Inlägg från: mamma till tre busungar |Visa alla inlägg
  • mamma till tre busungar

    Hur ofta förekommer barn med diagnos i era barns klasser?

    Min son går i en grupp om 18 barn. Alla är fem år.

    I hans grupp är det, så vitt jag vet, bara han som har neuropsykiatrisk diagnos. Ett till barn får extra stöd i förskolan men han får det pga talfel (talar väldigt orent). 

  • mamma till tre busungar

    Min dotter går i en 20 barn stor klass i årskurs 2. I sexårs fanns en pojke i klassen som har någon form av utåtagerande problematik. Han har gått om en årskurs (gick om sexårs)så nu går han inte där längre.

    I klassen finns ett barn som jag vet får extra stöd och jag tror att h*n har någon form av neuropsykiatrisk problematik men jag vet inte säkert.

    I klasen finns också ett barn med talfel.

     

  • mamma till tre busungar

    I min andra sons förskolegrupp finns 14 barn. Mig veterligen har inget barn någon diagnos.

  • mamma till tre busungar
    caliningrad skrev 2011-10-29 15:38:57 följande:
    Hej,
    ok, det är väl värre än vad jag trodde isåfall.

    Och självklart tror diagnosbarnens föräldrar att det inte har nånting med uppfostran att göra eftersom så står det överallt på internet.

    Jag bara önskar de föräldrarna skulle kunna komma på studiebesök i asiatiska skolor för att konstatera att barnen vet hur man ska uppföra sig som en elev här. 
    Vad sägs om att besvara de inlägg som ger en annan bild också?

    T ex mina inlägg?
  • mamma till tre busungar
    caliningrad skrev 2011-10-29 16:09:05 följande:
    ok jag svarar mycket gärna.
    det visar väl att diagnos har med uppfostran att göra, eftersom det finns skolor där det knappt finns barn med diagnos och skolor som är fulla med barn med diagnos.

    Du kanske bor i ett privilegierat område, och då menar jag inte nödvändigtvis ekonomiskt privilegierat, utan i ett område där föräldrarna har faktiskt koll på sina barn och inte har bara skaffat dem. 

    Så tack för att dina inlägg bekräftar mina synpunkter.

     
    Jag bor väl i ett område som är hyfsat privilegierat men dotterns skola har ett upptagningsområde som omfattar ett mycket tungt socialt belastat område. Över hälften av eleverna kommer därifrån.

    Du kan ju inte jämföra mellan olika klasser så. Det är ett för litet material för att vara statistiskt säkert.

    Och diagnosförekomst, om den är högre i vissa områden - vad säger det ? Att där finns en dålig BUP-mottagning som ställer diagnoser i onödan? Att det är dåliga skolor?  Att där finns en bra BUP-mottagning som faktiskt diagnosticerar barn korrekt? Att där finns fler föräldrar med NPF (genetiskt i stor utsträckning vet du....).
  • mamma till tre busungar
    caliningrad skrev 2011-10-29 18:43:20 följande:
    nej, du har rätt. det har INGENTING att göra med "den svenska skolan", utan med samhällen som har blivit rädda för sina barn och gett dom alldeles för många rättigheter. I stortsett motsvarar detta de moderna västerländska samhällena.

    Men nej, du har fel. Kom på studiebesök till skolor i Asien. Du ska se att de allra flesta 6 åringarna kan sitta stilla och tysta och bete sig som elever och har inga "diagnoser". Eller fråga dina föräldrar ifall många barn hade ADHD symptomer på deras tid. 

    Dyslexi är också en påhitt i de allra flesta fallen.

    Många studier har bevisat att TIDIG och SYSTEMATISK läsning på förskolan underlättar flytande läsning och förståelse i grundskolan och i värsta fall underlättar diagnos om en riktig dyslexi.
    Men ts, de elever som faktiskt behöver extra stöd - hur får de det, i den asiatiska skolan?

    Min son har autism, svår epilepsi och drag av ADHD. Här får han resurs i förskolan. Resursen och övriga personalen får handledning av ett Autismcenter. Han kan få hjälpmedel.

    Vilket stöd skulle han kunna få i en av de skolor du skriver om?
  • mamma till tre busungar
    caliningrad skrev 2011-10-31 12:05:43 följande:
    aterigen upprepar jag att jag INTE inkluderar autism i diskussionen, utan bara de "nya" diagnoserna. 
    Fast autism är också en neuropsykiatrisk diagnos och uppvisar en mycket hög grad av samsjuklighet med ADHD. Varför ifrågasätter du då ADHD mycket mer än autism?
     
  • mamma till tre busungar

    Jag kan förstå ditt resonemang på ett sätt, TS, trots att jag intensivt ogillar din åsikt attd et är bristande uppfostran som "orsakar" dessa barns problem.. I de asiatiska skolorna råder som jag förstår det en mycket tydlig struktur, ingen elev talar innan den fått en fråga etc etc

    Jag tror att många elever med NPF får det lättare i en sådan miljö. Om de samtidigt får adekvat hjälp det vill säga. 

    I dagens svenska skola så är det mycket grupparbeten, diskussioner etc i undervisningen. I sådana sammanhang missgynnas barnen med NPF.  Är det mycket spring och hög ljudnivå så kommer den som har en lättstörd koncentration, tendenser till hyperaktivitet etc triggas mer än i en lugn, strukturerad, tyst miljö. Enkelt uttryckt, om de 19  som inte har NPF av 20 elever i klassen sitter stilla och tyst så blir det så oerhört mycket lättare att hjälpa den 20:e som faktiskt har rejäla problem (och kommer ha det även i asiatisk skola).
     

  • mamma till tre busungar
    Lilla My21 skrev 2011-10-31 13:59:04 följande:
    Som sagt det är en bra hjälp, men ofta krävs det MYCKET mer än så.

    Har själv min 6 åring samt lilla syster (bebis) hemma idag...6 åringen har Atypisk Autism och troligtvis ADHD (han är under utredning) och jag är redan helt slut tack vare honom, trots att det är väldigt få val idag...

    Dels är det måndag och han är van att vara på förskolan då, dels är han mitt i 6 årstrotsen (vilket gör att alla symptom blir värre) och dels är han helt hypermycket av allt idag...

    Ordning och reda samt få val är en bra HJÄLP för barn med tex NPF, men det är långt ifrån hela sanningen och hela problematiken.
  • mamma till tre busungar
    caliningrad skrev 2011-10-31 14:55:22 följande:
    I dagens Sverige frågar man barn hela tiden: vill du göra si och så? är det ok om du gör så?
    istf att bara säga: gör så.

    Många barn blir små eller stora diktatorer hemma och i skolan pga en alltför demokratisk uppfostran.
    Livet är mycket enklare för de asiatiska barnen. De mår mycket bättre och behöver inte springa från BUP till logoped.
    Jag förstår hur du menar,TS, men jag undrar om inte de barn som verkligen mår dåligt, har svårt med koncentration, socialt samspel etc faller igenom i det asiatiska systemet?

    Sedan undrar jag hur asiaterna blir som vuxna om de inte lärt i att deras egen vilja och känslor och är viktiga...? 
  • mamma till tre busungar
    caliningrad skrev 2011-10-31 14:52:24 följande:
    därför att autistiska barn inte ens kan följa en skolgång överhuvudtaget (jag menar inte autismspektrum som Asperger). Diskussionen är omkring skolan. 

     
    Häpp, häpp, häpp.....vad är det här för en missuppfattning? Det finns visst autistiska barn som kan följa en skolgång om de får adekvat stöd!

    Vi står just nu i att förbereda skolstart för vår son. Han är 5,5 år och har autismpektrumströning/atypisk autism, svår epilepsi och drag av ADHD.

    De alternativ vi överväger är:
    -Vanlig klass med elevassistent/resurs
    -Mindre undervisningsgrupp
    -Specialskola för barn inom autismspektrum
    -Ett extra år i förskolan och att han då går sexårs i förskolan och går direkt upp i ettan.
  • mamma till tre busungar
    caliningrad skrev 2011-10-31 15:30:27 följande:
    men men men
    *epilepsi har aldrig nånsin hindrat någon att ha ett fullkomligt normalt liv väl?
    * drag av ADHD låte väldigt vagt i mina ögon. Menar du att han har koncentrationssvårigheter eller hyperaktivitet tror jag absolut det går att lösa i en adekvat struktur med disciplin (ok, det ordet är förbjudet i Sverige. Då kan vi säga ordning och reda istället, eller studiero).
    * autismspektrum har också symptomer som skiljer sig radikalt från ren autism. Många barn med Asperger lyckas till och med bättre i vissa ämnen.

    Jag tror  att alla dom som kan följa instruktioner, som accepterar tanken att en lärare är till att undervisa kan följa en skolgång. Absolut.

    När det gäller autism menar man att barnet inte kommunicerar med andra alls utan är in i sin värld, som är ofta full av ångest. Det är inkompatibelt med en normal skolgång. Vilket inte betyder att man inte ska göra allt man kan för att autistiska barn ska bli självständiga vuxna så mycket det går. Det finns många program såsom ABA som fungerar bra men inte så bra att autistiska barn kommer att kunna lära sig kunskaper på ett akademiskt sätt.
    OK.....då tar vi det från början, caliningrad.....

    Epilepsi kan se oerhört, oerhört olika ut. Allt från ganska "snäll" epilepsi till svårbehandlad epilepsi som svarar ytterst dåligt på läkemedel och går med täta anfall samt kognitiv och beteendemässig påverkan. Epilepsi har en hög samsjuklighet (hur mycket som orsakas av epilepsin i sig diskuteras) med psykiatriska diagnoser framförallt ADHD men även autismspekrumstörningar och depression. Inlärnings- och koncentrationssvårigheter är väldigt vanligt. Har du en "snäll form" som svarar på låga doser läkemedel så kan du absolut leva ett normalt liv men det är ganska vanligt att man inte klarar av att studera eller arbeta fullt ut. Därtill kommer biverkningar av läkemedel vilka kan vara rejäla och såväl fysiska som psykiska. Hur vår pojkes framtid ser ut är ovisst i och med att man inte får ordning på hans anfall trots tung medicinering.
    Jag kom i fredags hem med min familj från en familjevistelse för barn med svårbemästrad epilepsi och deras familjer. Är du nyfiken på vilka ämnen som diskuterades där kan du titta här för att få en liten överblick över den problematik som kan finnas: 
    http://www.agrenska.se/Global/Bilder%20Agrenska/Familjeverksamheten/Program%20och%20inbjudan%20Familjevistelser/2011/v43%20Sv%C3%A5r%20Ep/Program%20f%C3%B6r%C3%A4ldrar.pdf

    Med drag av ADHD menar jag inte framförallt hyperaktivitet och bristande koncentration (även om min son har det också, framförallt är koncentrationsförmågan inget vidare) utan mest är det uppmärksamheten som brister och den brister rejält. Liksom den auditiva och visuella perceptionsförmågan. Dvs att kunna skilja ut ett ljud eller ett synintryck från andra. Studiero är absolut bra för min pojke men han behöver också hela tiden någon som lotsar och så att säga puttar tillbaka honom på rätt spår. Han behöver mycket stöd för att kunna nyttja de resurser han har i sin begåvning (han är helt och fullt normalbegåvad med ett IQ på strax över 100). Om du med disciålin menar att vara sträng är det inget som fungerar något vidare bra på min gosse men menar du tydlighet och struktur så hjälper det honom men trollar inte på något sätt bort problematiken. Han är hjälpt av tidshjälpmedel (timstock) och visuellt stöd (bildschema).

    Med  autism kan man mena olika saker och med det nya diagnossystem som snart kommer så kommer allt att heta "autismspektrumtillstånd". Det du tänker på är "autistiskt syndrom" (eller Kanners autism eller klassisk autism) men det finns flera sorters och grader av autism. Det "barn i glaskulan" du syftar på är inte särskilt vanligt dock utan bilden är högst skiftande. Jag var igår med min pojke på simskola i en grupp för barn inom autismspektrum. Inget av de barn där som har en klassisk autismdiagnos är som du beskriver. Ej heller de barn med autistiskt syndrom jag har i i min vänkrets.
  • mamma till tre busungar
    sextiotalist skrev 2011-10-31 15:36:08 följande:
    Det finns en professor i USA som är autistisk, de två autistiska barn (ja, de är autistiska kan visst kommunicera, men kanske inte på det "vanliga" sättet) jag känner har inte varit några problem med att kommunicera.
    Den bilden du har av autistiska barn är grovt förenklad, alla autister är inte som i Rainman eller sitter och gungar ångestladdat fram och tillbaka.
    Autism är mycket vidare än så.
Svar på tråden Hur ofta förekommer barn med diagnos i era barns klasser?