håller på att bli hysterisk, bm viftar bort min rädsla! hjälp!

ok, vi börjar i en ändan. jag har en mild form av hemofili, (blödarsjuka). redan vid inskrivningen vad det tal om KS om det skulle vara en pojke i magen, vilket för mig kändes otroligt betryggande då jag alltid varit förlossningsrädd. tiden gick och till sist så fick jag åka på ett ul för könsbestämning, då hittade de inget till 100 procent men troligtvis en pojke. tillbaka igen nästa vecka för yttligare en koll. samma sak igen, han vägrade visa. fick en remiss till ettt större sjukhus med specialistvård där jag skulle tillbaka på ul samt könsbestämning och få svar på mina frågor (KS eller ej).
vi kommer dit jag och min sambo, äntligen svar! ul läkaren konstaterar könet, pojke till 100 procent (), vi frågar ang snitt och träffa läkare, han viftar bort oss och säger att det kan han minsann inte svara på, men han skall ringa läkaren. läkaren som då skulle ge oss svar var då på resa och vi fick inget svar den dagen som vi blivit lovade. bara att åka de 10 milen enkel resa hem igen.
pratar med BM, börjar nu bli lite hysterisk, hon säger "vänta och se". sjukhuset där jag skall föda (specialistsjukhuset) skickar ett papper till mig för så kallad förlossningsplanering den 9/11, dit skall jag för att planera en vaginalförlossning men med tanke på hemofilin. jag är livrädd.
min bm skickade en remiss till sjukhuset aurora mottagning för två veckor sedan, har inte fått ngt svar. så ringde min bm i fredags förra veckan och då sa hon att jag skulle försöka kontakta sjukhuset själv, vilket jag gjorde. då kopplar växeln mig till ett annat sjukhus och de hade inte fått ngn remiss (sjukhusen hänger ihop) men hon var jätte mjuk och snäll och bokade in en tid åt mig.
sedan ringer specialistsjukhusets aurora mottagning upp mig och var mycket oförstående för min situation och tyckte att det minsann var dumt att jag kontaktade läkaren på den andra mottagningen själv. men min bm sa ju att jag skulle det?! det skall minsann gå att föda vaginalt och hon frågade vem som ens gett mig förhoppning om snitt. ingen förståelse alls. jag kan tillägga att jag talade mycket lugnt och sansat, ingen hysterisk gråt eller skrik. bara vanlig samtalston om hur jag upplevde hela situationen.
efter detta samtal ringer jag min bm för att återkoppla vad som hänt, hamnar då hos hennes kollega då min är ledig, hon frågar också om det är så smart att blanda in så många läkare? jag förklarar att jag bara gjort som jag blivit tillsagd, där brister det. hon frågar varför jag är så ledsen. ja, vad svarar man? -ursäkta jag skall föda om tre veckor och ingen har lyssnat på mig och bara viftar bort mig. (ni vet alla hormoner också).

så, nu har jag varit i kontakt med tre barnmorskor (då min nuvarande skall gå i pension) den ena bm bara viftar bort min rädsla och det var hon jag tog upp allting med från början.
den andra säger att det vore väldigt konstigt om de nekar mig med tanke på att jag har både humanitära och vissa medicinska skäl och den tredje är den jag talade med idag.
jag har träffat läkare på kogulation (tid jag bokade själv och betalade för) bara för att få lite information om hur en sådan förlossning kommer att gå till. (detta var innan vi visste könet)
varit på förlossningen inne på kommunens sjukhus (bara rutinkontroll för mindre fosterrörelser)
varit på totalt 6 ul med tre olika läkare
tagit diverse blodprover på specialsjukhuset

imorgon är det förlossningsplanering med det sjukhuset har inte mina journaler så de tror att jag är positivt inställd på en vaginalförlossning och planerar därefter. jag fick be min ena bm att skriva ut mina papper där det står just att jag upplever förlossningsrädsla samt varit mycket orolig/ledsen vid ett flertal tillfällen. så jag får helt enkelt be läkaren läsa genom dessa papper innan diskussionen startar.

jag upplever en stor rädsla då jag aldrig riktigt fått svar på mina frågor och det dröjde lång tid innan jag ens fick reda på vilket sjukhus jag skall föda på. har mött jätte gulliga sköterskor och läkare men även otrevliga och oförstående läkare (där jag skall föda). håller på att bli hysterisk nu, de kommer väl spärra in mig på psyket säkert!
 
är det fler som fått detta bemötande och vad skall jag tänka på imorgon när jag kommer in?

(för mig är det första gången, jag VET att en vaginalförlossning är det bästa så länge det går bra, men rädslan och ångesten gör mig helt förlamad). dessutom får inte läkarna använda ex sugklocka etc vilket innebär större risk för akutsnitt)

otroligt tacksam för svar :)
.