Inlägg från: Anonym (Tankar) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Tankar)

    Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

    Anonym (Poem) skrev 2019-01-20 15:28:25 följande:
    Ja det känns ju ibland som vi känner varandra irl, men minns jag inte fel så har vi nog skrivit förr och kommit till samma insikt att vi inte känner varandra..

    Vilket är lite speciellt, vi kanske borde knyta kontakt ändå irl ;) Trots att vi förmodligen är på helt olika ärt i livet.

    Om jag gör en riskbedömning av helheten som situation, så är dom stora riskerna redan tagna och eftersom vi båda är riskbedömmare av lite olika slag och karaktär, inom helt olika områden, så känns ändå utsikterna rätt så goda, båda är väldigt måna om att inte få en urspårad situation. Men att göra riskbedömning av varje litet steg, kan även göra att stegen känns större än de egentligen är. Det blir helt enkelt millimeterprecision av varje liten rörelse i någon riktning.. Som person föredrar jag ändå att saker blir gjorda i lite medvind, då får man en liten skjuts i ryggen i rätt riktning. Hade varit trevligt att lära känna dig oav, vem du är =)
    Ja, tycker mig komma ihåg dig med...en luring med en annan hade varit klart intressant..;)
  • Anonym (Tankar)
    Anonym (kan inte sova) skrev 2019-01-22 14:04:31 följande:

    Jag har inte träffat dig på länge nu och ändå ockuperar du min hjärna och använder den till att skapa små erotiska filmsekvenser. Sluta med det.
    Det kommer ändå aldrig bli något, jag tänker inte utsätta mig själv för mer grubblande över om du gillar mig eller avskyr mig. Jag är i behov av närhet men det skulle vara bättre med någon annans famn än din. Om det finns en allsmäktig kraft så får den gärna gripa in nu och hjälpa mig på traven. Skulle gärna släppa taget och gå vidare.


    Blir ju nyfiken, varför kommer det inte att bli något? Och varför skulle någon annan vara bättre för dig?
  • Anonym (Tankar)
    Anonym (kan inte sova) skrev 2019-01-22 23:19:03 följande:
    Vill inte förklara för mycket, men det förekommer en slags beroendeställning och personen jag tänker på är för oklar i sin kommunikation. Vi träffas med långa mellanrum och situationen går inte framåt eftersom vi båda är mesiga och rädda när vi väl ses. Ibland undrar jag om jag inbillat mig alltihop. Vore bättre att träffa någon utan alla komplikationer. Du då? Har du en hemlig kärlek?
    Skulle du kunna göra situationen klar genom att prata med personen? Vad är det värsta som skulle kunna hända, egentligen? Att få ro i sinnet kan ibland vara värt mer än man tänkt sig först...

    Visst har jag det! Fast skulle väl säga att den antagligen är mindre hemlig än jag trott om man ser till den exceptionella kemin och energin som flödar när jag och den här personen ses. Har börjat höra några kommentarer från sådana som känner oss båda så ja...Flört Vissa saker ÄR svåra att dölja även fast man kämpar rätt bra att göra det.

    Kan hända att jag tar tillfället i akt endera dan och säger som det är. Vi båda vet redan hur det ligger till med den andra, skulle "bara" vara att sätta ord på det att prata om det. Och vad som skulle kunna hända då, det vet ingen Cool
  • Anonym (Tankar)
    Homosapio skrev 2019-01-22 23:34:29 följande:

    Oj ... Undrar om vi avslöjade varandra i den där blicken?


    Beskriv gärna vad som hände...?

    Inte omöjligt att ni gjorde ;)
  • Anonym (Tankar)
    Anonym (Poem) skrev 2019-01-23 13:21:18 följande:

    Är inte livet lite väl kort, om något får kroppen och hjärnan att nästan explodera, är det då verkligen rätt att avstå? 


    Ja, är det rätt egentligen att inte bejaka...är nästan något gudalikt över den graden av attraktion. Bara tanken på att röra vid hen kan ge mig gåshud...hur skulle det då vara att kyssas? Eller att göra andra saker...
  • Anonym (Tankar)

    Att träffa dig är lycka ja...fast saknaden efteråt är för brutal. Har planer på att rycka plåstret nästa vecka - kommer följden av det att bli mer sorg? Oklart.

  • Anonym (Tankar)

    Kanske att jag inte kan vara i ditt sällskap så mycket som båda skulle vilja...antagligen är det så. Skulle det vara bättre med inget än för lite? Pest, eller kanske kolera?

    Detsamma...hur nära som helst.

  • Anonym (Tankar)
    Anonym (Poem) skrev 2019-01-30 22:07:46 följande:
    För lite är klart bättre än inget!
    Det är jag inte helt övertygad om. För lite kan göra ganska rejält ont.
  • Anonym (Tankar)
    Anonym (Poem) skrev 2019-01-31 19:16:04 följande:

    En halvfull bägare ekar nästan aldrig tom.. om inte djupet?

    Hur kan inget kännas bättre än lite? Vem säger att det måste göra ont?

    Tänker mig stiltje, balanserar sinnet mellan neuroser av rosa psykoser. Kan inte bli så okontrollerat kär att jag tappar helt vem jag är. Men vad är dina skäl?


    För att man inte blir påmind av inget, man vet inte längre vad man missar. Och man har lättare att koncentrera sig på de andra som finns redo i periferin, de som kan vara alternativ till den man eventuellt inte kan få.

    Vet inte om det alltid måste göra ont men enligt min erfarenhet blir det ofta så när man blivit intresserad bortom en viss punkt. När man väl är gift och äger mycket tillsammans så har jag svårt att se att det är så lätt att ändra på det oavsett vad man känner. Tänker jag fel här tycker du?
  • Anonym (Tankar)
    Anonym (Tänkeren) skrev 2019-01-31 20:50:15 följande:
    Låter girig.
    Haha, ja kanske. Är inte jag som är gift (längre) och äger allt själv numera. Kan vara så att du har rätt i det. Känslomässigt och fysiskt girig i så fall ;)
Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!