nu får ni fan i mig ge er...

tråkigt att din dotter upplevt det sådär

Jag är 24år, fick min dotter när jag var nästan 22, jag har alltid kännt en utanförskap, oavsett vilket öppnis jag varit  på olika.... Jag kommer inte riktigt in i grupperna som redan är skapade och det märks oavsett åldern..
Jag får arga blickar när jag försöker fika med dem andra mammorna, när jag och dottern sätter oss vid bordet dem sitter vid, ska ja nämna att vi bor i en social stad som halmstad???

jag låter inte det hindra mig, troligen kollar dem snett pga av att dottern är förkyld med jämna mellanrum
spec nu vid jule tider och att jag trots min lediga tid går dit med henne, trots förkylningen..

det är så mycket som spelar roll med detta med onda blickar osv....

min dotter ignoneras oxså väldigt ofta, men jag tar inte åt mig,
jag går bara vidare och sätter mig ner och leker med henne,
medans dem andra mammorna blänger och pratar om sitt..

Det gäller att hitta balansen, läsa av folk hur dem är och hur man ska tolka dem
men mestadels handlar det om at tspela tuff tillbaka,
tillslut har dem spanat in en tillräkligt och "accepterar" in en i flocken