Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Ja det känns ju ibland som vi känner varandra irl, men minns jag inte fel så har vi nog skrivit förr och kommit till samma insikt att vi inte känner varandra..

Vilket är lite speciellt, vi kanske borde knyta kontakt ändå irl ;) Trots att vi förmodligen är på helt olika ärt i livet.

Om jag gör en riskbedömning av helheten som situation, så är dom stora riskerna redan tagna och eftersom vi båda är riskbedömmare av lite olika slag och karaktär, inom helt olika områden, så känns ändå utsikterna rätt så goda, båda är väldigt måna om att inte få en urspårad situation. Men att göra riskbedömning av varje litet steg, kan även göra att stegen känns större än de egentligen är. Det blir helt enkelt millimeterprecision av varje liten rörelse i någon riktning.. Som person föredrar jag ändå att saker blir gjorda i lite medvind, då får man en liten skjuts i ryggen i rätt riktning. Hade varit trevligt att lära känna dig oav, vem du är =)

Jag har inte träffat dig på länge nu och ändå ockuperar du min hjärna och använder den till att skapa små erotiska filmsekvenser. Sluta med det.
Det kommer ändå aldrig bli något, jag tänker inte utsätta mig själv för mer grubblande över om du gillar mig eller avskyr mig. Jag är i behov av närhet men det skulle vara bättre med någon annans famn än din. Om det finns en allsmäktig kraft så får den gärna gripa in nu och hjälpa mig på traven. Skulle gärna släppa taget och gå vidare.

Vill inte förklara för mycket, men det förekommer en slags beroendeställning och personen jag tänker på är för oklar i sin kommunikation. Vi träffas med långa mellanrum och situationen går inte framåt eftersom vi båda är mesiga och rädda när vi väl ses. Ibland undrar jag om jag inbillat mig alltihop. Vore bättre att träffa någon utan alla komplikationer. Du då? Har du en hemlig kärlek?

Oj ... Undrar om vi avslöjade varandra i den där blicken?

Är inte livet lite väl kort, om något får kroppen och hjärnan att nästan explodera, är det då verkligen rätt att avstå? 

För lite är klart bättre än inget!

En halvfull bägare ekar nästan aldrig tom.. om inte djupet?

Hur kan inget kännas bättre än lite? Vem säger att det måste göra ont?

Tänker mig stiltje, balanserar sinnet mellan neuroser av rosa psykoser. Kan inte bli så okontrollerat kär att jag tappar helt vem jag är. Men vad är dina skäl?

Låter girig.