Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Varför ska det vara så svårt att glömma?

Det är som om en bit av mig själv saknas. Som om jag skurit av ena benet och ena armen. Jag blöder. Och ingenting kan få blodet att sluta rinna.

Jag drömmer om dig. Jag tänker på dig hela tiden. Jag borde inte älska dig efter allt som varit. Om det vore någon annan hade jag gått vidare efter allt det onda. Använt den kraften för att känna hat och där ur funnit energin till att se framåt med lätthet.

Men jag kan inte känna hat. Inte ens lite. Kan bara känna empati och förståelse. Fast jag borde egentligen inte...

Der här var inte vanlig kärlek för mig. Der här var så mycket större. Universellt. Som om jag kom i kontakt med gud när vi var förenade. Hur kan man kunna gå vidare efter den känslan?

Det gör ont varje sekund. Men jag vet att om jag sänker min självrespekt till att kontakta dig igen så kommer du bara fortsätta ta mig och min kärlek för givet. Jag sänker bara mitt värde i dina ögon om och om igen.

Jag hoppas att du en dag kan se vad jag älskade dig utan att känna förakt för det.

Jag saknar dig så! Jag skulle bara vilja ligga nära dig. Få känna din doft. Få klappa på din kind.

Jag vill höra om din dag. Hur du tar dig fram i livet. Vad du känner. Hjälpa dig att vidga ditt perspektiv om du tillåter. Jag älskar dig så.

Men jag måste skydda mig själv. För, även om jag var delaktig, så hände så mycket. Det var inte kärlek alltid. Det var mycket ego. Och jag ber för att du en dag förstår det. Du tror att jag flyr. Men du flyr från dig själv du med. Du värderar ditt ego högre än den kärlek vi delade.

Du flyr från ditt inre. Du var inte villig att möta ditt autentiska jag för att kunna behålla vår kärlek. Det var för smärtsamt. Och jag förlåter dig för det. För vi är ändå människor här på jorden. Vi är våra karaktärer. Och det är inte enkelt för alla att se och känna det högre, det större, helheten. Det är inte enkelt att läka sig själv för äkta gemenskap. Jag hoppas att du en dag når dit dock. Jag ber för dig.

Men om du inte når dit. Hoppas jag att du finner en partner som verkligen gör dig lycklig. Du förtjänar det bästa lika mycket som jag. Mår du bra så mår jag bra oavsett hur det ser ut i form.

Jag släpper dig fri nu för att kunna älska utifrån hur du vill älska. Och jag släpper dig fri för att bli älskad på det vis du önskar att bli älskad.

Du är alltid en del av mig och jag är alltid en del av dig. Vi är en. Alltid.

Märkligt att även du drabbades av en kris efter min fars bortgång.Alla som på något vis gjort mig illa omedvetet eller medvetet får tillbaka på något sätt.Alla dom som uttnytjat mig för pengar drabbas av en ekonomisk smäll.Pappa sa till mig vid dödsbädden att: " alla som gjort dig illa min son kommer få tillbaka"

Pappa jag älskar dig men det räcker nu: De har nog insett vad det innebär att lida på riktigt innebär.Älskar dig pappa vart du än är! Men nu får det vara bra, jag förlåter dom.

Det är hemskt att önska livet ur folk så det ska jag inte göra, men jag önskar åtminstone att du drog långt, långt bort så att de personer som mår dåligt av ditt beteende kan få slippa dig. 

Jag behöver träffa dig, behöver prata med dig - kan vi ses någon eftermiddag i veckan som kommer?

Det skulle vara så ofantligt enkelt att skicka dig det smset. Inget konstigt med det alls, inte första gången det skulle hända. Men jag lyckas alltid ta mig igenom våra träffar genom att fokusera på jobbet. Den här gången får jag inte låta det hända - igen! Varför är det så svårt? Var finns det där modet som du sade att jag hade. Det är som att jag låst mig fullständigt och jag önskar att du kunde hjälpa mig. Men det är bara jag som kan hjälpa mig. Det är bara jag som kan initiera det här samtalet - jag vet att det är så. Och jag kommer att göra det, tiden för det har kommit.

Fast du är någon annans och jag är någon annans tänker jag på dig. Vet att vi är lyckliga på varsitt håll och i balans i livet men att vår attraktion till varandra när vi ses inte går att tänka bort. Vad tror du om en promenad eller att bara ses? Jag vill bara prata om hur vi känner, varför vi känner och vad det är som gör detta med oss? Vill känns den känslan jag fylls av när hag ser dig och är i din närhet utan alla andra, utan att ge vika eller agera. Bara få vara i din närhet, umgås och känna med Gela kroppen. Jag vet att vi båda vill vara kvar där vi är idag men att vår attraktion är något unikt och förbjudet. När kan du ses?

Det där lät ju lite halvt om halvt stalkigt.