Jag skulle kunna skriva exakt samma rader men byta ut han till hon.
Tankarna på henne tar upp nästan hela dagarna. Försöker undvika, men det går inte. Även om vi inte jobbar nära varandra, så ses man eller måste prata, allt från 1 till 5 gånger om dagen.. Måste byta jobb eller nått.
Kan erkänna att jag lever för dom stunderna också. Vilket stör mig då jag aldrig tappat kontrollen om jag varit intresserad av någon. Men hon är magisk, kan inte sätta fingret på det, vad det är. Gillar bara allt. Jag vet bara att jag vill ha henne eller ingen, har flera som visat intresse för mig men jag är blind. Har aldrig känt så här.
Det är som en one in a lifetime , som är få förunnat. En del går hela livet utan att få kärlek vid första. Jag trodde inte det existerade.
Men det kommer aldrig bli vi två. Jag kommer ångra det en dag. Men tänk att bli avvisad av den som...nej.... Lever hellre i ovissheten.. Löjligt
Dels intresse, det är svårt att läsa ibland, det är svårt att vara själva. Alltid någon nära eller som kan dyka upp. Ibland tycks det uppenbart , men det kan också vara att jag ser något som inte finns.
Har aldrig haft svårt att se på andra, men när jag har mina klara stunder, så att säga, då ser jag att det finns någon form av attraktion, men den är nog inte så jättehög . Eller så är hon försiktig, det är ju på jobbet.
Alltså måste jag jobba upp den, det är svårt när man verkligen inte vill sabba det. Man får inte många försök. Jag vet hur man gör, jag har gjort det förr.
Men detta är helt annorlunda, blir lite förlamad och det låser sig.
Samtidigt så vill man vara lite sansad, det är ju trots allt på arbetet.
När man aldrig känt så här, då vet man inte hur hantera det. Hon bor i mitt huvud.
Hmm... Det är intressant att läsa här och få upp ögonen för att många går och förälskar sig i någon på jobbet. Visserligen inte så märkligt då det är där vi spenderar en stor del av vår tid. Men det får mig ändå att ifrågasätta mina egna och andras förälskelsers giltighet. Vad vet vi egentligen om dessa personer? Eller är förälskelsen mest ett tillstånd vi söker oss till för att få känna oss levande i en ganska arbetsam monoton vardag? Det känns relativt ounikt att gå och förälska sig i dessa sammanhang då många faktiskt tycks göra det, och där sannolikt 90% av dessa förälskelser är obesvarade. Detta är kanske en rätt tråkig inställning, men det kan nog hända att den är realistisk.
?Ny vecka väntar. Står och vacklar mellan att lägga in en högre växel eller att backa. Vill ju ha dig. Vill inte ge upp. Men det känns ack så låst.?
Kanske ska sätta små delmål för mig själv. Ett i veckan. Ta ett nytt steg, ge ett tecken jag inte gjort tidigare. Jag tycker att jag har hintat massor, men det finns säkert nåt att testa.
Någon som är på? Peppa varandra?
Är det över nu? Vi som närmat oss varandra med kroppsspråk och blickar, försökt oss på mer kontakt, varit lite blyga och fumliga. Vad hände? Vi undviker nästan varandra. Tittar bara på håll. Jag vill mer, men jag orkar inte riktigt med känslorna och allt de gör med mig. Är det samma sak för dig, att du vill men inte törs? Eller har du bestämt dig för att sätta punkt eftersom vi är upptagna på varsitt håll? Att du vill men inte kan? Eller vill du inget alls? Det gör ont i mig att inte veta. Du har varit min ljuspunkt och jag vill vara din. Allt känns grått.
Jag vill men är lika osäker på dig som du är på mig. Är du beredd att ta nästa steg? Möt mig så möter jag dig. Jag vill....
Evigheters lät länge sedan.. Jag pratade med min förälskelse i veckan haha.. Kan inte direkt påstå att det var evigheter sedan.
Men spontant så tänker jag att du bör söka upp personen.. Försöka närma dig :)
är det meningen att man ska träffa någon så sker det naturligt..
vad tror ni om det?
att det inte forceras fram. att man dras till varandra som magneter och allt känns just naturligt. inget man behöver reflektera över eller analysera i detalj. det vill sig bara av sig självt.
så här det varit i tidigare relationer för mig iaf :) fast det kanske inte varit helt "rätt" person då heller. utan att man hamnat i säng p g a rätt omständigheter snarare.