Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

"Mamma.. jag vet vad du pysslar med. jag kan nästa se dig framför mig.. hur du sitter å försöker att undvika att stirra på telefonen som inte ringer, å hur du håller i ölburken med krampaktig hand. Den, din trötsnapp, alkoholen, kan du INTE släppa, för då skulle du inte fungera.

Du kan inte heller ringa, för du är så förolämpad över att jag påpekat att du har problem med spriten, och att du faktiskt gör olagliga saker som kör på fyllan. Det är en skymf, tycker du, att jag kunde säga så.. och innanför ditt hårda skal, vet jag att du gråter av ångest. För du skäms. Jag vet att du inte orkar ta i känslan.. men om du blir nykter någon sekund, så jagar den dig. Skulden och skammen... över vad ditt drickande har åstadkommit. Så du sitter där.. å försöker att inte titta på telefonen, som du tycker borde ringa. och det borde vara jag eller dina barnbarn som ringer, för DU kan ju inte ringa nu, när jag sagt så hemska saker, eller hur?

Hemska saker mamma? Att jag älskar dig, av hela mitt hjärta, att jag är orolig för dig, att jag önskar att du kunde söka hjälp och sluta dricka? Att barnen älskar dig, och saknar dig, och inte förstår varför du inte ringer?

Nej, mamma. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte ringa och lirka, och truga, och behöva "krypa" för att du till nåders ska prata med oss igen. Du är en vuxen människa, du är kapabel att släppa burken och sträcka ut handen och ringa själv. Jag har trugat färdigt, och jag har lite egna problem, mamma. Det vet du. Du vet att jag blev utsatt för ett våldtäktsförsök nyligen, och du ringer ändå inte. Jag orkar inte förnedra mig mer, och bry mig om människor som inte orkar bry sig om mig.

Och även om jag vet att du, bakom all skam, skuld och ångest(som du försöker resonera, supa, argumentera och ignorera bort), älskar mig av hela ditt hjärta. (för det vet jag att du gör) Så bryr du dig inte om mig just nu. Du orkar inte. För din sårade stolthet hindrar dig tydligen än..

Att du skickar presenter, men inte ringer... det är bara så dumt.. barnen blir förvirrade, och skulle hellre få ett samtal än en present. Vet inte om du tänkte försöka ge oss dåligt samvete, så att vi ringer till slut. Men när jag ringde i våras mamma, så var du sur och kort i luren, och öppnade inte upp alls. Så nä... det fungerar inte så. Man kan inte muta barn till att göra som man vill.

Så fortsätt stirra på telefonen mamma. Jag kommer inte att ringa. Och barnen vill inte ringa, för dom tycker att det är du som borde ringa. Dom tycker det, fast dom vet att du är sjuk. Och jag kan inte tvinga dom att göra något dom inte vill.

Fy f-n vad du missar... tiden går.. tick tack. och för varje dag så blir dom större, och du missar allt det underbara dom är. För att du älskar spriten mer, och inte kan inse att jag inte är din fiende, utan du själv. Älskar dig mamma. Gå i frid.

Antar att jag bara får vänta på beskedet... att du gått bort. Hoppas du inte hinner köra ihjäl någon innan dess!"

- till mamma... (ingen idé att skicka, inga ord fungerar.. redan provat alla... och hon "vet bättre", men VILL inte tillfriskna)

F, jag önskar att det hade varit vi när olyckan hände!!! Då hade du inte behövt må lika dåligt över ditt liv nu, för jag hade stannat hos dig. Jag hade gett dig allt det du velat, det som jag har idag... Jag mår så fruktansvärt illa över att allt bara rycktes ifrån dig. Du var snygg, trevlig, rolig, snäll- ja allt. Nu är det förändrat och det värsta av allt är att du är så medveten om det själv att det blir ett hinder för dig att få det du vill ha, det som jag har...
Jag kommer alltid att älska dig!!! Mina barn och min man är mitt liv idag men ibland funderar jag på hur det hade varit om du var mannen...
Jag hoppas så innerligt att du ska bli lycklig, jag vill att du ska få barn och det gör så ont i mig att se att du stoppar dig själv för du vet att du är annorlunda nu. Men du duger fortfarande F, lita på det så löser sig allt!!!
Är jag egoistisk som ibland önskar att du hade dött för att slippa det elände du lever i idag, eller är jag korkad som tror att ditt liv är elände? Hur mår du EGENTLIGEN? /E

Okej, det vill min med! Så vi ska försöka prata ut idag men han är så omogen som jag tänker nog inte ta tillbaks honom för jag har ett annat ragg. Jo, det är jätte synd att dom gör så där. Trodde aldrig att 30 pulsare skulle var så här omogna!

Kramar!

Vad håller du på med älskling?!

Till min sk sambo tillika pappan till vår son!

Varför kan du inte bete dej som en pappa och som att du älskar mej så mycket som du säger?
Jag vill inte fortsätta leva med dej om du ska vara sådär elak och ge mej elaka kommentarer hela tiden - varje dag!
Dessutom så kan du väl stanna hemma med oss, din familj på kvällarna - inte vara ute och ränna hos kompisar VARJE kväll.
Jag och Simon tycker kanske inte att det är så kul när du kommer hem, kastar i dej maten och sen åker du bort igen.

Du får en chans till, bättrar du dej inte, ja då flyttar jag!        

Till min granne
"Din satans pensionärs-kärring, händer det verkligen ingenting i ditt liv utan att du MÅSTE
lägga dig i mitt ? Sluta ta in min katt och lås in honom hos dig och sedan klaga på att jag
aldrig tar in honom. Hur i helvete ska jag kunna det när du har han inlåst hos dig ? Och
jag är SÄLLAN i min lägenhet för att jag hellre är hos min kille, än att behöva ha dig springandes
som gnäller om allt och alla jämt och ständigt! JAG HAR ETT EGET LIV OCH TÄNKER INTE
DELA MED MIG AV DET TILL DIG, SATKÄRRING! Och min pojkvän har väl MINST lika mycket rätt som
jag att vara i min trappuppgång, och ha MIN hemnyckel så länge jag tillåter detta! Guess what?... Vi
blir sambos SNART! :) .. Bara för att du är ett rasistiskt-härke, håll det för dig själv... man väljer inte sina grannar!

Till mamma
Jag förstår inte ditt tänkande och angerande! Du pratar skit om dina egna barn, till och med till främmat folk, hur kan du sova om nätterna ? Jag har mått dåligt hela min uppväxt pga hur du betett dig! Jag har försökt ta mitt liv ett x antal gånger och det vet du. Min bror mår MINST lika dåligt just nu.. det finns ju en anledning till att han bodde hos mig ett halv år, när han hade exemeplvis närmare till skolan ifrån dig. De finns en anledning till att han ville dra igång med en utredning på soc om att JAG (då 19 år) skulle få vårdnad om min 14 åriga lillebror. Jag mådde skit med honom, led med han.. såg allt han fick stå ut med, precis som jag fått under alla år. Tycker inte du att nåt är fel när ens lillebror på 14 år (som alltid levt med storasyster HOS mamman) kallar sin syster mamma ? - Tacka fan för nåt inte står rätt till! Sedan tog du med honom. packa och drog! Nu får vi kanppt ses.. inte konstigt han hamnar i fel banor.. jag hatar dig för det!

Och till vilken anledning pratar du skit om mig och min kille till resten av släkten, bekanta, vänner och andra ? - JAG ÄLSKAR HONOM och hoppas på ett långt liv med honom. Vi har vart ett par sedan 4,5 år tillbaka, inte bara ta och acceptera detta nu? Jag vet med mig att han kunnat vart ett svin emot mig ibland.. men snälla ... folk kan förändras om dom själv vill, vilket du inte verkar veta vad de orden betyder ens!

Och pappa behöver du inte smutskasta, de är ditt fel allting, du använde mig som ett vapen som liten. Att du ens kunde med och berätta för mig att jag som liten rent ut sagt hatade dig.. jag visste med mig att jag inte ville vara hos dig och att jag jämt låste in mig i bilen och vägra gå ut ur den när pappa skulle lämna mig, du och din man var hemska emot mig. Du visste alla slag han gav mig.. du visste allt.. men lät mig ändå inte bo hos pappa.

Till Pappa
Jag älskar dig och förlåter dig för den perioden vi inte hade kontakt.. men tack för att du gav mig, mitt allt.

Till lillebror
Jag vet hur du har det, jag finns här dag och natt, vad klockan än är på dygnet. Jag ska göra allt som står i min makt för att få dig tillbaka, jag är en bättre mamma än vår egen. Men kom ihåg, ingenting är ditt fel! Du är bäst, du är stark och tillsammans ska vi klara detta! Jag älskar dig överallt annat, du är de finaste jag har. Jag släpper dig aldrig, aldrig för gott.. Jag ska kämpa in i mina sista andetag, du är min stjärna. JAG ÄLSKAR DIG!

Till min pojkvän
Jag hatar att du knappt är hemma, att vi bara ses några timmar på kvällarna, oftast. Jag saknar vår tid, älskling. Men allt börjar bli bättre nu.. men sluta umgås med XXX .. jag vet att det bara kommer sluta illa :/ vill dig bara väl, vill aldrig att de händer dig något! Jag älskar dig, nu och för alltid. Vill du gifta dig med mig ?

Till min bästa vän
Ingen är som dig, du är verkligen den bästa, ljuset i mitt liv. Tack för att du alltid finns där, vad det än är. Du är en sån fin mamma och jag visste redan när du berätta att du var gravid att du skulle klara detta galant och nu är din pojk snart ett år och den sötaste unge jag vet. Jag vet att du har det jobbigt nu, och jag vet att du vet att jag står bakom din och sin sons rygg tills min dags slut.. Följer med dig på vart enda möte osv. Jag lämnar aldrig er! Tack för att ni finns i mitt liv, jag älskar er!

Till Lillasyster
Du borde förstå, för du ser så ofta.. varför vänder du mig ryggen bara för mamma och jag bråkar ? - JAG ÄLSKAR DIG, DU ÄR MIN SYSTER! Men sluta bete dig som mamma. Mår dåligt av tanken.. Jag finns här för dig, de vet du! Men din storebror behöver mer stöd just nu, förlåt. Du vet att i mitt hem är du välkommen när som helst. Ditt hem är mitt hem! Lillan, i love you!

Till mitt X sonika pappa till min son;

"Jag önskar så innerligt att du ska få chansen att kunna må bra, jag önskar och unnar dig verkligen det. För jag vet vilken strid du är i, vilken kamp du utkämpar varenda dag mot ditt dåliga mående och forna missbruk. Jag förstår även varför du emellanåt tar till självmedicinering och jag dömer dig verkligen inte.

Jag önskar så innerligt att du någon gång ska förstå varför jag tog beslutet i att inte fortsätta vår relation, det var mitt sätt att avsluta ett dåligt leverne samt för att fullt ut kunna ta ansvar över vårt barn.

Jag önskar att du någon gång kan förlåta mig för att jag tog det beslutet, att du inte helt ska slukas av bitterhet och hat. Jag önskar så att den fina människan i dig kan få möjlighet att komma fram igen.

Jag förstår din kamp, jag dömer dig inte. jag skulle vilja att du förstod det.

Det är (fortfarande) med kärlek i hjärtat jag menar det. Jag vill att du ska ha en fin relation med din son, jag kommer aldrig att sätta stopp för det, det tror jag att du vet innerst inne (namn). Jag hoppas det.

Jag önskar dig allt gott i framtiden och jag önskar att vi någon gång kunde samarbeta kring vårt gemensamma barn, den dagen du är villig och redo för det, så kommer jag att jubla, att välkomna dig! Jag är så villig till ett samarbete att du anar inte! Det är ju min högsta dröm!

Det har nu gått 6 år, där jag försökt nå fram. Där jag tagit steg tillbaka. Där jag stått över mina egna känslor mitt i allt virrvarr. Ni har en relation, ingen bra, men väl en relation. Jag önskar att du kunde få må väl, så att ni kan få en pappa/son-relation, där ni kan få tillfälle att umgås på tu man hand. Inte med ett ständigt övervakande.

Än sålänge vet både du och jag att du inte klarar det ansvaret på egen hand, men hoppet lever kvar, jag hoppas. Det gör nog sonen också, att få chansen att lära känna sin egen pappa på riktigt, fullt ut.

Du finns i våra liv och i våra hjärtan även om vi gått vidare, men du är en del av vårt liv, vi utesluter dig inte, även om det kanske kan kännas så ibland eftersom vi lever i en ny familj. Det måste kännas tufft, jag förstår det.

Men din son mår bra, önskar att du kunde se lyckan hos honom och se allt det fina med honom.

Jag har förlåtit dig för allt, jag vet att du har varit sjuk. Bär ingen skuld, för vi har förlåtit dig. Önskar bara att du finner styrkan en dag att förlåta dig själv...

All kärlek och omtanke till dig kära (namn), jag önskar verkligen att jag hade kunnat skriva allt det här till dig! Det är en sorg i hjärtat att inte kunna göra det...

Till mitt kära ex...

"vad håller du på med, kan du inte bara säga om du vill bli ihop igen eller inte. Men istället vill du träffas?! Men du kan väl svara på min fråga först! Ps, jag älskar dig!"

Jag önskar även att jag hade kunnat berätta det jag just skrev, till någon som skulle kunna förstå mig. Inte bara avfärda med att "han är en idiot" eller liknande. Jag känner ju inte att mitt barns far är en idiot, varför ska alla utgå ifrån att han är en idiot för? Det är frustrerande!
Han kanske betedde sig väldigt illa, men han är likväl ingen idiot, det är att förminska honom och problemen han fått genomlida... Dumt..

Till mina bästa vänner:

Jag är så glad att ni finns i mitt liv. Ni får mig att gå upp på morgonen, och kämpa mig iväg till skolan. Men jag kämpar för att jag ska få träffa er. Ni finns där alltid, får mig att skratta, le och hjälper alltid. När jag är med er struntar jag fullständigt i om någon tycker att jag är helt knäpp som vrålskrattar öppet i skolan, för jag har aldrig haft så kul med någon som med er. Ni är dem finaste personerna i världen, och även fast det är småbråk mellan oss nästan varje dag så hör det till. Ni finns där alltid, och jag vet det. Och jag kommer ALLTID att finnas där för er! Jag kan prata med er om nästan allt, och vet att ni lyssnar och stöttar, vad det än är. Vi har alltid såå roligt i skolan, och jag vet inte hur jag skulle klarat mig utan er. Ni är mina änglar! Vi kan skratta åt precis vad som helst, och ni kan vara exakt lika knäppa som mig ibland, och jag behöver aldrig känna mig dum för att jag skrattar åt något helt seriöst. Ni är världens bästa kompisar och JAG ÄLSKAR ER, även fast jag vet att jag aldrig har vågat säga det förut! TACK för att ni finns i mitt liv, ni gör det värt att leva! Det värmer verkligen, varje dag.

/ O.