Till min tvillingsjäl:
Mår du bättre utan mig?
Kommer vi att undvika varandra eller är det dags att börja prata om våra känslor?
Det känns att mitt liv är meningslöst utan dig.
Puss och kram 
Ja tänker på dig fortfarande imellanåt, ibland känns det som om tankarna på dig kommer vissa tider på året..antagligen dom gånger du traumatiserade mig som mest.. ja går igenom många saker du sa o gjorde! Inser att ja var dum som föll för dig, för du kan inte älska nån annan utom dig själv! Ja har aldrig upplevt att någon kan göra så mycket skada som du.. ja trodde att mina ex var dåliga.. men jämfört mot dig var dom bra! VÄLDIGT BRA! Ingen av dom fick mig att känna mig så värdelös o oduglig som du fick mig att känna, ingen av dom fick mig att tvivla på mig själv så som du.. ja drömmer fortfarande om de du gjorde.. ja drömmer om annat oxå.. men de betyder att ja var iaf ärlig me mina känslor, de var inte du!
Ja har aldrig älskat någon så som ja älskade dig..o de kommer ja aldrig att göra igen! Inte dig heller!
Varför kan inte den jag älskar, älska mig tillbaka någon gång? Och varför älskar alltid någon mig, som jag inte kan känna likadant för? Varför är kärleken så svår och orättvis?
Jag går sönder 😔
Alltså, helt ärligt, så kass den här tråden har blivit.
Den som en gång var så fin. Där en verkligen kunde skriva anonymt till den en inte vågade skriva till, och göra det i respekt. Där en kunde få fina svar av andra som kanske känt samma och som kom med kloka fina råd osv Nu är ju tråden full av pajkastning, och anklagelser och allt vad det är. Så ledsamt. Världen utanför är ju redan så full av hat. Krig. Ondska. Pajkastning så ledsamt det blivit aggressivt och pajkastning även härinne 😥
Jag lämnar tråden. Hejdå. Passar på att tacka alla ni fina människor här som svarat mig när jag könt mig ledsen och frustrerad. Ni var guld värda ❤️🌸
Jag älskar dig, men det är bättre att du försvinner ur mitt liv för gott. Jag hatar mitt liv
Du var aldrig den jag trodde du var, men jag trodde aldrig i min själ, att du var den du är!