som mamma att göra kändes känkande och påfluget. Men det var bara att sitta och le och (låtsas) vara glad hela tiden. Jobbigt också att de kräver att man inte får vara ledsen över många års ofrivillig barnlöshet, utan de kontrollerar att man har verkligen lagt de känslorna 100% bakom sig. Hur kan man lägga de känslorna 100% bakom sig när man fortfarande är barnlös undrar jag???

Man lägger ju hela sitt liv och sin framtid i utredarnas händer. De avgör i princip om man ska bli lycklig eller förbli olycklig resten av sitt liv. Det tror jag inte dom förstår.

Men efter utredningen kännes man sig som en superhjälte eftersom man är granskad inpå varje millimeter, och därefter blivit godkänd.

Hej,

jag vet inte om det var just mig du var spydig emot? Men jag kanske missförstod. Kanske jag var otydlig och att det behövs ett litet förtydligande:

Jag beskev bara mina innersta känslor och känslan av den stora makt-obalansen som jag tror socialtanterna var helt omedvetna om, när vi blev så hårt granskade. Dock menar jag inte att det är fel att bli noga granskad. Det är såklart att vi - som alla andra - ska granskas väldigt  noga ! För barnets bästa!  Du tycker kanske att mina känslor är fel, men jag anser att man känner vad man känner (jag kan inte bestämma över min känsla) och just då kände vi att det var jobbigt och svårt att svara på frågor om oskulden, politiska åsikter, barndomen, gamla pojkvänner och allt annat i timme efter timme.......MEN SJÄLVKLART ÄR DET VÄRT DET I SLUTÄNDAN!

Vi ÄR för evigt tacksamma och ödmjuka inför vår stora ansvarsfulla gåva att ta emot ett älskat barn. Självklart ska det absolut ske en ordentlig hemutredning. Och självklart ska socialtjänsten gå noggrannt tillväga. Jag hade gjort det 100 gånger till om det krävdes! Och lika självklart har jag rätt att känna att det är tufft att bli så i detalj ifrågasatt. Det betyder inte att det är fel.
Det enda jag gjorde här i tråden var att svara på hur det kändes för mig just då, och att vissa frågor kändes omotiverade och påträngande.

Tacksam, det kommer jag alltid att vara.