Infogar tidigare skriven text och gör tillägg som just nu skrivs från punkterat hjärta av kniven som bränner, från en trasig själ.
Till T***a.
Du var min största kärlek, du var mitt allt.
jag sårade dig på ett sätt jag idag får bära som ett tungt ok över mina axlar resten av mitt liv.
du finns med mig som en mörk skugga runt mitt hjärta och själ, jag kan inte älska igen, jag kan inte leva igen.
jag får gå ensam genom livet och jag är värd det. du lever idag med nån annan, grattis. du skall få barn, grattis.
det är trots allt med tårarna rullades likt eldklot över mina kinder jag erkänner detta i text.
Jag försökte en gång att säga detta till dig men det slutade i polispådrag.
Jag har aldrig slagit dig, men pga min sjukdom så har jag sårat dig, negligerat dig, skadat ditt psyke.
Jag längtar efter din hand mot min rygg, kommer aldrig få känna den igen.
ditt namn finns tatuerat på min kropp, stryker namnet med handen när jag somnar.
förlåt T, det var aldrig min mening att det skulle gå käpprätt åt helvete!!!
Tillägget nedan.
Att Var dag från då jag slår upp mina ögon i en tom säng tills jag sluter mina ögon i densamme finns du i mina tankar. Jag mår fysiskt illa när jag tänker på hur det idag ser ut med dig. Jag gråter mig till sömns var och varannan kväll. Dina ord ekar i mitt inre, dina ord att jag för alltid kommer vara en förlorare, att jag aldrig kommer bli nåt. Läser dina mail jag har sparat, tittar på dina bilder, våra bilder.
Sista gången vi sågs var allt så bra, vi mailade efteråt.
Vi kysstes och jag sov över. två veckor senare försvann jag tyvärr pga tidigare synder.
när min frihet försvann, skrev jag brev varje vecka utan svar. Med min frihet i fickan igen och jag klev ut i en ny framtid som låg framför mina fötter insåg jag faktumet. FAN! jag är ensam, jag får vandra framtiden genom utan dig, utan din kärlek, utan dina andetag jämte mig i sängen. du hade redan strax efter jag försvann stadgat dig, och idag är du gravid. Jag gråter och ser knappt tangenterna när jag skriver detta.
jag älskade dig, älskar dig och kommer alltid älska dig t****a. Du var, är, kommer alltid vara mitt allt, min stora kärlek. för att citera musik " girl in your eyes i saw the mother of my child. it says karma comes back around".
Uppenbarligen kommer karman tillbaka som ett hugg i ryggen av en glödande dolk rakt i mitt hjärta.
jag är nog ämnad att leva helt ensam. du finns här, jag har läst vad du skrivit. det sårar mig, att du inte vill förstå, inte vill lyssna eller läsa, att du inte ser att jag var, är sjuk. Jag har aldrig med berått mod velat såra dig ängeln. Du var mitt allt. Men i och med min sjukdom så sårade jag dig, jag får bära det som ett tungt ok och ett mörkt minne hela mitt liv. jag kommer aldrig kunna älska igen. Jag var självdestruktiv, jag förstörde allt som var mig nära, Jag i min sjukdom trodde inte jag var värd nåt. nu vet jag, jag är inte värd nåt. många gånger har jag tänkt skriva men vågar inte, tänkt ringa men vågar inte. du har kontaktat mig två gånger men jag har inte svarat. jag vågar inte, jag vet att jag kommer få min sista levande del av hjärta och själ krossat. Jag kommer inte kunna leva efter det, jag kommer tyvärr att såra mina nära. barn, föräldrar, har ju inga vänner att såra. särskilt om man skall lyssna på dig. så jag kommer att avsluta detta liv om du krossar sista delen av mig. tyvärr tror jag faktiskt att det är det du vill. tror att du hatar mig så ofantligt att du gör allt för att krossa min sista bit av mitt hjärta och själ. jag förstår dig, gör det om du blir lycklig. lova mig en sak, närvara på min begravning när jag sprids för vinden över den plats vi första gången träffades. den sommaren på landet. Jag har aldrig vart så lycklig som då, när jag sg dina ögon som var som havet jag jag är född vid.
Jag hoppas om du inte krossar min sista del, att vi någon gång kan träffas igen, att jag får ur botten av hjärta och själ lov att säga förlåt till dig mellan 4 ögon. jag menade aldrig att förstöra för oss, att krossa dig. Jag vet att det är mitt fel, att jag får bära detta. Fan, det gör så ont, snälla lindra min smärta.
kontaktar du mig, så gör det med fredliga avsikter. snälla t***a gör det inte för allt i världen i onda avsikter. du kommer att krossa mig och jag kommer inte leva mer. Jag är så rädd varje gång jag öppnar min mail att det finns ett mail från dig med innehåll som krossar min sista bit som lever i mig.
Jag ber varje dag till gud att h*n läker mig, att h*n ger mig min livslåga tillbaka.
jag kan offra mitt allt för att få se dig, prata med dig igen. under vänliga omständigheter.
men jag vet att det aldrig kommer hända. men hoppet är det sista som lämnar människan.
tyvärr rinner hoppet ur mig, droppe för droppe för varje dag som går.
så bli inte förvånad min ängel om jag inte finns mer. när sista droppen rinner ur mig är jag borta.
Du var mitt allt.
FÖRLÅT.
Tack för allt.............................................................
PS:
Jag gick förbi dig på stan, såg ut som du var glad
du gick med din nya som jag tror du har
och du såg mig nog innan jag vek av
försökte spela cool som att allting var normalt
men i själva verket är jag kvar i mitt skal
och jag vill tränga ut dig men du kommer tillbaks såklart
i mitt sagoland tar du mig i hand igen
inga fler bråk och gråt - där är vi sams igen.
men när jag vaknar upp så saknar jag ditt ansikte
tänker på den dan du stack - för mig: det bara fanns inte
varför kan jag inte bara ta och glömma dig
varför kommer du tillbaks i mina drömmar säg
inatt tänkte jag på när vi gjorde våran söndagsgrej
hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig
jag tömmer mig över dom ackorden som jag lagt
låten pianot spela ända tills det blir kolsvart
och låter stråkarna ta oss iväg till vår plats
kan inte släppa dig - det enda som jag tänker är att
En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm
jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund
men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm
Var ett tag sen vi sågs - har knappt tänkt på't
men för två år sen var det vi
vi var en enhet, vi var singular
förenas på en vinterdag - det jag minns finns kvar
inom mig och det brinner svagt
kommer nog alltid vara så för allt jag har
påminner mig om dig och det känns
vill inte sälja sängen men älskling jag skäms
när nån annan ligger i den, det blir så fel
men jag måste gå vidare för egen del
det var mitt egna fel - borde gett mer
men det är lätt att va efterklok - lätt att se
i backspegeln och skilja rätt från fel
måste bara släppa dig innan det växer mer
men i drömmen är det vi mot dom
vi var lyckliga som vin och sång
så jag strosar till en solnedgång
men när jag vaknar är det tomt inombords - vill bara somna om
En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm
jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund
men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm. DS: