De senaste dagarna har jag tänkt mycket på dig! Tycker du att det var rätt beslut? Ångrar du dig? Jag ångrar mig inte fast saknar oss. Du har sårat mig otroligt mycket.
Sms till livet:
Varför gav du mig livet med adhd?Har i dagarna tänkt att kanske avsluta i skogen men jag vågar inte.Tänk om den där dagen kommer då jag dricker mig full och får det där modet jag egentligen inte har.....tänk...tänk om.Skulle det gå fort ? Skulle det kännas? Vågar jag? Är dignitas ett alternativ? Kanske?
Jävla idiot, ser du inte vad jag jobbar!! Jag jobbar som fan och du din sölkorv bara klagar!!! Ditt jävla mähe
Idag skulle varit min fars bästa dag det här året.Istället blir det en mellankolisk dag men även fin på ett annat sätt.Jag märker att jag drömmer bort livet men vad ska jag göra då? K, kan du svara mig behöver ditt stöd, alltså vilken brist på kärlek jag har i mitt liv som fastnat för dig såhär. Det är mer än ett års sen vi sågs första gången.
Har vi så lite kärlek till varandra i det här avlånga landet att jag sitter och väntar och ber en upptagen kvinna som du att hjälpa mig ta mig i kragen.Om jag bara hade fått krama dig när jag behövde hade räckt för mig, bara få hålla om dig och pussa på din kind. Jag känner mig totalt psykiskt störd som sitter så här och skriver detta men de skulle aldrig falla mig in att stalka dig i ditt fina men stressiga lyckliga liv.Du har det ju bäst där du är och tom en idiot som jag inser ju det.Så lite vett har jag iaf i jämförelse med andra nissar.
Ps.Jag hör din röst ibland säga: Ta till dig det!! Glad midsommar!! Kram
Hej min vän.Du gick bort igår och du har gett mig kalla kårar.Om du sårat mig förrut så är du förlåten.Hur är det där i himmelen? Kanske finns en plats för mig där?
K, du är patetisk.släpper dig nu...
Va var de för låt? ????
Borta, helt borta. Klump i halsen och tårarna rinner. Jag undrar vad som hände, kommer aldrig att få veta. Behövde dig för att känna något och lämna. Men nu är du borta.
Hej livet! Det krävs så lite nu för att det ska gå åt helvete.Förra året dog min far och nu min barndomsvän som jag svek pga av att han gick ner sig i sina droger.Jag ville besöka honom i fängelset men det var försent. Han hittades död i sitt rum.
Idag stod två killar från mellanöstern bakom mig och hånade mig pga av mina inköp.Jag kan inte besinna mitt vrede, det känns som jag inte korsade gränserna förr men nu har jag liksom inget kvar känns det somJag ville verkligen inte dra fram min machete på dessa, men jag är så trött på den här sortens människor som inte fattar att det finns dom som är mycket galnare än dom.
Jag satte macheten mot den enas strupe precis så som min kusin från Nicaragua visade mig hur man fick sin fiende vettskrämd.Han sa: "det är inte som i vårt hemland bolivia! Här i Nicaragua är det annorlunda.Araben blev så rädd att han pissade ner sig
Förlåt gud för min vrede,jag kan inte kontrollera den längre.Förlåt förlåt........detta känns inte bra ,de kommer inte sluta bra.....
Jag har nu bestämt mig att lämna mina sämre sidor och trubbel i mitt liv.Jag blir då en ofarlig samhällsmedborgare vilket känns bra men jag blir en i mängden. Jag undrar hur jag hanterar det?Trots de hot jag utsatt andra för så har de inte gett sig på mig.Jag vill lämna allt som har med våld o hot att göra,jag är för gammal och orkar inte mer.
Du K, vad hände med mig egentligen, något som jag undrar trots din hjälp du gett mig.Hade du inte vart där så undrar jag om jag levt idag.Du gav mig ett lugn som gjorde att jag slutade tänka dumheter.
Jag tittar fortfarande nyfiket ibland på dig när jag är uttråkad och nyfiken på dig.Vad gör min lilla prinsessa nu då tänker jag fast du tillhör nån annan.Förmodligen så känns snubben som typen av grabb som jag gillar och lika gärna kunde tagit en öl med o snackat musik.Han verkar ju bra för dig.
Ändå känner jag mig ensam och erkänner att när jag kramar kudden så sätter jag dit ditt huvud där.Jag känner mig trygg då.
Låter sjukt men min hjärta är så passionerat så de blir jobbigt ibland. Puss på dina läppar o kram
Vi har fler personer än oss att ta hänsyn till i våra liv. Jag finns för dig men först när du aktivt och inte bara indirekt ber om det och då får övriga personer vara informerade. Sedan mår jag inte psykiskt bra av att umgås med dig IRL när du är den du är innan du tagit steget och gjort fallskärmshoppet. Din blick är för hård innan hoppet. Men efter hoppet när turbulensen lagt sig mjuknar blicken. Mitt nervsystem mår inte bra av hårda blickar. Det är komplicerat att förklara men jag har sett det hos andra med liknande problematik. Så vi får ställa in oss på en lång tystnad. Men tänk då på att du då övar dig på det där komplicerade ordet och att jag finns hela tiden...
Jag kommer alltid ha dig i min hjärna som stöd.Kommer alltid lyssna på din röst med din positiva feedback.Du kommer följa mig resten av mitt liv men du vet inte om det.Jag beundrar dig K
Så var du tvungen att lägga upp en bild på din prins eller va man ska säga.Va deffad han blivit ,tufft liv med en till mage att mätta?
Ja undrar va du lider av som tror att jag tror att jag ska ha en chans på dig fast du är mitt uppe i ditt familjeliv med hus o allt. Alltså så desperat och efterbliven är jag inte ,men jag är så klart nyfiken på hur du har det och vad du gör.
Varför skulle jag inte vara det? Du har ju hjjäpt mig i ett känsligt läge liksom,mer än så är det inte
Jag undrar om du känner samma sak. Jag vågar inte fråga och snart är det för sent och då kan jag inte fråga längre även om jag velat. Ibland känns det som du skickar signaler till mig och ibland känns det som du inte känner något alls. Svårt att veta.
Jadu, varför fortsätter jag titta på din insta fast jag vet att mina känslor försvunnit. Jadu, tur att du inte ser det för då skulle du tro att mina känslor finns kvar.Jag vill ha min guide i livet tillbaka men då skulle väl också mina känslor komma tillbaka hihi
Herregud, du är syskon med honom.Nu fattar jag, du har ju själv trauman. Detta gör nog att de känslor jag hade kvar för dig (eller nyfikenhet kanske det är?) försvinner helt och hållet.Detta känns tom för sjukt för mig. Hade jag vetat detta från början så hade jag inte sjabblat med massa onödiga känslor.Fan va pinsamt detta känns.
Givetvis med sjukt så menar jag inte attraktion mellan syskonen ,menade mer mannen av syskonen betraktar jag som sjuk.
Jag tänkte på en sak, hur står du ut att vara syster till en sådan jubelidiot?? Tom jag känner mig normal i jämförelse med den där själ - ätaren