Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

hela harmonin o detta mysiga magpirr o en skön ömsesidighet , försvinner nog i en sådan sits , istället kan jag tänka mig man känner ska jag bli sårad eller ska jag inte oj vad ledsam känsla. ni kanske ska prata med varandra när ni träffas och öppna upp er ...

Jag har för en tid sedan klargjort vad jag känner. Då blev jag avvisad, personen vill dock inte ha ett förhållande då accepterade jag det och valde att anpassa mig efter det för jag vill ju faktiskt ha människan i mitt liv. Men nu kan jag knappt hålla tillbaka mina känslor. Eftersom vi beter oss som ett par när vi är tillsammans så märks det ingen skillnad. Men vi pratar knappt när vi är ifrån varandra och jag är inte den som är påflugen. Jag vet att jag låter dum som sätter käppar i hjulet för mig själv. Men jag vågar verkligen inte ta tag i det då jag vet vad som hände sist. Jag vet inte hur länge till jag kommer orka detta. Så snart måste jag väl berätta hur det ligger till eller också så skita i allt bara. För känslorna kommer väl inte direkt avta om vi fortsätter att träffas.

De är ganska svårt att förklara svart på vitt! Det är lätt att komma med tips till andra, men svårt att lyssna å ta in när man själv står där. Jag tror detta är extra jobbigt då denna personhela tiden ger signaler av intresse när vi ses och jag brukar aldrig intressera mig av ngn. Ytterst sällan. Och när jag senast la korten på borden var ca två år sen. Och ändå forts vi träffas. Detta är så komplicerat! Jag vet egentligen inte vad part två känner eller vill i dagens läge utan hänger mest med i karusellen. Å de är väl de som är bäst men hur länge ska jag behöva må som jag gör? Väljer jag att lämna allt blir det konstigt för då kommer det miljoner varför frågor eftersom jag redan "godkänt" att de är som det är på sätt å vis. Å så står jag ensam igen! Jag låter
Nog som en idiot , men det är verkligen svårt att få någon förstå detta.

vilket sammanträffande.

hela harmonin o detta mysiga magpirr o en skön ömsesidighet , försvinner nog i en sådan sits , istället kan jag tänka mig man känner ska jag bli sårad eller ska jag inte oj vad ledsam känsla. ni kanske ska prata med varandra när ni träffas och öppna upp er ...

Exakt så! Man kan knappt njuta för man vet att känslan inte kommer vara speciellt långvarig...

då måste jag nog beundra dig att du ens kan njuta.(-:

du njuter nog mer av att släppa det helt.(-: