• sarkijarvi

    håller på att bli hysterisk, bm viftar bort min rädsla! hjälp!

    ok, vi börjar i en ändan. jag har en mild form av hemofili, (blödarsjuka). redan vid inskrivningen vad det tal om KS om det skulle vara en pojke i magen, vilket för mig kändes otroligt betryggande då jag alltid varit förlossningsrädd. tiden gick och till sist så fick jag åka på ett ul för könsbestämning, då hittade de inget till 100 procent men troligtvis en pojke. tillbaka igen nästa vecka för yttligare en koll. samma sak igen, han vägrade visa. fick en remiss till ettt större sjukhus med specialistvård där jag skulle tillbaka på ul samt könsbestämning och få svar på mina frågor (KS eller ej).
    vi kommer dit jag och min sambo, äntligen svar! ul läkaren konstaterar könet, pojke till 100 procent (Glad), vi frågar ang snitt och träffa läkare, han viftar bort oss och säger att det kan han minsann inte svara på, men han skall ringa läkaren. läkaren som då skulle ge oss svar var då på resa och vi fick inget svar den dagen som vi blivit lovade. bara att åka de 10 milen enkel resa hem igen.
    pratar med BM, börjar nu bli lite hysterisk, hon säger "vänta och se". sjukhuset där jag skall föda (specialistsjukhuset) skickar ett papper till mig för så kallad förlossningsplanering den 9/11, dit skall jag för att planera en vaginalförlossning men med tanke på hemofilin. jag är livrädd.
    min bm skickade en remiss till sjukhuset aurora mottagning för två veckor sedan, har inte fått ngt svar. så ringde min bm i fredags förra veckan och då sa hon att jag skulle försöka kontakta sjukhuset själv, vilket jag gjorde. då kopplar växeln mig till ett annat sjukhus och de hade inte fått ngn remiss (sjukhusen hänger ihop) men hon var jätte mjuk och snäll och bokade in en tid åt mig.
    sedan ringer specialistsjukhusets aurora mottagning upp mig och var mycket oförstående för min situation och tyckte att det minsann var dumt att jag kontaktade läkaren på den andra mottagningen själv. men min bm sa ju att jag skulle det?! det skall minsann gå att föda vaginalt och hon frågade vem som ens gett mig förhoppning om snitt. ingen förståelse alls. jag kan tillägga att jag talade mycket lugnt och sansat, ingen hysterisk gråt eller skrik. bara vanlig samtalston om hur jag upplevde hela situationen.
    efter detta samtal ringer jag min bm för att återkoppla vad som hänt, hamnar då hos hennes kollega då min är ledig, hon frågar också om det är så smart att blanda in så många läkare? jag förklarar att jag bara gjort som jag blivit tillsagd, där brister det. hon frågar varför jag är så ledsen. ja, vad svarar man? -ursäkta jag skall föda om tre veckor och ingen har lyssnat på mig och bara viftar bort mig. (ni vet alla hormoner också).

    så, nu har jag varit i kontakt med tre barnmorskor (då min nuvarande skall gå i pension) den ena bm bara viftar bort min rädsla och det var hon jag tog upp allting med från början.
    den andra säger att det vore väldigt konstigt om de nekar mig med tanke på att jag har både humanitära och vissa medicinska skäl och den tredje är den jag talade med idag.
    jag har träffat läkare på kogulation (tid jag bokade själv och betalade för) bara för att få lite information om hur en sådan förlossning kommer att gå till. (detta var innan vi visste könet)
    varit på förlossningen inne på kommunens sjukhus (bara rutinkontroll för mindre fosterrörelser)
    varit på totalt 6 ul med tre olika läkare
    tagit diverse blodprover på specialsjukhuset

    imorgon är det förlossningsplanering med det sjukhuset har inte mina journaler så de tror att jag är positivt inställd på en vaginalförlossning och planerar därefter. jag fick be min ena bm att skriva ut mina papper där det står just att jag upplever förlossningsrädsla samt varit mycket orolig/ledsen vid ett flertal tillfällen. så jag får helt enkelt be läkaren läsa genom dessa papper innan diskussionen startar.

    jag upplever en stor rädsla då jag aldrig riktigt fått svar på mina frågor och det dröjde lång tid innan jag ens fick reda på vilket sjukhus jag skall föda på. har mött jätte gulliga sköterskor och läkare men även otrevliga och oförstående läkare (där jag skall föda). håller på att bli hysterisk nu, de kommer väl spärra in mig på psyket säkert!
     
    är det fler som fått detta bemötande och vad skall jag tänka på imorgon när jag kommer in?

    (för mig är det första gången, jag VET att en vaginalförlossning är det bästa så länge det går bra, men rädslan och ångesten gör mig helt förlamad). dessutom får inte läkarna använda ex sugklocka etc vilket innebär större risk för akutsnitt)

    otroligt tacksam för svar :)
    .

  • Svar på tråden håller på att bli hysterisk, bm viftar bort min rädsla! hjälp!
  • Carlsson83

    Hej! Jag är en tjej med två barn, har en blödningsrubbning (faktor 8 brist, också mild form av hemofili). Jag känner igen mig i din oro, och känslan i att folk ( bm mfl) inte tar en på allvar. Hade många långa diskussioner och läkarbesök angående detta. Det slutade med att båda mina barn är födda med kejsarsnitt, inte pga min blödningsrubbning utan pga att första barnet låg i säte och med andra barnet fick jag moderkaksavlossning.
    Alla läkare jag pratade med sa hela tiden att det är bäst med vaginalt. Däremot var dom sparsamma med att berätta att jag minsann inte kunde gå ryggbedövning om jag skulle vilja, det fick jag reda på först när det var dags för förberedelserna inför snittet. Det innebar att jag blev tvingen att sövas och fick inte vara med den första stunden utan fick barnen till mig klädda och klara. Kändes lite konstigt med med facit i hand hade jag inte heller velat ha det på annat sätt. Speciellt inte eftersom att läkaren sa efter snittet att det var det bästa sättet att kontrollera blödningen vid planerat snitt. (jag fick sprutor med faktor 8 för att stabilisera koagulationen).
    Man undrar ju varför inte några av de läkare jag pratat med tidigare kunde nämnt detta.
    BM hade en förklaring (inte en bra, dock men ändå) iofs när jag var på efterkontrollen.. Hur skulle det vara om alla bara kunde välja kejsarnitt hit eller dit, en förlossning med kejsarsnitt är si å så mycket dyrare än en vaginal. Hm, då känns det verkligen inte som att dom tar oron på allvar.
    Blev långt och osammanhängande kanske, men är på lunch å ville så gärna hinna skriva nåt till dig eftersom jag känner igen mig i det du skriver....

  • Nalle Puh73

    Måste bara få fråga vad könet på bebisen spelar för roll? Hoppas att du får nån att lyssna på dig och hjälpa dig få dom andra att förstå.


    ♥ William och Elias, Mina älskade trollungar. William 050507 Elias 080623 ♥
  • sarkijarvi

    tack för ditt svar! alla svar är väldigt välkomna :) vad skönt att det inte bara är jag som upplever det så. jag pratade med en läkare på kogulation och hon sa att vid ett ev snitt så kommer jag bli sövd, men för mig känns det inte alls som någon big deal. hellre sövd och lugn än hysterisk i X antal timmar och ev ett akutsnitt :S. jag förstår att de inte vill ge snitt hit och dit då det är en stor kostnad för sjukvården (som vi betalar med skattepengarna), men när det finns en ökad risk för akutsnitt plus rädsla hos mamman tycker man ju att de borde tänka om. blir det inte väldigt dyrt om man startar som en vanlig förlossning och sedan avslutar det med akut/urakut snitt, dessutom är det väl inte bra för en som redan har konstaterad hemofili, blir ju inte lika planerat om man säger så... :S dessutom får vi ju inte EDA och jag kan ju känna att om jag blir tvingad att föda vaginalt så vill jag ha ALLT, helst att de klubbar ner mig innan så jag slipper vara med XD usch, att det skulle vara så här jobbigt innan barnet kom hade jag ingen aning om...

  • sarkijarvi

    vi tjejer blir bärare av sjukdomen och killar får själva sjukdomen (som jag har förstått det). men jag har ju fortfarande en större blödartendens i vanliga fall, men när man är gravid stiger värdena vilket är bra. om det blir en pojke måste de tänka på att ta det försiktigt med honom vid förlossningen, typ använder de sugklocka etc kan hjärnblödning uppkomma, men tjejer är alltså inte så känsliga (vad jag har förstått). det positiva är ju att om han inte får sjukdomen så är den borta på hans sida och han för inte vidare den till sina barn medens tjejer alltid (tror jag) för vidare den... jag kan ha fel, men det var så jag uppfattade det hela :)
    tack! jag hoppas de lyssnar :)

  • Carlsson83

    Hej! Tänkte bara höra hur det gick för dig idag? Om de tog din oro på allvar... Hoppas det iallafall.

  • sarkijarvi

    tack för omtanken! Glad


    jag fick faktiskt igenom snitt, till min stora förvåning. läkaren sa: ja, jag ser att du varit i kontakt med många läkare...


    sedan diskuterade vi vaginal förlossning och dess fördelar och jag ställde frågan om det nu blir komplikationer och det måste användas sugklocka, hur gör de då?


    -då blir det akut snitt sa han


    ok sa jag, då underlättar det för alla parter om vi gör ett planerat snitt istället. för enligt statistiken är det 1 av 10 vaginala förlossningar som slutar med sugklocka och det är för stor risk anser jag. det är barnets säkerhet jag tänker på i första hand.


    och han bara; okej, då bokar vi ett planerat snitt
     Förvånadvilken förvåning.

    men tror att det har hjälpt att jag talat med så många läkare innan, men trodde inte han skulle vara så tillmötesgående, gud nu känns allting så mycket enklare, datum och allt reda satt  Skrattande novemberbarn blir det!

  • Nalle Puh73

    Men så skönt att höra. Vad glad jag blir för din skull. Hoppas du inte tog illa upp när jag undrade vad pojke gjorde för skillnad. Tack för att du svarade.


    ♥ William och Elias, Mina älskade trollungar. William 050507 Elias 080623 ♥
  • sarkijarvi

    tack! Skrattande nej absolut inte!

Svar på tråden håller på att bli hysterisk, bm viftar bort min rädsla! hjälp!