Hur ofta förekommer barn med diagnos i era barns klasser?

I min tonårings klass går det ingen med ADHD vad vi vet, dyselexi har jag ingen aning om, eftersom det är inget som vi andra har med att göra. Inte när det gäller ADHD heller, men då brukar man märka det om barnet är utåtagerande, annars inte.

I lågstadiet så visade det sig att en flicka hade ADHD (hennes mamma berättade det), men inget som märktes i klassrummet.
I mellanstadiet var det ett barn som hade någon form av problematik och en i parellellklassen (mitt barns då bästa vän, det var därför vi visste det), dyselexi hade vi ingen aning om.

Jag har däremot vänner med barn som har ADHD, AS och autism, så jag har mött problematiken, men barnen med AS och autism har gått i specialklasser nästan hela skoltiden och den med ADHD har haft resurs.

I tonåringens skola finns det en klass däremot med autistiska barn.

Det tycker jag är konstigt, för just NPF-barnen mår oftast bäst när det är ordning och reda. Är det några som ofta inte klarar av "stök" så är det just NPF-barnen

Är det, det håller nog inte min mamma med om, fd speciallärare. Min svärmor, född i ett annat land har dyselexi, en kompis till mig, civilingenjör, har dyselexi. Min faster har dyselexi.
Inget som man sa på den tiden, men de hade inte något namn på ´det

Min mormor och moster (småskolelärare) kunde också berätta att både dyselexi och ADHD fanns. Men jag tror man lärde sig att läsa på ett annat sätt, så fler kunde lära sig det och det var mer struktur i skolan, som gjorde att barn med (inte den svåraste formen) ADHD fixade skolan.

Det skolan ställer krav på idag, är just det som barn med ADHD har svårt för.

Jag tror inlärningssättet (där har du nog rätt) idag gör det svårare att lära sig läsa för de som har dyselexi.

Min tonåring knäckte läskoden sent och det som vi skulle träna på hemma, gjorde det änne mer komplicerat. Då ryckte min mamma in, men lite äldre sätt att lära ut, då lossnade det.

Det tror jag också ligger lite i att det inte märks i t.ex asiatiska skolor.

Nu tror jag att det är så att ADHD finns säkert i de länderna också, men ett funktionshinder blir inte ett hinder förrän det dyker upp där funktionshindret blir ett problem, förstår du vad jag menar?

Det kan tom vara så att döva har inga problem förrän den dagen de behöver använda hörseln.

Men dyselexi (som inte har något med svårigheten att knäcka läskoden, vilket är en helt annan sak), finns.
Mitt barn var sen att knäcka läskoden, men likväl så hade han inte dyselexi.

Däremot tror jag att de barn som är sena att knäcka läskoden, hade inte varit så sena med ett annat sätt att lära sig läsa.

Fast de med riktigt svår dyselexi har andra problem än att lära sig läsa sent. De ser inte sådant som för oss andra är naturligt.
Min svärmor har vissa typiska dyselexidrag, hon (även om hon kan stava och läsa), vänder på bokstäver och andra saker.

Vilken verklighet lever du i. Ingen av mina vänner som ahr barn med NPF-problematik (eller dyselexi) har den inställningen.
De föräldrarna jag känner, sliter som små djur för att hjälpa deras barn, har en väninna som höll i sitt barn för att han inte skulle hoppa ut genom fönstret, så dåligt mådde han. Men sedan han hamnade i en klass som hade specialstöd för barn med NPF-proplematik så vände det och nu har det barnet toppbetyg och mår bra (i rätt miljö)
Mitt barns bästa kompis gick några år i en specialklass, då mådde det barnet toppen och gjorde jätteframsteg i studierna och socialt. Sedan blev det tillbakaplacerad i sin gamla, röriga klass och det fungerade inte. Det slutade med att föräldrarna flyttade till en annan kommun för att kunna få rätt hjälp.
Har en annan god vän med ett autistiskt barn som också flyttade pga i den första kommunen så skulle barnet gå integrerat (vilket BUP starkt avrådde ifrån), i den andra kommunen fick barnet gå i en specialklass.

Samma vän har förresten svår dyselexi, tack vara att mamman var lärare (som satt timmar med honom) så fixade han en civilingenjörsutbildning. Detta hade han inte fixat utan sin mammas kunskaper.

Jag har aldrig hört någon förälder med barn som har ADHD att det skulle vara charmigt eller gulligt, de har slitit som djur för att få deras barn att fungera, för att få deras barn att må bra

Jag kan hålla med om att skolan är usel idag, och att många barn mår dåligt av den otydlighet som finns. Men det är inte samma sak som att gå tillbaka till den totalitära skolan. Men likväl kan man vara tydlig.

Vi har haft ytterst få regler för vårt barn, för det har inte behövts, men vi har alltid varit tydliga. Vårt barn har aldrig behövt tvivla på oss, har alltid vetat att vi vuxna är dom som tar besluten som är viktiga. Vårt barn har aldrig behövt ta svårare beslut än vad h*n är mogen för.

Däremot vet jag att de jag känner som har barn med t.ex dyselex eller ADHD inte tillhör den föräldrargruppen du pekar ut, skulle nog säga mer att dessa barn (med ADHD) har nog varit de mest väluppfostrade barnen jag träffat och de med dyselexi har verkligen fått kämpa stenhårt i skolan

Fast det stämmer inte, för 20 år sedan visste jag att laktosintolerans fanns och att endast 30% av världens befolkning kunde dricka vanlig mjölk som vuxna.
Min mamma är laktosintollerant, därav kunskapen. Men för 40 år sedan så visste man mindre. Men för 20 år sedan så var det känt

Däremot håller jag med dig i det hela.
Ju mer man vet, desto mer kommer man upptäcka att vissa sjukdomar och funktionshinder finns.

på den tiden man inte behövde läsa, fanns inte dyselexi, på den tiden man inte satt framför datorn, behövde man iten terminalglasögon, under jordbrukstiden så var det andra egenskaper som var viktiga, som kanske var en tillgång då, men är en belastning idag.

Men snälla du, ADHD har funnits länge, långt innan diagnoserna kom. Min mammas moster (lärare redan på 30-talet) sa när hon hörde om detta funktionshinder "jag visste att det var något med vissa barn, de var inte olydiga, de försökte verkligen vara lydiga, men de lyckades inte" Detta såg hon 50 år innan diagnoserna kom.

Du har fullständigt rätt i att det finns skolteknokrater som har en massa idiotidéer, så mitt generella svar är
Jag tror inte att ADHD och dyselexi är något nytt, påhittat begrepp, eller snarare är väldigt säker på detta. Däremot så dagens skola i Sverige ställer helt andra krav på barnen, som gör att de barn som har dessa funktionshinder har svårare att klara detta och deras funktionshinder (som kanske inte alls är något funktionshinder i t.ex den skolan som din dotter går i) gör att de blir oroliga, rastlösa och ett störmoment.

Men sedan tror jag att även normalstörda barn också lider av detta. De blir stökiga pga stökig omgivning och sedan accelererar det och då skapar det problem.

Däremot så är det inte alls säkert att vägen till lugnare skola (som alla vinner på) är hårdare diciplin, det finns säkert många mjuka vägar att gå.

Kan tillägga att min tonåring, som är uppfostrad med ytterst få regler, ytterst få rutiner, får alltid bra omdöme i skolan för sin respekt för lärare, de regler som finns och vänner, för ett positivt bemötande och att h*n är en flitig elev.

Den diagnosen gillade jag, NTV

Nya begrepp, TPL, NTV *gillar stenhårt*

Det finns en professor i USA som är autistisk, de två autistiska barn (ja, de är autistiska kan visst kommunicera, men kanske inte på det "vanliga" sättet) jag känner har inte varit några problem med att kommunicera.
Den bilden du har av autistiska barn är grovt förenklad, alla autister är inte som i Rainman eller sitter och gungar ångestladdat fram och tillbaka.
Autism är mycket vidare än så.

Men träffar du dom som inte kommit igenom skolan, träffar du dom som är deprimerade, träffar du andra än välutbildade asiater som studerat på universiteten i USA.

Hade jag dömt hela Sveriges befolkning efter de jag träffade under min högskoletid, så hade min bild av Sverige sett annorlunda ut.

Vet du, du beskrev just nu min arbetsplats, förutom det att vi skrattar och skämtar med varandra och att de inte läst på universiteten i USA (men väl i Lund, Uppsala, Göteborg och Stockholm)

Men möter du dom som inte klarar av att arbeta? De som inte är ute på arbetsmarknaden?