hippsomhapp skrev 2011-12-09 10:24:00 följande:
Jag känner också igen mig i allt! Bitterhet, ilska, avundsjuka, sorg... Nu är min bästa vän gravid, det funkade på försök nr 2.
Idag är en sån där fruktansvärt deppig dag då jag gråtit från det jag öppnade ögonen imorse och insåg att mensen kommit även denna månad.
Vi har prickat varenda ägglossning i 1,5 år och innan dess kört utan p-medel lika länge. Vi är unga, friska, har aldrig varit över- eller underviktiga, dricker inte, röker inte, äter sunt osv. VAD ska man göra???
Vi är precis klara med utredningen som inte visade något fel på någon av oss. Visst ska man vara glad för det men samtidigt så får man ju ingen hjälp då!! Nu sa läkaren att han skulle skiva en remiss så skulle hon som har hand om kötiderna bestämma OM vi skulle få stå i IVF-kö. Vaddå OM? Om inte då? Ska vi inte få nån hjälp då?
Någon som vet hur länge man kan få vänta på IVF om man är ung (27) och det inte är något fel på någon av oss?
Hur ska man orka???
Vill bara säga att 27 är inte såååå ungt!!
3 månader är maxtiden på kön till IVF och de kan inte näka dig att komma med.
Jag har ju hållit på i 5 år totalt och ändå inte lyckats ännu så jag säger bara stå på er om de börjar krångla. En vacker dag så är det försent!!
Min mens är också på väg
Hade hoppats lite för mig själv att det skulle funka "normalt" för oss nu när jag äter levaxin mot sköldkörteln. men sån tur har man allså inte..