Jobbigt med svärföräldrar

Jag känner igen mig, och jag känner likadant som ts (och säkert många fler...).

Mina svärföräldrar (och mina egna föräldrar) bor ca 40 mil från oss. En av mina föräldrar arbetar i Norge och befinner sig mycket där. 
Jag fasar också inför julen! :/ Det som gör mig mest olustig är att de har bråkat högljutt x antal gånger vi varit där på besök. De har ekonomiska problem och förmodligen en del andra problem också, men vilken normal människa står och skriker på sin partner inför sina barn, svärdotter och barnbarn?!
Det är mest svärfar som gapar och lever rövare, han är känslomässigt instabil och skulle behöva proffessionell hjälp! Han bråkar och skäller på sina egna barn också. 3 st., varav en fortfarande bor hemma. Svärmor brukar inte brusa upp, man hör att hon är irriterad och hon säger ifrån men sen blir det inte så mycket mer. En gång blev hon riktigt förbannad...jag var glad att jag och sambon var ute på gården och att dottern fortfarande var i min mage! Det hördes ju ändå ut för badrumsfönstret var öppet!!
Det är mest för Lillans skull jag är orolig och nu när hon är så liten (hon blir 11 månader i slutet av december) och jag skulle aldrig lämna henne ensam med svärföräldrarna!

Det är synd att det är såhär och jag hoppas att det inte blir något tjafs eller bråk under de 2 & 1/2 dagarna vi ska vara där för då kommer de alla få känna på mitt humör (som inte är att leka med!). Jag har inte sagt något tidigare för sambons skull... Han tycker det är jobbigt att de bråkar. Tidigare har jag kunnat stå ut med det, men inte nu längre.  

Vad kan man göra?