Inlägg från: Litet My |Visa alla inlägg
  • Litet My

    Hur ofta förekommer barn med diagnos i era barns klasser?

    MadHatter skrev 2011-10-19 19:20:58 följande:
    Vet man sånt om barnens klasskamrater? Är de väldigt stökiga och har en stödperson med sig i klassrummet eller liknande kanske det framgår (eller om det är 6-7 st som det lövet beskriver) men annars? Och vet man i så fall som förälder till en klasskamrat vilken diagnos det handlar om? Jag menar dyslexi märks väl knappast för en utomstående? Jag har faktiskt ingen aning om mitt barn har klasskamrater med ADHD, ADD eller dyslexi.
    Jag har ett barn i 4an.
    På mindre orter där "alla känner alla" kan jag tänka mig att man ofta vet det, men på lite större orter tror jag inte man vet det.

    Ofta brukar folk diagnosticera i folkmun "de där bråkiga har ADHD" och "hon som alltid är tyst och ensam har Aspergers" osv...

    För att svara på TS, sonen går på en skola just för barn med npf (han skall gå där 3 terminer till max för att jobba på det sociala samspelet) där finns 1 barn till så 100% har ju diagnos Glad

    I hemklassen däremot där de är 30 st (där sonen skall gå sedan) har jag inte en aning utom de barn vars föräödrar jag känner, då är det 1 barn.
  • Litet My
    lurksmulan skrev 2011-10-31 12:40:23 följande:
    Men det där snacket om att det är mycket diagnoser är ju så platt. För 20 år sen hade ingen hört talas om laktosintolerans heller. Då var det bara ett gäng personer som undvek mjölkprodukter för att de hade ont i magen. Sen kom vetenskapen in i bilden och upptäckte vad folk inte klarar av att äta och så satte man en diagnos på den personen.
    Det är exakt samma sak med alla diagnoser inom NPF (vilket inkluderar ADHD). Nu har man helt andra verktyg att jobba med, man kan mer och har forskat mer och vet vad man ska leta efter.
  • Litet My
    cosinus skrev 2011-10-31 12:34:29 följande:
    Jag satt faktiskt och diskuterade det här med diagnoser med en kompis i helgen. Just att det är så mycket diagnoser jämfört med när vi själva var barn. En del av dem man gick med i skolan har ju fått diagnoser i efterhand, som vuxna, så självklart fanns ju de barnen då också men det vi funderade på var just om dagens skola är extra svår för diagnos-barn att hantera och att det därför blir mera synligt.

    När jag läser svaren från er med barn med diagnoser så verkar det ju så. Att enklare, klarare regler och  mindre utrymme för val i skolan gör livet enklare för barn med NPF.

    Jag kanske är färgad, jag gick ju i skolan medans det fortfarande var betyg 1-5 men jag är mest nyfiken vem den nya skolan ska gynna? Naturligtvis blir det roligare för de som själva har ett driv, en längtan efter att lära sig mer hela tiden att kunna vara med och styra och påverka men hur många elever passar in där? Är vi på väg åt helt fel håll, är gammal hederlig uppstyrd korvstoppnig att föredra?

    När jag pluggade på högskola (civ-ing) så läste vi ett antal mattekurser i en viss hastighet. Några år senare, när högskolan började befolkas av alla G-MVG studenter fick de kapa bort nästan 20 % av mattekursen i åk 1 och förenkla ett antal kurser för att eleverna hade för dåliga förkunskaper.

    Visst är det ju trevligt med ökat elevinflytande och om eleverna tycker att det är roligt att lära men det kanske ändå är bättre att de har lite tråkigare men mer uppstyrt och lära sig mer och då kanske vi skulle ha lite mindre problem med förvirrade och splittrade diagnosbarn i svenska skolor också. Diagnoserna är väl detsamma men barnens vardag kanske skulle bli enklare.
    Håller med, och dessutom om man vill se det ekonomiskt, vi hadw tjänat på det.

    Nu går mitt barn iofs bara i förskolan men jag blir redan matt och svag när jag ser alla val och all "rörighet" i mina vänners barns skolor (lite äldre barn).

    Gick förövrigt också i skolan på den tiden när det fanns sifferbetyg (80-talet), det är enormt mycket som förändrats, och inte alltid till det bättre.
  • Litet My
    caliningrad skrev 2011-10-31 13:33:55 följande:
    precis.
    det är inte så svårt att uppfostra ett barn med enkla regler och så lite val som möjligt egentligen. Val skapar förvirring och ger barn det falska intrycket att de kan lika mycket som vuxna. 
    Som sagt det är en bra hjälp, men ofta krävs det MYCKET mer än så.

    Har själv min 6 åring samt lilla syster (bebis) hemma idag...6 åringen har Atypisk Autism och troligtvis ADHD (han är under utredning) och jag är redan helt slut tack vare honom, trots att det är väldigt få val idag...

    Dels är det måndag och han är van att vara på förskolan då, dels är han mitt i 6 årstrotsen (vilket gör att alla symptom blir värre) och dels är han helt hypermycket av allt idag...

    Ordning och reda samt få val är en bra HJÄLP för barn med tex NPF, men det är långt ifrån hela sanningen och hela problematiken.
  • Litet My
    mamma till tre busungar skrev 2011-10-31 14:02:04 följande:
    Jag kan förstå ditt resonemang på ett sätt, TS, trots att jag intensivt ogillar din åsikt attd et är bristande uppfostran som "orsakar" dessa barns problem.. I de asiatiska skolorna råder som jag förstår det en mycket tydlig struktur, ingen elev talar innan den fått en fråga etc etc

    Jag tror att många elever med NPF får det lättare i en sådan miljö. Om de samtidigt får adekvat hjälp det vill säga. 

    I dagens svenska skola så är det mycket grupparbeten, diskussioner etc i undervisningen. I sådana sammanhang missgynnas barnen med NPF.  Är det mycket spring och hög ljudnivå så kommer den som har en lättstörd koncentration, tendenser till hyperaktivitet etc triggas mer än i en lugn, strukturerad, tyst miljö. Enkelt uttryckt, om de 19  som inte har NPF av 20 elever i klassen sitter stilla och tyst så blir det så oerhört mycket lättare att hjälpa den 20:e som faktiskt har rejäla problem (och kommer ha det även i asiatisk skola).
     
    Minns att någon tog upp bara den lilla saken som att man använder skåp idag och inte bänkar man har sina böcker i, bara en sån lite sak kan ställa till det massor för ett barn med bristande impulskontroll...dvs att behöva gå ut i korridoren, samla ihop rätt saker samtidigt som det finns en massa extra stimulans runtikring.

    Min egen (som inte börjat skolan än) hade garanterat varken nått fram till skåpet eller fått med några saker med alla andra barn runt sig som pratar och skrattar och till skillnad från honom själv kan göra 2 saker samtidigt.
  • Litet My
    mirre67 skrev 2011-10-31 15:43:08 följande:
    Att diagnosen är påhittad?? Då kan man ju lägga ner hela BUP-verksamheten då och inte göra några utredningar alls eftersom de ändå är påhittade. Concerta som han äter, och gör så att vardagen fungerar för honom och för oss är också påhittad då antar jag?? Vad har DU för teorier om varför barn och även en vuxna får npf-diagnoser?
    Också nyfiken på det...
  • Litet My
    lurksmulan skrev 2011-10-31 15:38:27 följande:
    ADHD UPPKOMMER INTE PGA BRISTANDE UPPFOSTRAN!
    Läs på lite för fan! Ägna 10 minuter åt att försöka lära dig lite innan du vräker ur dig saker som sårar människor på ett sätt som du inte ens är i närheten av att förstå!
    Kan inte göra annat än att hålla med.

    Överlag verkar det KRYLLA av trådar numera där man vill beskylla både barn med npf samt deras föräldrar för allt möjligt, undrar varför?
  • Litet My
    caliningrad skrev 2011-10-31 15:50:33 följande:
    Men va bra då. Fortsätt ge en massa kemikalier till ditt barn istf att fundera på hur du uppfostra honom. Om det funkar bra för dig och honom, det är perfekt.
    Nu får du FAN ge dig!!!!

    Vad vet du om "Mirre67" och hennes barn?

    Ett tips är att du åker och besöker en skola för just barn med npf (normalbegåvade barn men problem med tex socialt samspel, utåtagerande betende, impulskontrol mm)

    Sedan kan vi börja diskutera om barnen du träffade där bara är dåligt uppfostrade eller om det är "något mer" med dem.
  • Litet My
    caliningrad skrev 2011-10-31 15:55:35 följande:
    därför att det enormt ökande antalet av barn som har ADHD är ett tecken att nånting inte fungerar som det ska. Varför kan man inte ifrågasätta det?

    Man ser direkt att de berörda föräldrarna är stängda för all diskussion och inte kan ifrågasätta sig alls. 
    Det har ju diskuterats om och om igen, bla med hur skolorna och samhället skiljer sig från förr, med andra ord att de barn som förr klarade sig med att kanske vara lite "störiga" eller kanske fungerade rätt bra nu märks mycket mer. Finns dessutom flertal trådar om samma sak där ämnet utöms mycket mer om du råkar vara seriöst intresserad av ämnet.

    Tycker dessutom motsatt från dig att föräldrarna till barn med diagnoser i MÅNGA trådar är helt fantastiska på att berätta, diskutera och förklara och att det är en STOR mängd kunskap som finns, men du verkar öht inte vilja lyssna/läsa och ta till dig utan bara vara ute efter att du med dina teorier har helt rätt samt att hoppa på enskilja individer du inte känner knappast leder vidare till en diskussion.
Svar på tråden Hur ofta förekommer barn med diagnos i era barns klasser?