Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Till min syster:

Jag känner inte ens dig längre.. dricker du? röker du? knarkar du? Jag måste få veta! Jag trodde jag kände dig, trodde att du aldrig skulle göra såhär! Allt du har sagt.. ljög du? Jag förstår att du vill ha kul, men man kan ha kul utan att dricka vet du. Vi var som bästa vänner, men du har för förämdrats.. jag förstår inte vad du håller på med! Kan du snälla förklara det för mig? Du förstör hela våran familj, allt vi har byggt upp, ALLT. När du ljuger både mig och mamma rakt upp i ansiktet & skiter fullständigt i oss.. Jag hatar dig just nu.. Kan du inte bara förklara? Sluta vara så jädra nonchalant. Prata med oss! Vi brydde oss så mycket om dig, hela tiden. Sen får vi reda på att du har varit ute en hel natt & att du umgås med tonåringar som dricker!? Du har aldrig varit sån.. Jag antar att du bara vill ha kul och så, men berätta iaf för oss vad du håller på med, sanningen! Jag växte upp tidigare, men jag är ändå så mycket smartare än dig! Vad du gör just nu påverkar oss alla, hundarna, ja hela din familj helt enkelt. Bryr du dig inte? Skiter du i oss? Du frågar mig vad jag tror om dig. Ja, jag vet inte vad jag ska tro längre. Det känns som om vi inte känner varandra längre. Hur gick det så långt? Det var EN kompis, som påverkade dig negativt, och sen är du fast! Vet liksom inte hur du ska ta dig loss.. Mamma har aldrig sagt att du inte får göra saker som gör dig lycklig, men nu har du gått över gränsen. Hon har alltid varit så snäll, varför överdriva? Kan inte förstå hur du tänker just nu.. Vet inte om jag ska bry mig eller inte.. Trodde att du var mer mogen än såhär. Men jag antar att du inte var det.
Iaf, ha det så kul idag. Hoppas att du kommer hem igen. *suck*

Vad håller du på med?! Först vill du försöka och sen inte höra av dig?! Sen när jag ringer så frågar du om vi kan kolla på film?! Men snart ska du veta att jag ger snart upp hoppet om dig helt och hållet! Jag är så besviken på dig Xx så !!!!

Till killen i mina drömmar:

Önskar ibland att saker hade sett annorlunda ut. Det vi delade sitter fortfarande kvar fast att vi inte setts sen dess. Hade jag kunnat hade jag hoppat på första bästa flyg och stannat där hos dig för alltid. Men tror inte det finns en framtid för oss, du har det du måste göra och jag tror inte din familj skulle godkänna vår relation även hur mycket de älskar mig för den jag är, för den relation vi alltid haft till varandra och varandras familjer. Jag kommer alltid tänka på dig och du har en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Du behandlade mig som en prinsessa och det har inte funnits någon efter dig som fått mig att känna mig så speciell utvald som du gjorde. Killen jag träffar nu skulle behöva en lektion eller två från dig. Svammlar, som vanligt. Du känner ju mig, du ser rakt igenom mig och det har du alltid gjort. Våra minnen kommer till liv i mina drömmar, och just nu är det jobbigt att tänka på annat än dig. Önksar jag vågade chansa. Önskar att du kunde be mig att chansa. Du sa att du vill att jag kommer men jag vet inte om jag vågar, för jag vet inte vad mer det skulle innebära. Varför blev det såhär? Vi ville ju båda så mycket mer.. Sörjer dig, sörjer oss, sörjer det som aldrig fick en chans. Och jag älskar dig, nu och tills mitt hjärta slutar slå - tro inget annat.

"Jag vet att vi kunde kämpat mera, jag älskar dig fortfarande längst in och vill dig väl, det kan aldrig bli vi igen, jag är osäker på vart din personlighet vs din sjukdom börjar i flera avseenden, motsägs fullt ja vet. Nu har jag gått vidare och mår bra och har nu börjat en relation med mannen du hatar för att han hjälpte oss ekonomiskt och var snäll mot mig under hela denna långa tid jag mådde som sämst över våran livssituation. Ta väl hand om dig"

Till min pappa:
"Även om jag inte visar med en endaste min hur jag känner och mår oftast så gör det sjukt jävla ont att din nya kvinnas vuxna barn går före mig i alla avseenden, att köra en soffa en mil ifrån er är omöjligt men att åka 40 mil med ett helt bohag för hennes son är tydligen enkelt som fan. Även om vi inte vart som ler och långhalm på många år gör det faktiskt även ont att det finns bilder på hennes barn och barnbarn överallt och jag finns inte överhuvudtaget, en enda bild finns det som jag själv tagit på ett äpple ni har som en canvas ovanför teven som skvallrar om mig men den skulle lika gärna kunnat vara tagen av den där systersonen som är så duktig som jag måste bara träffa för han har nämligen gått utomlands på fotoskola och har vernissage trots att han bara är ett år äldre än mig och är såååå bra... tack för att jag får hälsa på ibland och känna hur obetydlig jag är för er familj i form av enastående ointresse generellt"