Inlägg från: Anonym (Tankar) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Tankar)

    Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

    Homosapio skrev 2019-01-31 21:08:49 följande:
    Men om man drabbas av kärleken med stort K så spelar det ingen roll hur många som väntar i periferin ... Det kommer fortfarande göra ont! När det är en sådan attraktion/kärlek att den känns gudomlig eller bortom det vanliga så är det ett ganska enkelt val att ändra på tänker jag. Annars är det kanske inte på riktigt ändå?
    Ja..så är det ju. Men tänker att man kan försöka avleda och distrahera sig själv om det behövs. Och jag tror att det verkligen kommer att behövas framöver.

    Det beror på hur man resonerar..jag tänker ju helt så att det är ett enkelt val, att följa den där känslan - att det som känns bortom det vanliga skall man lyssna på. Tror att den här personen är sann mot sig själv i en väldigt ovanligt hög grad, det är en av de sakerna jag är såld på.

    Det kan vara helt på riktigt, man kan vara helt orädd men när det finns andra viktiga saker att ta med i beräkningen så är det inte samma balansräkning som gäller. Vet att jag är krass :(
  • Anonym (Tankar)
    Anonym (Poem) skrev 2019-01-31 21:30:32 följande:
    Nej du tänker sunt och säkert rätt i din situation. Komplicerar såklart allt en del, kan utgångspunkten bli annorlunda på något sätt?

    Allt kan ändras i en sekund av tveksamhet, inget är statiskt och förevigt är en oändligt lång tid som kräver omvårdnad oavsätt giftemål. Kan du ha satt igång en process hos personen, vad tror du själv?

    Står du kvar i en återvändsgränd, med stora frågor som insats? Har ni pratat ut om era känslor kring situationen?
    Kan vara så att det här har satt igång tankar hos personen men är omöjligt att veta hur. 

    Den enda insats jag har här är min sinnesro. Funderar på hur mycket risk man kan ta med sina känslor, är ju en all out-person som gärna satsar hur mycket som helst bara för sakens skull i stort sett ;) Nix, börjar väl se det som att jag behöver bita i det där sura äpplet att faktiskt säga vad jag känner för att vi skall kunna prata om det.
  • Anonym (Tankar)
    Anonym (Fridlyst) skrev 2019-01-22 08:03:28 följande:

    Önskar jag kunde vara modigare. Önskar jag kunde ta dig med storm. Men mitt hjärta slår så fort när du kommer i min närhet. Jag har aldrig varit med om det. Som du påverkar mig. Jag kan inte leverera. Jag blir bara paff när våra blickar möts. Jag ser att du blir lika påverkad av mig som jag blir av dig. Önskade jag kunde visa vad jag känner om du behöver det.

    Jag vill veta så mycket mer om dig, höra din historia, dina drömmar, få veta vem du är. Höra din röst, titta på dig, obegränsat. Röra vid dig. Borde inte vilja det.

    Jag är rädd för vad du tror om mig...det var aldrig min plan att falla för dig. Har önskat så många gånger att jag inte hade gjort det och lika många gånger försökt tänka bort det.


    Vilken hög igenkänningsfaktor...verkligen.

    Ja, visst är det en omställning när man är van vid att kunna styra vad som sker. Just det där att inte kunna leverera som man brukar kunna med lätthet, det är tufft. Nästan så att jag misstänker att mycket av det jag gjort innan har varit inte riktigt lika mycket på riktigt, mer som en väldigt bra och underhållande lek men inte mer. Obehagligt och samtidigt alldeles underbart.
  • Anonym (Tankar)
    Homosapio skrev 2019-02-01 06:00:18 följande:
    Ja ... Balasgången mellan förnuft och känsla kan vara svår. Vet, har själv våndats mellan dessa ett tag men landat i att om det här är på riktigt så kommer jag göra ett svårt val. Jag är dock inte orädd ... Snarare väldigt rädd men fortfarande beredd att följa den känsla som fullständigt vänt upp och ner på min vardag. Dock är jag där att tvivlet landar i att det kan vara så att den här personen inte alls känner som jag. Och dessutom måste jag ta reda på om det är på riktigt eller vad det är. Något är det! Och där är det svårt för jag får inte agera hur som helst i den här situationen och det får inte hen heller. Det hade varit enklare att bara kunna stänga av!
    Det låter ändå som om du då har kommit fram till ett beslut, även om det är ett svårt att fatta. Det där är ju själva definitionen av mod, att vara rädd men ändå kunna genomföra det man innerst inne vill, respekt åt dig! 

    Hur skall du ta reda på hur personen känner för dig? Själv så har jag kommit fram till att jag har kommit till den punkten att jag inte har så mycket att förlora på att berätta hur jag tänker. Det känns ändå såpass illa efter jag träffat hen att jag inte är säker på att ett negativt svar skulle vara sämre. Fast jag kan ju ha fel men det är ändå dumt att vara feg...;)

    Intressant att du känner så, att det är något speciellt. Det lär ju vara värt att utforska på ett bra sätt...

    Visst hade det varit bra att kunna stänga av bara, kan säga att jag verkligen har försökt på alla sätt men det har funkat skrämmande dåligt. Fast om den här känslan biter sig fast så, det skulle kunna tyda på något.
  • Anonym (Tankar)
    Anonym (Poem) skrev 2019-02-01 18:42:21 följande:
    Bra sagt, det är så mycket enklare när man leker fram språket. Med känslor inblandat blir det genast svårare och man tänker (för mycket) innan man talar!
    Eller hur!? Det mesta blir bra när man leker sig fram, de där känslorna ger leken ett allvar jag är ovan vid.
  • Anonym (Tankar)
    Homosapio skrev 2019-02-02 03:00:46 följande:

    Det är inte moraliskt fel ur den synvinklen att det på något sätt är olagligt ... Moraliskt fel var kanske fel att svänga sig med men det är komplext i situationen att försöka ta reda på vad som finns där mellan oss. Det handlar inte om chefsroller, inte om ålder, inte en vårdkontakt osv men dock finns det en beroendeställning som är svår att komma runt just nu.


    Så den här beroendeställningen kommer att ändras med tiden? Kan den andra personen berätta om sina känslor, är det ok åt andra hållet?

    Tänkte att du menade att du är gift t ex och att det därför skulle vara fel att prata om känslor för en annan.
  • Anonym (Tankar)
    Anonym (Poem) skrev 2019-02-01 23:10:04 följande:

    I morgon är i dag förbi, tycker att det är ett trevligt tankesätt när saker känns svårt. Det ger lite perspektiv på allvaret vi bider till vår tid.. prova att leka fram orden som du gör när inga känslor står på spel, koppla bort allvaret. Det sitter egentligen bara i huvudet.


    Ja, så är det ju. Är intressant att jag just i den här situationen blir såpass påverkad av hen att jag blir sämre på att uttrycka mig. Brukar lyfta mig annars att vara attraherad så att de verbala vändningarna går snabbare och smidigare, men inte nu.
  • Anonym (Tankar)
    Homosapio skrev 2019-02-03 20:09:25 följande:
    Nja, du har delvis tolkat det rätt men också fel ... Jag har försatt mig själv i rörelse, dock inte p.g.a. hen utan för att jag inte klarar av att ljuga för mig själv mer. Kanske att beslutet i mig kommit fortare för att jag känner som jag gör men det spelar mindre roll egentligen.

    Nej, den här beroendeställningen drabbar oss båda på olika plan och att deklarera känslor i det här läget kan leda till obekvämligheter. Det finns lösningar för att komma runt det men antingen blir det då direkt omoraliskt och fel eller också en obekväm situation där en av oss behöver förklara sig vilket kanske kan bli obekvämt om man inte känner att det här är så pass på riktigt att det är värt att förklara vad och varför ... Blir kanske svårförståeligt med mitt svammel men jag vill inte gå in för detaljerat då jag vet säkert att hen figurerar här på fl och jag vill inte outa mig fullständigt, än!
    Den låter inte helt lätt situationen du är i men du verkar ha analyserat den väl. Jag själv skulle kunna leva med lite obekvämlighet om det är den största risken här, men det beror ju verkligen på beroendeställningen du beskriver. Det låter som om du har ett bra tålamod vilket helt säkert är vettigt att ha i din sits. Själv har jag mer brister på det området och då skrider jag till handling när det känns som att tiden är mogen för det :)

    Intressant, håller tummarna för att det går bra för dig!
  • Anonym (Tankar)

    Åh Poem..den där stilla uppgraderade glädjen är verkligen beroendeframkallande.

    Men varför borde du hålla dina fingrar i styr? Hur var det med det där bejakandet av det som får kroppen och sinnet att gå i spinn...

  • Anonym (Tankar)
    Anonym (Tänkeren) skrev 2019-02-06 16:58:55 följande:
    Låter som en dikt från en sexuell ofredare som har svårt att hålla fingrarna i styr och är uppslukad av sin egen briljans.
    Som man känner sig själv känner man andra? :)

    För mig så beskriver texten mycket väl hur jag själv tampas med att inte känna så mycket som jag gör.
Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!