• Anonym (at your service!)

    Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

    Ibland vill man säga ett par sanningens ord till någon fast av olika anledningar låter man bli.
    Man vill men vågar inte. Man både vill och vågar men vet att det får (eller kan få) konsekvenser som man inte är beredd att ta. Eller som i mitt fall-man saknar personens kontaktuppgifter och vet inte riktigt vart man ska göra av alla tankar och känslor. Någonstans måste det ut!  

    Så, vill du som jag skicka ett sms eller mail till någon som du kanske är hemligt förälskad i, till någon du saknar, någon du är arg på, en avlägsen vän, din sambo, din kusin, Fredrik Reinfeldt eller vem som men utan att outa dig till personen ifråga och utan att behöva ta konsekvenserna av ditt handlande, skriv ditt sms/mail i denna tråd och jag kan nästan garantera dig att det kommer att kännas bättre efteråt. Självklart får man vara anonym och man väljer själv om man vill berätta här i tråden till vem meddelandet är.  

    Jag börjar.

    Sms till mitt ex vars telefonnummer jag inte längre har: 

    "Undrar hur du mår och vad du gör. Kan inte sluta tänka på dig. Saknar dig så det gör ont och vill ha dig tillbaka. Tror jag. Åtminstone just nu. /Ditt ex "

    Din tur. Kör hårt! Skrattande    

  • Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!
  • Anonym (Jätte anonym :/)

    Till mitt x

    Saknar dig så!!!

    Saknar vårat sex.....

  • Anonym (Jätte anonym :/)

    Till mitt x

    Saknar dig så!!!

    Saknar vårat sex.....

  • angie91
    Anonym skrev 2012-02-15 11:08:12 följande:
    men har inte din pappa någon ryggrad????
    Anonym (fel val!) skrev 2012-02-15 11:13:24 följande:
    Hur kan din pappa vara tillsammans med den människan?
    Jag hade aldrig accepterat att en ev ny partner skulle vara så hemsk mot någon av mina barn!

    {#emotions_dlg.flower}
    jag kan tillägga att mina bröder ej blir behandlade såhär av henne...

    Pappa står på min sida genom dom värsta sakerna... o säger hela tiden till mig att inte bry mig/lyssna...

    har e väldigt ordentlig o stolt i vanliga fall...

    men när de gäller henne såå e han nog int de.. han vill slippa på skäll o slippa bråk...

    om ja ringer han såå "klickar" han o ringer upp när han e ute me hunden för att hon int ska veta vi pratar.. :/ 
  • Anonym
    Boost skrev 2012-02-14 21:58:09 följande:
    Hoppas att damen ovan heter något annat egentligen.
    va?
  • Boost
    Anonym skrev 2012-02-15 19:45:29 följande:
    va?
    Det var ett inlägg ovanför mitt, där det stog för- och efternamn på en person och stad. Någon som hängde ut någon annan. Men det är tydligen borttaget nu.
  • Anonym (Till dej)

    Till killen med  Audin:

    Hade egentligen inte tänkt gå med här igen, men eftersom jag känner att jag inte kan gå vidare förrän jag sagt ett riktigt förlåt så vill jag skriva ett sista meddelande.

    Jag vill verkligen säga förlåt för att jag fick dej att hoppas på något. Förlåt att jag lät så spydig när jag skrev här sist. Jag har inte skrivit nåt här sen i november, så du vet det. Har varit inne några gånger och sett meddelanden som jag är rädd för att du tror att JAG har skrivit. Det ÄR inte jag.

    Och jag kommer inte att skriva nåt mer här nu. Jag har sett meddelanden här (ganska många och många av dem smickrande) som jag tror att du skrivit anonymt till mej. Men jag har inte svarat på dem. Jag vill inte ens gå in här å läsa, för då känner jag att jag inte kan gå vidare. Jag hoppas att du gjort det. Gått vidare alltså. För jag är rädd att jag ledde dej bort från Gud. Det är så hemskt i så fall. Jag hoppas och ber att du ska hitta tillbaks till Gud igen pm du inte gjort det. Det står i hans ord (ja, till och med i de tio budorden) att man inte ska vara otrogen och jag har känt att jag svikit både min man, Gud och din fru och att jag sårat dej. Men det finns förlåtelse, tack gode Gud för det!!

     Det är så hemskt att läsa i denna tråden, hur många som verkar så olyckliga!

    Jag hoppas du förstår mej nu och att du förlåter mej. Jag vet inte vad som föll mej in. Men jag blev frestad. Vi blev båda frestade. Förlåt igen att jag "förledde" dej!

    Jag vill bara ha min man och min familj. Jag älskar dem och jag vill inte såra dem.

    Jag går kanske in här för att se om du svarat mej, men bara nu de närmsta dagarna. Sen kommer jag inte gå in här å läsa mer, för då känns det inte som att jag kan gå vidare. Det liksom hindrar mej från att leva för Gud. Jag har fattat beslutet att följa honom och det hoppas jag du också vill.

    Ta hand om dej, din fru och din familj. Gud är mäktig att befria en från tankar som binder en! Vänd dej till honom i bön. Det har jag gjort och gör varje dag.

  • Anonym (exet)

    Infogar tidigare skriven text och gör tillägg som just nu skrivs från punkterat hjärta av kniven som bränner, från en  trasig själ.

    Till T***a.

    Du var min största kärlek, du var mitt allt.
    jag sårade dig på ett sätt jag idag får bära som ett tungt ok över mina axlar resten av mitt liv.
    du finns med mig som en mörk skugga runt mitt hjärta och själ, jag kan inte älska igen, jag kan inte leva igen.
    jag får gå ensam genom livet och jag är värd det. du lever idag med nån annan, grattis. du skall få barn, grattis.
    det är trots allt med tårarna rullades likt eldklot över mina kinder jag erkänner detta i text.
    Jag försökte en gång att säga detta till dig men det slutade i polispådrag.
    Jag har aldrig slagit dig, men pga min sjukdom så har jag sårat dig, negligerat dig, skadat ditt psyke.

    Jag längtar efter din hand mot min rygg, kommer aldrig få känna den igen.
    ditt namn finns tatuerat på min kropp, stryker namnet med handen när jag somnar.

    förlåt T, det var aldrig min mening att det skulle gå käpprätt åt helvete!!!

    Tillägget nedan.

    Att Var dag från då jag slår upp mina ögon i en tom säng tills jag sluter mina ögon i densamme finns du i mina tankar. Jag mår fysiskt illa när jag tänker på hur det idag ser ut med dig. Jag gråter mig till sömns var och varannan kväll. Dina ord ekar i mitt inre, dina ord att jag för alltid kommer vara en förlorare, att jag aldrig kommer bli nåt. Läser dina mail jag har sparat, tittar på dina bilder, våra bilder.

    Sista gången vi sågs var allt så bra, vi mailade efteråt.
    Vi kysstes och jag sov över. två veckor senare försvann jag tyvärr pga tidigare synder.
    när min frihet försvann, skrev jag brev varje vecka utan svar. Med min frihet i fickan igen och jag klev ut i en ny framtid som låg framför mina fötter insåg jag faktumet. FAN! jag är ensam, jag får vandra framtiden genom utan dig, utan din kärlek, utan dina andetag jämte mig i sängen. du hade redan strax efter jag försvann stadgat dig, och idag är du gravid. Jag gråter och ser knappt tangenterna när jag skriver detta.
    jag älskade dig, älskar dig och kommer alltid älska dig t****a. Du var, är, kommer alltid vara mitt allt, min stora kärlek. för att citera musik " girl in your eyes i saw the mother of my child. it says karma comes back around".

    Uppenbarligen kommer karman tillbaka som ett hugg i ryggen av en glödande dolk rakt i mitt hjärta.
    jag är nog ämnad att leva helt ensam. du finns här, jag har läst vad du skrivit. det sårar mig, att du inte vill förstå, inte vill lyssna eller läsa, att du inte ser att jag var, är sjuk. Jag har aldrig med berått mod velat såra dig ängeln. Du var mitt allt. Men i och med min sjukdom så sårade jag dig, jag får bära det som ett tungt ok och ett mörkt minne hela mitt liv. jag kommer aldrig kunna älska igen. Jag var självdestruktiv, jag förstörde allt som var mig nära, Jag i min sjukdom trodde inte jag var värd nåt. nu vet jag, jag är inte värd nåt. många gånger har jag tänkt skriva men vågar inte, tänkt ringa men vågar inte. du har kontaktat mig två gånger men jag har inte svarat. jag vågar inte, jag vet att jag kommer få min sista levande del av hjärta och själ krossat. Jag kommer inte kunna leva efter det, jag kommer tyvärr att såra mina nära. barn, föräldrar, har ju inga vänner att såra. särskilt om man skall lyssna på dig. så jag kommer att avsluta detta liv om du krossar sista delen av mig. tyvärr tror jag faktiskt att det är det du vill. tror att du hatar mig så ofantligt att du gör allt för att krossa min sista bit av mitt hjärta och själ. jag förstår dig, gör det om du blir lycklig. lova mig en sak, närvara på min begravning när jag sprids för vinden över den plats vi första gången träffades. den sommaren på landet. Jag har aldrig vart så lycklig som då, när jag sg dina ögon som var som havet jag jag är född vid.

    Jag hoppas om du inte krossar min sista del, att vi någon gång kan träffas igen, att jag får ur botten av hjärta och själ lov att säga förlåt till dig mellan 4 ögon. jag menade aldrig att förstöra för oss, att krossa dig. Jag vet att det är mitt fel, att jag får bära detta. Fan, det gör så ont, snälla lindra min smärta.
    kontaktar du mig, så gör det med fredliga avsikter. snälla t***a gör det inte för allt i världen i onda avsikter. du kommer att krossa mig och jag kommer inte leva mer. Jag är så rädd varje gång jag öppnar min mail att det finns ett mail från dig med innehåll som krossar min sista bit som lever i mig.

    Jag ber varje dag till gud att h*n läker mig, att h*n ger mig min livslåga tillbaka.

    jag kan offra mitt allt för att få se dig, prata med dig igen. under vänliga omständigheter.
    men jag vet att det aldrig kommer hända. men hoppet är det sista som lämnar människan.
    tyvärr rinner hoppet ur mig, droppe för droppe för varje dag som går.
    så bli inte förvånad min ängel om jag inte finns mer. när sista droppen rinner ur mig är jag borta.

    Du var mitt allt.

    FÖRLÅT.

    Tack för allt.............................................................

    PS: 


    Jag gick förbi dig på stan, såg ut som du var glad


    du gick med din nya som jag tror du har


    och du såg mig nog innan jag vek av


    försökte spela cool som att allting var normalt


    men i själva verket är jag kvar i mitt skal


    och jag vill tränga ut dig men du kommer tillbaks såklart


    i mitt sagoland tar du mig i hand igen


    inga fler bråk och gråt - där är vi sams igen.


    men när jag vaknar upp så saknar jag ditt ansikte


    tänker på den dan du stack - för mig: det bara fanns inte


    varför kan jag inte bara ta och glömma dig


    varför kommer du tillbaks i mina drömmar säg


    inatt tänkte jag på när vi gjorde våran söndagsgrej


    hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig


    jag tömmer mig över dom ackorden som jag lagt


    låten pianot spela ända tills det blir kolsvart


    och låter stråkarna ta oss iväg till vår plats


    kan inte släppa dig - det enda som jag tänker är att


    En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm


    jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund


    men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum


    vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm


    Var ett tag sen vi sågs - har knappt tänkt på't


    men för två år sen var det vi


    vi var en enhet, vi var singular


    förenas på en vinterdag - det jag minns finns kvar


    inom mig och det brinner svagt


    kommer nog alltid vara så för allt jag har


    påminner mig om dig och det känns


    vill inte sälja sängen men älskling jag skäms


    när nån annan ligger i den, det blir så fel


    men jag måste gå vidare för egen del


    det var mitt egna fel - borde gett mer


    men det är lätt att va efterklok - lätt att se


    i backspegeln och skilja rätt från fel


    måste bara släppa dig innan det växer mer


    men i drömmen är det vi mot dom


    vi var lyckliga som vin och sång


    så jag strosar till en solnedgång


    men när jag vaknar är det tomt inombords - vill bara somna om


    En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm


    jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund


    men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum


    vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm. DS:

  • Anonym

    Till mannen i mina dagdrömmar:

    Jag vet inte vad jag vill längre. Allt tyder på att vi skulle ha väldigt svårt att leva tillsammans, krocka ständigt eftersom vi är så lika och har lika häftigt humör. Du har familj, jag har familj och vi bor inte ens i samma stad. Ändå kan jag inte få dig ur min hjärna och mina tankar, du är närvarande ständigt!!
    Varför påverkar du mig så?

    Du är den som på kort tid sårat mig mest av alla män jag dragits till och samtidigt är du den som kittlat mina känslor mest av alla. Du är ärlig och du vågar när många andra män mesar, du ger mig motstånd och "sätter mig på plats" som du vet att jag behöver ibland eftersom jag är van att bli satt på piedestal. Den har du puttat ner mig från gång på gång så jag landar lika hårt varje gång. Du skrämmer mig vissa gånger samtidigt som jag litar på dig så totalt andra gånger!

    Nu hade jag ju tänkt att du skulle försvinna från mina tankar eftersom vi beslutat att inte höras på ett tag men du är precis lika närvarande i mina tankar ändå. Jag tänker på den där gången när du tog mig hårt i famnen, knäppte upp mina jeans och drog ner dem och mina trosor. Klämde mig hårt på skinkorna och höll fast båda mina handleder bakom ryggen för att hindra mina försök att stoppa dig från att komma åt mellan mina ben. Jag återupplever scenariot om och om och om igen i mitt huvud och bara önskar att omständigheterna såg annorlunda ut och jag kunde göra som du bad mig, släppa loss!!
    Nu har jag hamnat i den där fällan som så många gör, där jag vill flytta på gränserna för att vara otrogen. Bara en gång? En gång är ingen gång, eller? Bara för att se vad jag missar/inte missar så att jag kan ta det där svåra beslutet att chansa!
    Det smartaste vore givetvis att bara lägga ner och satsa på familjen, men vad gör man när det inte går att få dig ur hjärnan? Betyder det att vi har något speciellt som inte bara går att ignorera? Hur känner egentligen du? Har det bara varit en kul grej för dig, något som lyfter upp en annars ganska grå vardag med måsten och en fru som inte är så intresserad sexuellt? Eller känner du likadant, sitter du också just nu och tänker på mig och känner ångest över vad du vill göra?
    Ena dagen leder hjärtat  och då känner jag bara att "Va fan, sätt på mig" så får vi det överstökat och kan besluta vad vi vill efter det. Andra dagen är det hjärnan som tar över och då inser jag att jag har den bästa maken man kan ha på alla sätt och vis. Du skulle aldrig kunna behandla mig lika bra som han, tror jag. Men det är du som har mina känslor och tankar, de har du snott från honom! Förtjänar du mig?

  • Anonym

    Va fan håller du på med?! Just nu är jag sååååååååååååååå ledsen och förbanad på dig så det finns knappt ord längre. Du svarar inte när jag ringer? Vad är det du döljer för mig?! Varför pratar du med en jävla fejk ifrån utlandet och är ute efter pengar? Lite smartare är du väl? Varför gnäller du först på mig och sen gör du samma som mig?! Jag bryter ihop snart!!! Varför är du med på en dejtsida?!

Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!