Jag gör ett ärligt försök att bli av med känslorna. Försöket har blandade resultat. Jag vet att det är fel, men jag kan inte rå för vad jag känner. Så att istället skriva opassande till dig så vill jag skriva detta här: Jag saknar dig. Jag har tänkt tanken om ett liv tillsammans, har du?
Jag tycker om dig mer än vad jag önskar. Jag är inte dum och jag förstår var du står. Därför behöver jag få lite distans och jag kämpar med att försöka hålla den. Det är så otroligt svårt då minsta lilla tecken från dig river ner den mur som jag börjat bygga. Det är så otroligt svårt att hålla distansen när du skickar signaler som jag vill ha. Längst där inne vet jag att det är tillfälligt och jag gör mig själv en otjänst varje gång. Du är inte bra för mig i längden och därför behöver jag stålsätta mig och vara stark. Förlåt!
Jag ångrar stundtals att jag sa till dig att vi vill olika saker. Det känns ju så bra vissa stunder. Kan det inte bara få kännas så? Jag är rädd för att du backar när du får se alla mina sidor. Därför är jag som jag är när jag är med dig och släpper inte in dig helt och hållet.
Du sa att du hade försökt och att du varit kär. Jag har svårt att förstå att det stämmer. Jag har inte uppfattat dig som kär utan snarare tvärtom. Varför sa du så?
En del av mig hoppas att du hör av dig och besvarar min fråga om vad vill du? Jag är trött på tvivla men jag inser att det är ett önsketänkande.
Du är kär i mig säger du och jag är kär i dig. Jag har inte vågat erkänna för mig själv hur mycket. Ikväll blev det så tydligt och det kändes att det var något som gick sönder inombords. Jag insåg att jag har fallit och att jag behöver mer än vad jag nu får. Tårarna rinner och jag försöker intala mig själv att det är dags att sluta drömma och orka släppa/glömma dig för att inom sinom tid mår bra.
Jag känner att du backar och det gör ont i hela hjärtat. Jag förstår inte varför du backar. Det kanske är för att jag har hållit dig på en arms avstånd trots att jag bara vill vara i dina armar. Jag är rädd. Jag är kär i dig.
Än en gång sa du det som jag vill så gärna höra. Jag vågar inte tro på att du verkligen menar när du säger orden. Det är alltid samma förutsättningar. Jag förstår om du undrar varför jag gör saker som håller dig på en arms avstånd. Du frågade om jag var arg och mitt svar var nej. Jag önskar att jag hade haft mod och säga att anledningen är att jag är så kär i dig och jag behöver gå vidare utan dig eftersom jag snart går under av en längtan att bara få vara i dina armar.
Än en gång sa du det som jag vill så gärna höra. Jag vågar inte tro på att du verkligen menar när du säger orden. Det är alltid samma förutsättningar. Jag förstår om du undrar varför jag gör saker som håller dig på en arms avstånd. Du frågade om jag var arg och mitt svar var nej. Jag önskar att jag hade haft mod och säga att anledningen är att jag är så kär i dig och jag behöver gå vidare utan dig eftersom jag snart går under av en längtan att bara få vara i dina armar.
Än en gång sa du det som jag vill så gärna höra. Jag vågar inte tro på att du verkligen menar när du säger orden. Det är alltid samma förutsättningar. Jag förstår om du undrar varför jag gör saker som håller dig på en arms avstånd. Du frågade om jag var arg och mitt svar var nej. Jag önskar att jag hade haft mod och säga att anledningen är att jag är så kär i dig och jag behöver gå vidare utan dig eftersom jag snart går under av en längtan att bara få vara i dina armar.
Än en gång sa du det som jag vill så gärna höra. Jag vågar inte tro på att du verkligen menar när du säger orden. Det är alltid samma förutsättningar. Jag förstår om du undrar varför jag gör saker som håller dig på en arms avstånd. Du frågade om jag var arg och mitt svar var nej. Jag önskar att jag hade haft mod och säga att anledningen är att jag är så kär i dig och jag behöver gå vidare utan dig eftersom jag snart går under av en längtan att bara få vara i dina armar.
Än en gång sa du det som jag vill så gärna höra. Jag vågar inte tro på att du verkligen menar när du säger orden. Det är alltid samma förutsättningar. Jag förstår om du undrar varför jag gör saker som håller dig på en arms avstånd. Du frågade om jag var arg och mitt svar var nej. Jag önskar att jag hade haft mod och säga att anledningen är att jag är så kär i dig och jag behöver gå vidare utan dig eftersom jag snart går under av en längtan att bara få vara i dina armar.