Inlägg från: sextiotalist |Visa alla inlägg
  • sextiotalist

    Hur ofta förekommer barn med diagnos i era barns klasser?

    I min tonårings klass går det ingen med ADHD vad vi vet, dyselexi har jag ingen aning om, eftersom det är inget som vi andra har med att göra. Inte när det gäller ADHD heller, men då brukar man märka det om barnet är utåtagerande, annars inte.

    I lågstadiet så visade det sig att en flicka hade ADHD (hennes mamma berättade det), men inget som märktes i klassrummet.
    I mellanstadiet var det ett barn som hade någon form av problematik och en i parellellklassen (mitt barns då bästa vän, det var därför vi visste det), dyselexi hade vi ingen aning om.

    Jag har däremot vänner med barn som har ADHD, AS och autism, så jag har mött problematiken, men barnen med AS och autism har gått i specialklasser nästan hela skoltiden och den med ADHD har haft resurs.

    I tonåringens skola finns det en klass däremot med autistiska barn.

  • sextiotalist
    Tuffen skrev 2011-10-30 19:29:42 följande:
    Det är intressant hur mammor till barn med npf går igång så fort man skriver något om disciplin i klassrummet. 
    Det tycker jag är konstigt, för just NPF-barnen mår oftast bäst när det är ordning och reda. Är det några som ofta inte klarar av "stök" så är det just NPF-barnen
  • sextiotalist
    caliningrad skrev 2011-10-29 18:43:20 följande:
    nej, du har rätt. det har INGENTING att göra med "den svenska skolan", utan med samhällen som har blivit rädda för sina barn och gett dom alldeles för många rättigheter. I stortsett motsvarar detta de moderna västerländska samhällena.

    Men nej, du har fel. Kom på studiebesök till skolor i Asien. Du ska se att de allra flesta 6 åringarna kan sitta stilla och tysta och bete sig som elever och har inga "diagnoser". Eller fråga dina föräldrar ifall många barn hade ADHD symptomer på deras tid. 

    Dyslexi är också en påhitt i de allra flesta fallen.

    Många studier har bevisat att TIDIG och SYSTEMATISK läsning på förskolan underlättar flytande läsning och förståelse i grundskolan och i värsta fall underlättar diagnos om en riktig dyslexi.
     
    Är det, det håller nog inte min mamma med om, fd speciallärare. Min svärmor, född i ett annat land har dyselexi, en kompis till mig, civilingenjör, har dyselexi. Min faster har dyselexi.
    Inget som man sa på den tiden, men de hade inte något namn på ´det

    Min mormor och moster (småskolelärare) kunde också berätta att både dyselexi och ADHD fanns. Men jag tror man lärde sig att läsa på ett annat sätt, så fler kunde lära sig det och det var mer struktur i skolan, som gjorde att barn med (inte den svåraste formen) ADHD fixade skolan.

    Det skolan ställer krav på idag, är just det som barn med ADHD har svårt för.

    Jag tror inlärningssättet (där har du nog rätt) idag gör det svårare att lära sig läsa för de som har dyselexi.

    Min tonåring knäckte läskoden sent och det som vi skulle träna på hemma, gjorde det änne mer komplicerat. Då ryckte min mamma in, men lite äldre sätt att lära ut, då lossnade det.
  • sextiotalist
    Kyanita skrev 2011-10-31 11:20:07 följande:
    Nja, att det har med uppfostran att göra tror jag inte ett dugg på MEN däremot klarar sig barn men NPF ofta sig betydligt bättre i en skola/ samhälle med klar struktur och klara regler vilket jag tror de har i en asiatisk skola (eller har jag fel där?).
    Det tror jag också ligger lite i att det inte märks i t.ex asiatiska skolor.
  • sextiotalist
    caliningrad skrev 2011-10-31 11:27:26 följande:
    Ja, det finns klara regler i asiatiska skolor.

    Det finns barn som har svart att sitta stilla, ocksa, sjalvklart. I min varld ar detta inget tecken pa sjukdom dock. For latt att mediciner alla beteenden.

    I min dotters klass finns det en pojke (4 ar) som inte alltid sitter still.

    Lararens assistent sitter bredvid eller bakom honom nastan jamt och repeterar snallt: sit down, sit down. 

    Gor han inte det efter ett tag sa brukar han bli straffad (pa ett milt satt forstas) av lararen.

    Och det fungerar.

    Skulle denna pojke ga pa en svensk forskola misstanker jag att hans beteende skulle bli bara varre och varre i stallet och att han skulle fa diagnos ADHD. Han skulle ha jattevart att bete sig som en elev nar han blir 6.
    Istallet sa har han 2 ar pa sig for att lara sig uppfora sig i ett klassrum utan att stora de andra barn som ar dar for att lara sig.

    Dar ligger skillnaden. 
    Nu tror jag att det är så att ADHD finns säkert i de länderna också, men ett funktionshinder blir inte ett hinder förrän det dyker upp där funktionshindret blir ett problem, förstår du vad jag menar?

    Det kan tom vara så att döva har inga problem förrän den dagen de behöver använda hörseln.
  • sextiotalist
    caliningrad skrev 2011-10-31 11:31:53 följande:
    vada inte marks?

    Jag har ocksa ett annat exempel.
    Igar pratade jag med K3 (5-6 ar) forskollarare (fran Kanada) som berattade att en kille i hennes klass hade svart att lara sig lasa.

    Vid utvecklingssamtal skyllde foraldrarna (fran Ryssland) pa dyslexi direkt.
    Lararen sa att hon tror att det inte har nat med dyslexi att gora utan med faktumet att han ar 4-sprakig, men inte beharskar nat av spraken alls. Hon gav rad till foraldrarna att "ta bort" ett eller 2 sprak samtidigt som han hon jobbar extra mycket med pojken.

    Skulle foraldrarna ha varit i Sverige hade man antagligen skyllt pa dyslexi direkt och det stackars barnet skulle fortsatta vara analfabet ett tag till.

    Nu aterigen pratar jag sjalvklart inte om allvarliga diagnoser som autism.
     
    Men dyselexi (som inte har något med svårigheten att knäcka läskoden, vilket är en helt annan sak), finns.
    Mitt barn var sen att knäcka läskoden, men likväl så hade han inte dyselexi.

    Däremot tror jag att de barn som är sena att knäcka läskoden, hade inte varit så sena med ett annat sätt att lära sig läsa.
  • sextiotalist
    jordgubbe0812 skrev 2011-10-31 11:35:19 följande:

    Diaagnoser används ju för att beskriva när ett beteende eller förmåga är nedsatt jäntemot   "normala" barn. Dyslexi innebär inte att barnet aldrig kommer kunna läsa och skriva, utan att barnet har svårare att lära sig det och att det kanske behövs andra metoder och tillvägagångssätt.

    Det finns väl i alla kulturer barn som har mer aktivitet i kroppen än andra. Dessa barn har tidigare blivit betraktade som stökiga och ofta studerat så lite som möjligt och gått ut med dåliga betyg. Idag ser man mer med respekt på dessa svårigheter, man vet att det är /kan vara genetiska egenskaper och inte bygga på dålig uppfostran.  Vad skulle problemet med det vara.

    I asien uppfostras man till att sitta still och lyda i större utsträckning än i sverige. altså är barn där bättre på det än i sverige där vi delvis värderar andra egenskaper. Vi sorterar inte heller ut barn på samma sätt.


    Fast de med riktigt svår dyselexi har andra problem än att lära sig läsa sent. De ser inte sådant som för oss andra är naturligt.
    Min svärmor har vissa typiska dyselexidrag, hon (även om hon kan stava och läsa), vänder på bokstäver och andra saker.
  • sextiotalist
    caliningrad skrev 2011-10-31 11:38:55 följande:
    Det finns 3 problem.

    1 - bade barnen och foraldrarna tycker att det ar ett naturvetenskapligt faktum att barnet har ADHD eller dyslexi och tror att de inte kan paverka situationen. Oftast tycker de att det ar till och med positivt att sina barn ar stokiga.

    2 - Det kostar valdigt mycket pengar for samhallet att de barnen maste ga till BUP, logoped osv och oftast blir det anda ingen forandring

    3- Varfor skulle 20 valuppfostrade barn inte kunna studera i lugn och ro pga 5 stokiga barn? 
    Vilken verklighet lever du i. Ingen av mina vänner som ahr barn med NPF-problematik (eller dyselexi) har den inställningen.
    De föräldrarna jag känner, sliter som små djur för att hjälpa deras barn, har en väninna som höll i sitt barn för att han inte skulle hoppa ut genom fönstret, så dåligt mådde han. Men sedan han hamnade i en klass som hade specialstöd för barn med NPF-proplematik så vände det och nu har det barnet toppbetyg och mår bra (i rätt miljö)
    Mitt barns bästa kompis gick några år i en specialklass, då mådde det barnet toppen och gjorde jätteframsteg i studierna och socialt. Sedan blev det tillbakaplacerad i sin gamla, röriga klass och det fungerade inte. Det slutade med att föräldrarna flyttade till en annan kommun för att kunna få rätt hjälp.
    Har en annan god vän med ett autistiskt barn som också flyttade pga i den första kommunen så skulle barnet gå integrerat (vilket BUP starkt avrådde ifrån), i den andra kommunen fick barnet gå i en specialklass.

    Samma vän har förresten svår dyselexi, tack vara att mamman var lärare (som satt timmar med honom) så fixade han en civilingenjörsutbildning. Detta hade han inte fixat utan sin mammas kunskaper.

    Jag har aldrig hört någon förälder med barn som har ADHD att det skulle vara charmigt eller gulligt, de har slitit som djur för att få deras barn att fungera, för att få deras barn att må bra
  • sextiotalist
    caliningrad skrev 2011-10-31 11:53:09 följande:
    jag namnde aldrig AUTISM utan de "nya" diagnoserna som overanvands i Sverige.
    Dessutom ar det lite konstigt att konstatera att sa manga barn verkar ma sa daligt trots att den svenska forskolan ar sa bra, och synen pa barnen i Sverige ar bast i varlden.
    "Dyslexi"diagnoser har okat i alla lander som anvant "look and say" (Whole language) metoden for att lara sig lasa istf fonetisk/alfabetisk metod. De riktiga fallen av dyslexi ar mycket sallsynta.
    Jag kan hålla med om att skolan är usel idag, och att många barn mår dåligt av den otydlighet som finns. Men det är inte samma sak som att gå tillbaka till den totalitära skolan. Men likväl kan man vara tydlig.

    Vi har haft ytterst få regler för vårt barn, för det har inte behövts, men vi har alltid varit tydliga. Vårt barn har aldrig behövt tvivla på oss, har alltid vetat att vi vuxna är dom som tar besluten som är viktiga. Vårt barn har aldrig behövt ta svårare beslut än vad h*n är mogen för.

    Däremot vet jag att de jag känner som har barn med t.ex dyselex eller ADHD inte tillhör den föräldrargruppen du pekar ut, skulle nog säga mer att dessa barn (med ADHD) har nog varit de mest väluppfostrade barnen jag träffat och de med dyselexi har verkligen fått kämpa stenhårt i skolan
  • sextiotalist
    lurksmulan skrev 2011-10-31 12:40:23 följande:
    Men det där snacket om att det är mycket diagnoser är ju så platt. För 20 år sen hade ingen hört talas om laktosintolerans heller. Då var det bara ett gäng personer som undvek mjölkprodukter för att de hade ont i magen. Sen kom vetenskapen in i bilden och upptäckte vad folk inte klarar av att äta och så satte man en diagnos på den personen.
    Det är exakt samma sak med alla diagnoser inom NPF (vilket inkluderar ADHD). Nu har man helt andra verktyg att jobba med, man kan mer och har forskat mer och vet vad man ska leta efter.
    Fast det stämmer inte, för 20 år sedan visste jag att laktosintolerans fanns och att endast 30% av världens befolkning kunde dricka vanlig mjölk som vuxna.
    Min mamma är laktosintollerant, därav kunskapen. Men för 40 år sedan så visste man mindre. Men för 20 år sedan så var det känt
  • sextiotalist
    lurksmulan skrev 2011-10-31 12:40:23 följande:
    Men det där snacket om att det är mycket diagnoser är ju så platt. För 20 år sen hade ingen hört talas om laktosintolerans heller. Då var det bara ett gäng personer som undvek mjölkprodukter för att de hade ont i magen. Sen kom vetenskapen in i bilden och upptäckte vad folk inte klarar av att äta och så satte man en diagnos på den personen.
    Det är exakt samma sak med alla diagnoser inom NPF (vilket inkluderar ADHD). Nu har man helt andra verktyg att jobba med, man kan mer och har forskat mer och vet vad man ska leta efter.
    Däremot håller jag med dig i det hela.
    Ju mer man vet, desto mer kommer man upptäcka att vissa sjukdomar och funktionshinder finns.

    på den tiden man inte behövde läsa, fanns inte dyselexi, på den tiden man inte satt framför datorn, behövde man iten terminalglasögon, under jordbrukstiden så var det andra egenskaper som var viktiga, som kanske var en tillgång då, men är en belastning idag.
  • sextiotalist
    caliningrad skrev 2011-10-31 13:41:01 följande:
    du beskriver inte ens vilken diagnos ditt barn har utan blandar ihop en massa olika begrepp.

    När det gäller uppfostran så kan man börja tidigt, egentligen sen födseln. När barnet är 4 månader, absolut. Genom att ge bra mat och sömnrutiner till exempel.  Sen när barnet är 6 månader förstår barnet ett "nej" och mycket mer än så. Det låter tyvärr som att du inte blivit tillräckligt informerad om barnuppfostran och hur mycket barnen förstår.

    Mitt barn mår jättebra, men det säger ingenting om hur hon kommer att må som vuxen ju.
    Ett barn får en massa olika inflytanden, och självklart inte bara från föräldrarna. Om mitt barn går i svenska skolan och om svenska skolan inte förbättras kan det hända att hon också blir stökig.

    När det gäller utanförskap så känner jag inte det. Mitt barn som till det landet där jag befinner mig nu utan att kunna ett ord av språket, och hon var mycket tillbakadragen. Det tog tid innan hon skaffade kompisar och sjävklart var jag orolig. Men jag ser inte vad just detta har med ADHD att göra ?!

     
    Men snälla du, ADHD har funnits länge, långt innan diagnoserna kom. Min mammas moster (lärare redan på 30-talet) sa när hon hörde om detta funktionshinder "jag visste att det var något med vissa barn, de var inte olydiga, de försökte verkligen vara lydiga, men de lyckades inte" Detta såg hon 50 år innan diagnoserna kom.
  • sextiotalist
    caliningrad skrev 2011-10-31 14:48:24 följande:
    det har jag också hört. undrar hur skolteknokrater kan komma med såna dumma ideer.
    Du har fullständigt rätt i att det finns skolteknokrater som har en massa idiotidéer, så mitt generella svar är
    Jag tror inte att ADHD och dyselexi är något nytt, påhittat begrepp, eller snarare är väldigt säker på detta. Däremot så dagens skola i Sverige ställer helt andra krav på barnen, som gör att de barn som har dessa funktionshinder har svårare att klara detta och deras funktionshinder (som kanske inte alls är något funktionshinder i t.ex den skolan som din dotter går i) gör att de blir oroliga, rastlösa och ett störmoment.

    Men sedan tror jag att även normalstörda barn också lider av detta. De blir stökiga pga stökig omgivning och sedan accelererar det och då skapar det problem.

    Däremot så är det inte alls säkert att vägen till lugnare skola (som alla vinner på) är hårdare diciplin, det finns säkert många mjuka vägar att gå.

    Kan tillägga att min tonåring, som är uppfostrad med ytterst få regler, ytterst få rutiner, får alltid bra omdöme i skolan för sin respekt för lärare, de regler som finns och vänner, för ett positivt bemötande och att h*n är en flitig elev.
  • sextiotalist
    Kyanita skrev 2011-10-31 15:15:27 följande:
    Min påg kan och han har högfungerande autism. Min lillebror kunde INTE och han har AS. Som med alla diagnoser så finns det grader. Alla med samma diagnos är ju ändå helt olika och kan ha olika svårt inom olika områden (triaden) fastän de har samma diagnos. De är fortfarande olika individer, precis som vi NTV (normala tills vidare) är.
    Den diagnosen gillade jag, NTV Flört
  • sextiotalist
    Kyanita skrev 2011-10-31 15:19:10 följande:
    Min bror berättade den för mig. Det är tydligen vad många Aspisar kallar oss. *S* Jaja, så länge de inte sätter TPL (tomtar på loftet) på mig så duger den fint!
    Nya begrepp, TPL, NTV *gillar stenhårt* Cool
  • sextiotalist
    caliningrad skrev 2011-10-31 15:30:27 följande:
    men men men
    *epilepsi har aldrig nånsin hindrat någon att ha ett fullkomligt normalt liv väl?
    * drag av ADHD låte väldigt vagt i mina ögon. Menar du att han har koncentrationssvårigheter eller hyperaktivitet tror jag absolut det går att lösa i en adekvat struktur med disciplin (ok, det ordet är förbjudet i Sverige. Då kan vi säga ordning och reda istället, eller studiero).
    * autismspektrum har också symptomer som skiljer sig radikalt från ren autism. Många barn med Asperger lyckas till och med bättre i vissa ämnen.

    Jag tror  att alla dom som kan följa instruktioner, som accepterar tanken att en lärare är till att undervisa kan följa en skolgång. Absolut.

    När det gäller autism menar man att barnet inte kommunicerar med andra alls utan är in i sin värld, som är ofta full av ångest. Det är inkompatibelt med en normal skolgång. Vilket inte betyder att man inte ska göra allt man kan för att autistiska barn ska bli självständiga vuxna så mycket det går. Det finns många program såsom ABA som fungerar bra men inte så bra att autistiska barn kommer att kunna lära sig kunskaper på ett akademiskt sätt.
    Det finns en professor i USA som är autistisk, de två autistiska barn (ja, de är autistiska kan visst kommunicera, men kanske inte på det "vanliga" sättet) jag känner har inte varit några problem med att kommunicera.
    Den bilden du har av autistiska barn är grovt förenklad, alla autister är inte som i Rainman eller sitter och gungar ångestladdat fram och tillbaka.
    Autism är mycket vidare än så.
  • sextiotalist
    caliningrad skrev 2011-10-31 15:37:14 följande:
    Vilka fördomar.
    Det är värt att notera att de flesta som kommer in på topp universitet i USA eller England är från Asien. De ligger så långt före alla andra numera.
    Jag jobbar med vuxna asiater. de kan visst tänka själva. De flesta har studerat på de bästa amerikanska universiteten. Det är extremt trevligt att arbeta med dom. De är artiga, lyssnar, förstår direkt vad man menar, är disciplinerade, kommer i tid på mötena, klagar inte på att möten är tråkiga, respekterar deadlines osv.
    De har fått en guldvärd uppfostran som gör att de blev sunda människor.
    Dessutom nu när landet där jag bor i drabbas av en enorm katastrof ser jag också hur enormt omtänksamma de är . Trots katastrofen kommer de till jobbet varje dag, även om några av dom har förlorat allt.
    De klagar inte utan tar det som det kommer. LIte hårdare barndom är en bra förberedelse inför livets tuffa svängningar.
    Men träffar du dom som inte kommit igenom skolan, träffar du dom som är deprimerade, träffar du andra än välutbildade asiater som studerat på universiteten i USA.

    Hade jag dömt hela Sveriges befolkning efter de jag träffade under min högskoletid, så hade min bild av Sverige sett annorlunda ut.

    Vet du, du beskrev just nu min arbetsplats, förutom det att vi skrattar och skämtar med varandra och att de inte läst på universiteten i USA (men väl i Lund, Uppsala, Göteborg och Stockholm)
  • sextiotalist
    caliningrad skrev 2011-10-31 15:46:47 följande:
    det är klart jag gör! jag träffar dom som städar i mitt hus, som jobbar som nanny....
    Det jag har märkt är att alla jag känner har gått igenom fruktansvärda tragedier, utan undantag, också mina kollegor på jobbet, och är ändå lyckliga och SKRATTAR också (har jag sagt att de inte skrattade ?!?). Och jag tror att det beror på att de inte har uppfostrats som små drottningar som fick välja allting hela tiden utan att de har lärt sig uppskatta små saker som gör att livet är dyrbart.
     
    Men möter du dom som inte klarar av att arbeta? De som inte är ute på arbetsmarknaden?
Svar på tråden Hur ofta förekommer barn med diagnos i era barns klasser?