Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Jag föreslår att du läser mina tidigare inlägg här i tråden innan du kritiserar mina texter för brist på meningsinnehåll.

Du har noll koll, en bollkalle med kass kontroll. Texter utan innehåll, bollar utom synhåll. Ditt jobb är att fästa banderoll och fånga tennisboll... verkar leka att du har någon poetisk chefsroll. 

Jag föreslår att du läser mina tidigare inlägg här i tråden innan du kritiserar mina texter för brist på meningsinnehåll.

Du har noll koll, en bollkalle med kass kontroll. Texter utan innehåll, bollar utom synhåll. Ditt jobb är att fästa banderoll och fånga tennisboll... verkar leka att du har någon poetisk chefsroll. 

You are a good ache to my body <3

I can't live without it, I can not live without looking in your eyes from time to time <3

There is calmness there, a kind of soothing feeling... That I am home with you <3

En tråd för alla konflikträdda svennar alltså....

Det finns nog ingen väg som är rätt eller enkel. Det blir jobbigt oavsett. En känns rätt och en borde vara rätt. Det som känns rätt är ju enbart en känsla. Hur ska man kunna lita på det?

Dels intresse, det är svårt att läsa ibland, det är svårt att vara själva. Alltid någon nära eller som kan dyka upp. Ibland tycks det uppenbart , men det kan också vara att jag ser något som inte finns.

Har aldrig haft svårt att se på andra, men när jag har mina klara stunder, så att säga, då ser jag att det finns någon form av attraktion, men den är nog inte så jättehög . Eller så är hon försiktig, det är ju på jobbet.

Alltså måste jag jobba upp den, det är svårt när man verkligen inte vill sabba det. Man får inte många försök. Jag vet hur man gör, jag har gjort det förr.

Men detta är helt annorlunda, blir lite förlamad och det låser sig.

Samtidigt så vill man vara lite sansad, det är ju trots allt på arbetet. 

När man aldrig känt så här, då vet man inte hur hantera det. Hon bor i mitt huvud.

Förstår vart du vill komma, men håller inte riktigt med. Det är kanske i jobbvardagen man ser andra människor tydligast och umgås närmast. Bra dagar, dåliga dagar, olika situationer, samarbeten och sammanhang. Tror att vi ofta känner våra kollegor bättre än dem vi träffar på krogen eller på nätet. Så att det skulle vara mer orealistiskt med besvarad förälskelse på jobbet än någon annanstans, det vete sjutton ;)

Jaja... du får gärna fortsätta som du gjort i många år. Det ger dig en psykisk balans. Du har en del att riskera att rubba den... Tex att stå naken med sina känslor inför världen. Resultatet av att jag monterat ner alla mina psykologiska försvar är att jag känner mig lugn och harmonisk och kan tillåta mig att känna livet fullt ut. Men till priset att jag kan inte se folk i ögonen mer än kort för det blir för mycket att bli bombarderad med deras känslor. Men det går bättre än jag kunde tro när man kompenserar med aktivt lyssnande på andra sätt... Till och med riktigt skönt!

Du har en balans och jag säger inte att det är rätt eller fel att rubba den för att få någon annan typ av balans. Nu har du i alla fall någon som vet typ allt om dig. Det är både skrämmande och lite skönt gissar jag... Skulle du råka snubbla och trilla nerför stupet trots att du inte vill kan du alltid ringa om det känns som att det är på väg att gå åt skogen...

Det är ju du som gillar berg-och-dalbanor och sånt. Jag hatar dem...

Jag skulle nog säga att det är oerhört många som inte har gjort så. Att vara nyfiken på saker andra brinner för och är intresserade av är naturligt, men du tar det verkligen till en ohälsosam next level.

Tror det var mitt sista försök. Kommer ta avstånd på vis för jag verkar inte vara av intresse..

Svårt att acceptera att man inte är bra nog för nån annan. Men jag är bra nog för mig själv, och för dem som passar ihop med mig. Det betyder bara att du och jag inte var en bra kombination. Du är bra, jag är bra. Vi är bara inte bra nog tillsammans. Synd att vänskapen fick sig en jättetörn, den går nog kanske inte att reparera.

Tänker på dig ibland. Vi träffas ju då och då och det är alltid intressanta möten som stimulerar mig och ger mig lite sug i magen samt aningen bekräftelse när jag märker att du fortfarande ser på mig på det sättet som du gjorde från första gången vi möttes. Jag har ju en fantastisk partner numera som jag aldrig skulle vilja vara utan men vi har en kemi jag inte har stött på tidigare, den skulle jag vilja utforska mer och varför inte som vänner? Jo, vi har en sorts vänskap nu men jag skulle vilja fördjupa den.