Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Idag var du kall och avvaktande. Jag var för stressad över mina arbetsuppgifter för att vara som vanligt. Jag försökte småflirta lite på slutet men du var inte så intresserad

... Nu undrar jag om du äntligen kommit över det du än kände för mig, nu när du varit på semester. Den tanken får mig att känna så mycket sorg- jag ville dela mer med dig. Men jag känner också nån slags glädje. Att du kan få ha det bra med ditt liv nu, att jag inte förstörde det för dig. Men främst skitmycket sorg :)

Du måste ju känna till att jag är kär i dig. Vad ska jag göra?

Vi har sagt att vi inte ska göra något av det som finns mellan oss. Men du verkade stanna lite idag innan du gick, ville du ändå få en kram innan helgen? Eller varför dröjde du dig kvar? Starta inte allt igen nu, du har lekt med mina känslor och sårat mig så det räcker och blir över. Jag vill sluta hoppas om dig och mig för alltid.

Vi har sagt att vi inte ska göra något av det som finns mellan oss. Men du verkade stanna lite idag innan du gick, ville du ändå få en kram innan helgen? Eller varför dröjde du dig kvar? Starta inte allt igen nu, du har lekt med mina känslor och sårat mig så det räcker och blir över. Jag vill sluta hoppas om dig och mig för alltid.

Saknar du mig nu?

Jag önskar att jag kunde glömma dig snabbare.

Jag kommer glömma dessa känslor jag har för dig. Vad blir det av oss efter det? Kollegor? Vänner? En person man helst vill undvika? Vad kände du för mig egentligen, vad ville du skulle hända och vad vill du ska hända nu? Jag vill veta så jag kan gå vidare.

Fan nu sågs vi igen och det e fan uppenbart att vi är kära i varandra!