Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!
Anonym (Tankar) skrev 2019-01-23 17:20:16 följande:
Beskriv gärna vad som hände...?
Inte omöjligt att ni gjorde ;)
Inlägg från: Homosapio
|
-
Vi möttes i en blick när de andra var upptagna med sitt ...
-
Menade bara att inget är nytt under solen ... Endast ett eko av redan tänkta tankar och kända känslor. Historierna upprepar sig och längtan, känslor och händelser känns igen.Anonym (Poem) skrev 2019-01-23 21:34:01 följande:
Det gjorde den sannerligen och jag gick igenom en moets målning för att hitta en vallmofrö i ett stort rödprickigt vallmofält ;) ..blev tyvärr inte klokare av det!!
-
Men om man drabbas av kärleken med stort K så spelar det ingen roll hur många som väntar i periferin ... Det kommer fortfarande göra ont! När det är en sådan attraktion/kärlek att den känns gudomlig eller bortom det vanliga så är det ett ganska enkelt val att ändra på tänker jag. Annars är det kanske inte på riktigt ändå?Anonym (Tankar) skrev 2019-01-31 20:35:33 följande:
För att man inte blir påmind av inget, man vet inte längre vad man missar. Och man har lättare att koncentrera sig på de andra som finns redo i periferin, de som kan vara alternativ till den man eventuellt inte kan få.
Vet inte om det alltid måste göra ont men enligt min erfarenhet blir det ofta så när man blivit intresserad bortom en viss punkt. När man väl är gift och äger mycket tillsammans så har jag svårt att se att det är så lätt att ändra på det oavsett vad man känner. Tänker jag fel här tycker du?
-
Ja ... Balasgången mellan förnuft och känsla kan vara svår. Vet, har själv våndats mellan dessa ett tag men landat i att om det här är på riktigt så kommer jag göra ett svårt val. Jag är dock inte orädd ... Snarare väldigt rädd men fortfarande beredd att följa den känsla som fullständigt vänt upp och ner på min vardag. Dock är jag där att tvivlet landar i att det kan vara så att den här personen inte alls känner som jag. Och dessutom måste jag ta reda på om det är på riktigt eller vad det är. Något är det! Och där är det svårt för jag får inte agera hur som helst i den här situationen och det får inte hen heller. Det hade varit enklare att bara kunna stänga av!Anonym (Tankar) skrev 2019-01-31 22:31:24 följande:
Ja..så är det ju. Men tänker att man kan försöka avleda och distrahera sig själv om det behövs. Och jag tror att det verkligen kommer att behövas framöver.
Det beror på hur man resonerar..jag tänker ju helt så att det är ett enkelt val, att följa den där känslan - att det som känns bortom det vanliga skall man lyssna på. Tror att den här personen är sann mot sig själv i en väldigt ovanligt hög grad, det är en av de sakerna jag är såld på.
Det kan vara helt på riktigt, man kan vara helt orädd men när det finns andra viktiga saker att ta med i beräkningen så är det inte samma balansräkning som gäller. Vet att jag är krass :(
-
Känner igen det där med att verkligen ha försökt stänga av ... Jag har stretat emot allt jag orkat men jag kan inte stå emot det här mer. Det ligger utanför vad jag kan kontrollera. Som om det vore menat ...Anonym (Tankar) skrev 2019-02-01 21:14:17 följande:
Det låter ändå som om du då har kommit fram till ett beslut, även om det är ett svårt att fatta. Det där är ju själva definitionen av mod, att vara rädd men ändå kunna genomföra det man innerst inne vill, respekt åt dig!
Hur skall du ta reda på hur personen känner för dig? Själv så har jag kommit fram till att jag har kommit till den punkten att jag inte har så mycket att förlora på att berätta hur jag tänker. Det känns ändå såpass illa efter jag träffat hen att jag inte är säker på att ett negativt svar skulle vara sämre. Fast jag kan ju ha fel men det är ändå dumt att vara feg...;)
Intressant att du känner så, att det är något speciellt. Det lär ju vara värt att utforska på ett bra sätt...
Visst hade det varit bra att kunna stänga av bara, kan säga att jag verkligen har försökt på alla sätt men det har funkat skrämmande dåligt. Fast om den här känslan biter sig fast så, det skulle kunna tyda på något.
Jag vet inte hur, jag vet bara att jag vill! Hur gör man det på ett bra sätt när det är moraliskt fel? -
Det är inte moraliskt fel ur den synvinklen att det på något sätt är olagligt ... Moraliskt fel var kanske fel att svänga sig med men det är komplext i situationen att försöka ta reda på vad som finns där mellan oss. Det handlar inte om chefsroller, inte om ålder, inte en vårdkontakt osv men dock finns det en beroendeställning som är svår att komma runt just nu.Anonym (Poem) skrev 2019-02-01 23:19:49 följande:
Om det känns som det är menat, för vem är det då moraliskt fel?
-
Nja, du har delvis tolkat det rätt men också fel ... Jag har försatt mig själv i rörelse, dock inte p.g.a. hen utan för att jag inte klarar av att ljuga för mig själv mer. Kanske att beslutet i mig kommit fortare för att jag känner som jag gör men det spelar mindre roll egentligen.Anonym (Tankar) skrev 2019-02-02 06:07:14 följande:
Så den här beroendeställningen kommer att ändras med tiden? Kan den andra personen berätta om sina känslor, är det ok åt andra hållet?
Tänkte att du menade att du är gift t ex och att det därför skulle vara fel att prata om känslor för en annan.
Nej, den här beroendeställningen drabbar oss båda på olika plan och att deklarera känslor i det här läget kan leda till obekvämligheter. Det finns lösningar för att komma runt det men antingen blir det då direkt omoraliskt och fel eller också en obekväm situation där en av oss behöver förklara sig vilket kanske kan bli obekvämt om man inte känner att det här är så pass på riktigt att det är värt att förklara vad och varför ... Blir kanske svårförståeligt med mitt svammel men jag vill inte gå in för detaljerat då jag vet säkert att hen figurerar här på fl och jag vill inte outa mig fullständigt, än! -
Du går förbi ... Och jag kommer på mig själv med tankar jag så många gånger försökt slå bort.
-
Jag blir inte klok på dig ... Vet liksom inte riktigt var jag ska göra av dig eller att du ständigt stör mina tankar! Jag vet faktiskt inte ens var jag ska göra av mig själv heller mellan varven. Jag vill bara ge upp och sluta så jag slipper slitas mellan en evinnerlig längtan och ett absurt hopp om att du kanske kanske längtar efter att hålla om, hårt och nära, naket och på riktigt. Jag vill ha dig, rakt upp och ner, med fel och brister, vackert, ärligt och på riktigt, villkorslöst.
Jag vet att en annan tid kommer och att läget inte är helt optimalt just nu. Jag vill att du ska veta att jag står tålmodigt där jag står om du vill att jag väntar? -
Ja, kanske om hen frågade efter något bara vi vet. Annars ser jag inget behov av att outa mig här. Så kort är livet ändå inte! ;)Anonym ((....)) skrev 2019-02-13 20:25:36 följande:
Outa dig! Säg nåt som bara ni två känner till. Livet är för kort :)