Är det fler än jag som känner sig som en bitterfi..a ibland?

Hoppar in här också. Känner igen mig i det ni berättar. Har just nu 6 st i min närhet som är gravida. Och självklart har det ju gått hur lätt som helst, och på första försöket för i princip alla. Någon av dem hade försökt i 3 månader klagade på att det tog tid.. Själva har vi försökt i två år och har precis börjat med IVF (sprutar nu).

Visst kan man glädjas åt andras lycka. Men ibland blir det lite väl mycket med bilder på facebook och sparkande magar. Jobbigast av allt var nog att min lillasyster som är 5 år yngre precis blivit gravid. Jag är glad för hennes skull och att jag ska bli moster. Men jag  hade nog alltid föreställt mig att jag skulle få vara först att berätta för mamma och pappa att de ska bli morföräldrar..

skönt att prata av sig här. Känns inte som de runt omkring fattar vad man går igenom.

N3NN3 Har också en bror som är 15 år yngre men han är bara 19 så där dröjer det förhoppningsvis ett tag :)
Känns extra tufft eftersom syrran inte alls varit inne på barn innan och sen precis innan vi ska börja med IVF så blir hon gravid. (kunde de inte bara väntat några månader till)

Men nu så är vi på G och jag håller alla tummar och tår för att det lyckas. Hur går det för er, hur länge har ni försökt?

Vi har försökt i drygt två år. Har klassats som oförklarligt barnlösa. De hittar inga fel på någon av oss förutom att ägglossningstesten inte visar något utslag. Fick Pergotime men det gav inget resultat. Nu har vi precis börjat med IVF, jag är på 5:e sprutdagen har inte haft några biverkningar förrän idag då jag känner mig jättesvullen och fick värdens humörsvägningar. Ska ta blodprov imorgon och VUL på tisdag. Hoppas allt ser bra ut