Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!
Till min mamma:
Älskade, älskade mamma - ibland så blir jag så fruktansvärt trött! På dig & dina försök att pränta in i människor att man måste leva sitt liv efter ett visst mönster, en mall, för att vara god nog & räcka till. Du kan inte ta att alla människor har olika förutsättningar för saker & ting, att alla har sina egna förflutna. Alla VILL inte leva sina liv som du valt att leva ditt.
Det gör mig riktigt ont, tja - skitförbannad faktiskt, att du inte accepterar min sambo & mitt val att vara med honom, jag Älskar honom & det kan du inte ändra på. Sluta komma med pikar & tala om för din jäkla gubbe att göra det samma. Det är urjobbigt & det fullkomligt Suger energi både från mig & **.
Jag lever, inte under några som helst omständigheter i misär, bara för att jag har tvätt i min tvättstuga & stök med kläder lite hur som helst i garderoben, jag prioriterar bara annat före & för mig gör det faktiskt inte någonting att allt inte ligger i mm precision - jag mår bra ändå. Där emot så har jag ett liv tillsammans med min familj som jag värderar till månen & tillbaka utan att blinka. Det är faktiskt okej att skjuta lite på alla MÅSTEN till en dag senare, det gör ingenting.
När man ställer upp för någon så gör man det av välvilja, inte för att fixa en schyst hållhake att nyttja till framtiden - lär dig skillnaden.
Till min mammas gubbe:
Sluta träng dig på & snoka i saker som inte angår dig. Sluta dra ner min sambo. Sluta pika. Sluta behandla hundarna som skit.
Till mamma & hennes gubbe:
Gå skilda vägar för ni gör inget annat än att plocka fram varandras dåliga sidor - det är inte nyttigt för någon av er.
Till min sambo:
Jag älskar dig så det gör ont & jag har burit med mig samma känsla ända sedan i blev ett par för 7år sedan. Där emot så är oerhört tungt att känna att jag inte alla gånger kan lita på dig. Ibland får jag känslan av att du stänger mig ute & att du döljer saker för mig. Du har tidigare varit spelberoende & ibland skrämmer det mig att du kanske trillat tillbaka. Vad är det du döljer?
Snälla, försök att inte låta din svärmors pikar komma åt dig. Hon är bara dum & ** med. Jag vet att det är svårt men snälla försök.
Jag vill verkligen inte sälja huset, jag trivs här & även om det är en del & göra så vill jag verkligen inte släppa taget. Försök hålla ut, så fort vi är klara kommer allt kännas Så jäkla mycket bättre!