Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Hen har visat en hel del intresse, det är jag övertygad om. Och det har jag också, tror jag. Det tar tid att ta reda på om något är på riktigt och i en situation som är allt annat än optimal finns inte riktigt utrymme för den tiden eller för att ens ta reda på det. Närmanden av olika slag kan göras men jag vet inte om det kommer leda någonvart eller enbart spä på denna lek ännu mer och resultera i att fantasier byggs upp, som är just fantasier å inget annat. Tillslut måste ju någon ta steget å berätta om sina känslor om det ska leda nånvart. Så att man kan ha något att gå vidare från på något sätt.

Vad fan pågår inom dig? Vad håller du på med? Dölj allt du kan men framför mig är du naken. Jag ser varenda skiftning i ditt kroppspråk, hör varenda tonläge i din röst. Inte för att jag vill, utan för att det bara är så.

Jag vet inte heller vad jag vill men jag vet att jag vill se vad detta är för det känns så stort och enda sättet är genom att erkänna, lära känna, på riktigt, utan ursäkter och utan att linda in det i annat. Läget är som det är. Vi båda vet det. Detta blir bara pinsamt. Jag börjar mer och mer förakta dig för hur du beter dig. Är förbannat trött på detta, och snart på dig. Jag vill prata, nu, ärligt och på riktigt. Snälla, jag går sönder av alla tankar..

Oj?Det är inget initiativ jag vill ta. Tycker att man öppnar sig ömsesidigt och säger som det är. Eller som i detta fallet just nu, att personen kliver fram för att det ska vara värt för mig att titta närmare på. Finns inte drivet från motparten tror jag det ändå kommer falla platt i slutändan för min del. Är inte intresserad av tafatthet. Vill inte heller pressa någon till något som inte känns bra för den. Jag varken vill eller bör ge bekräftelse i denna situationen och jag behöver heller inte någons bekräftelse som inte betyder något på riktigt.

Att själv vara passiv känns som det enda rätta och möjliga i situationen åt alla håll. Men det är frustrerande att känna något jag inte borde känna och inte borde tänka. Detta är min lilla patetiska ventil. Svårt att förklara utan att förklara...dela gärna dina tankar om du vill.

Jag är definitivt beredd att se vad det är och bekräfta om personen tar ett kliv men i så fall behöver jag en väldigt tydlig hint om att personen vill det. Jag har inte varit passiv, jag tror jag har varit tydlig. Jag hoppas det. Men kanske är personen bara ute efter bekräftelse. Då vill jag inte spä på det.

Det är svårt att veta hur någon annan uppfattar ens handlingar. Kanske är jag också tafatt och svår att läsa. Hur gör man det tydligt för någon att ett riktigt intresse finns när man inte bara kan säga som det är? Lite omöjligt. Därav vill jag snacka. Men det initiativet vågar och vill jag definitivt inte ta utan den tydligaste av tecken på att personen vill detsamma.

Tack men jag fiskar egentligen inte efter att få tips på flirtstrategier och jag vill inte gå in på detaljer här. Det var väl mer en retorisk fråga.

Du själv då? Du är också i någon mer eller mindre besvärlig sits har jag förstått?

Aha! Vad hade gjort att du hade känt att du fick grönt ljus då? Tror du hon uppfattat att du är intresserad? Hon kanske inte heller vågar för att du inte är tillräckligt tydlig. Varför kan du inte ta steget om du nu tror dig veta att hon är intresserad?

En ny invit? Har hon bjudit in till något tidigare?

Tror du att hon ens kan ta ett steg i detta läget om du måste vara neutral? Jag vet ju inte din situation men är det möjligt för dig att bjuda in till eller hintar om att du vill ses utanför ert sammanhang utan att säga det rakt ut för att få henne att kliva fram?

Om det ändå fanns något sätt att vara tydlig utan att vara det..

Du visste inte då men vet nu att hon menade något mer än att bara vara trevlig när hon öppnade upp för möjligheten att ses? Vad mer för tecken behöver du?! :) Då har hon ju redan tagit steget som du söker?

Kanske är det din tur att sänka garden även om det finns en risk för att göra bort sig. Du kan ju vinna en hel del på det ändå...Hon lär ju också känna sig dum om hon har försökt visa intresse men utan att lyckas.

Jag kan ju ha tolkat något du skrivit fel iofs.

Homosapio varför analysera om det var en seriös antydan eller inte, du fick en invit. Du får handla på den och utgå ifrån att den var äkta och välmenande. Jag som tjej skulle inte bjuda in till något om jag inte haft ett intresse eller om jag inte ville att den andre skall ta ett intiativ tillbaka, det går alltid att linda in en fråga, som man oftast gör för att göra det lätt för sig själv och slippa känna sig dum vid ett avvisande.

Du kan antyda på något ni talat om tex. du den där glassen du snackade så gott om, vill du ta den med mig imorgon? Enkelt att tacka nej och enkelt att skratta åt om du misslyckas, eftersom att glassväder inte är på tapeten egentligen. Våga lite nu. Kram

Kändes som du vände lite drastiskt där mellan att vilja vara öppen och visa intresse till att låsa dig helt. Något som hände eller är det bara tankarna som spökar?

Även om du under en tid har sänkt garden är det inte alls säkert att hon har uppfattat det eller ens vågar tro att du menar något mer än att bara vara trevlig. Om du nu bygger upp murarna igen men är beredd på att rasera dem om hon kliver fram. Kommer du inte ändå alltid vara där, med henne i dina tankar? Är det inte mer värt att veta vart hon står för att inte lägga en massa onödig tid och energi där den inte hör hemma och där man inte får den energin tillbaka? Tycker du bör överväga att våga ta det där klivet för en riktning du tror på i livet även om det kan bli pannkaka av alltihop. Det är ju du som går miste om henne om du inte agerar om intresset är ömsesidigt.

Men jag tror jag känner igen den känslan du har. Att det känns så mycket att man inte kan röra ett finger utan att avslöja allt man har i tankarna och i hjärtat. Och rädslan över att kliva över en gräns som inte är ok eller inte önskas av den andra.