Just nu tror ja att ja har tappat all livslust, ja orkar inte ens försöka längre..att flytta hjälpte inte, nu känner ja mig bara ännu mer ensam o vilsen. De e över 1 år sen men du plågar mig ännu 😔
Varför messar du mig varje dag med röda hjärtan och annat fint, för att sen börja göra en plan för att ses och sen helt försvinna i det tomma intet hela helgen? Extremt avtändande och så pinsamt
Snart 2 år har gått, o ja gör allt ja kan för att gå vidare.. men ja föddes me en förbannelse, mina känslor förbryllar mig. Ja drömmer om dig ofta, när ja e i skogen lr går på promenad så drabbas ja plötsligt av tankarna av dig 😔
Varför kunde du bara inte vara äkta? Varför var du tvungen att förstöra mig så? Ja e inte säker på att de traumat ja har efter dig nånsin kommer läka..
Ja kommer antagligen förbli ensam för resten av mitt liv, men de var väl de du ville? Att få mig ensam...
De e tufft nu, varje dröm om dig förstör hela dagen.. mitt hjärta går bokstavligen sönder... ska sanningen fram så har ja nog gett upp, de e därför ja inte kommer ur den här helvetes hålan denna gången..
Hur kan "kärlek" göra så ont?
Jag tänker på dig. Mer än jag borde. Vi skriver och skriver, pratar en del, men det är inget i jämförelse med hur mycket plats du tar i mitt huvud. Vad är det egentligen med dig som gör mig så svag? Så ömsint? Vi pratar, men vi säger bara allt det andra. Vi smyger ständigt kring frågan.
Tror ofta att jag bara är en gnista du försöker hålla igång för att känna lite spänning och bekräftelse. Sen är det ju miljön, och situationen såklart, med sina hinder. Men det är djupare för mig.
Måste sluta analysera och låta ödet ha sin gång.
Every face I see is cold as ice
Du sa en gång vid ett av våra avbrott att ja slutar leva varje gång du dumpade mig.. tragiskt nog så stämmer de.. för hur kan ja leva igen när de var du som fick mig att leva från början? Inte kunde ja tro att du skulle behandla mig så illa som du gjorde.. ja har fortfarande inte börjat leva...vet inte om ja kan efter allt du utsatte mig för.. varför gjorde du så mot mig?
Ja öppnade mig för dig, delade mina upplevelser me dig o du utsatte mig för samma skit.. fast värre. Du envisades så me att ja kunde lita på dig när ja var rädd.. du visste va ja hade gått igenom! Hur kunde du dräpa mig så? 😔
Var de värt de?
Själen gråter stilla,
Ensamhetens kalla vindar.
Hoppet bleknar bort.
10 år yngre men det kan vara för mycket för en del känsliga