Vi blev avhysta från lekparken... :(

Ja, precis. Som redan sagts i tråden har kvinnan rätt i att lekparken "tillhör" bostadsrättsföreningen men fy vad missunnsamt och tråkigt. Usch, vilken bitter människa som kör bort lekande barn!

Intressant är att min pappa bor, och är vice ordförande just i en stor HSB-förening med tjusiga nyrenoverade gårdar. Lekplatserna där har varit populära alla år (jag växte upp i villa inte långt därifrån och brukade ofta leka på gårdarna som barn). Pappa berättade nyligen att han tyckte det var så trevligt att dagisbarn då och då kom till gården och lekte dagtid, så det blev lite "liv". En period bodde det inte så många barn i föreningen så vad skulle då lekplatserna vara till för, liksom?

Det som varit lite problem är väl att även tonåringar gillar att hänga på gårdarna kvällstid, och en del skriker, skränar och förstör, tyvärr. De blir då bortkörda, men det är ju en HELT annan sak!

Jag blev också nyfiken för att ta reda på vad som verkligen gäller juridiskt och hittade denna fråga/svar på HSB:s egna forum:

Fråga 51.2
I vårt bostadsrättsområde finns tre påkostade lekplatser. Dessa används regelbundet av kommunanställda dagmammor. Vi undrar om det verkligen är rätt. Det är ju bostadsrättsföreningens gemensamma mark. Borde inte kommunen i sådana fall betala en viss summa till föreningen? Har föreningen rätt att "köra bort" dagmammorna?

Svar: Om ni inte redan har gjort det bör ni först kontrollera med kommunen så att marken verkligen tillhör föreningen. Det kan ju vara så att marken enligt stadsplanen är avsedd att vara allmän lekyta. Om lekplatserna ligger på föreningens privata mark, och om dagmammorna inte bor i föreningen eller har någon lokal där, kan ni i och för sig köra bort dem om ni vill. Rent praktiskt ser jag dock svårigheter om det inte finns någon inhägnad kring lekplatserna. Dessutom går det knappast att hela tiden övervaka vilka som använder lekplatserna.

Men, som redan sagt, tycker oavsett rätt och fel att det är jäkla missunnsamt och trist att köra bort lekande barn så länge de inte stör eller förstör! Usch, mår faktiskt lite illa när jag tänker på vilka bittra människor det finns!

Jag bor också i bostadsrätt, håller med dig till fullo. Har visserligen ingen lekplats men tycker hela attityden om "mitt" och "ditt" är trist. Tycker att oavsett regler att det är stor skillnad på om en lekpark blir invaderad av personer som förstör och om några enstaka barn vill leka. Ska man hindra människor som passerar gårdarna från att slå sig ner på bänkarna också, "för de utsätts ju då för onödigt slitage"?

Om man tycker det är så viktigt med "mitt" och "vårt" kan man ju flytta till ett gated community med låsta grindar så slipper man befatta sig med pöbeln över huvudtaget (ja, sådana områden finns tyvärr och personligen tycker jag att det är fy skam).

Jag tycker det är tragiskt att man vill leva i ett sådant samhälle. VI som har råd ska minsann ha det FINT, ni andra, ni kan ju hålla er UTANFÖR. Gå inte på MIN gräsmatta, sitt inte på MINA bänkar och håll för guds skull DINA barn borta från MINA barns lekplats.

Jag bodde ett halvår i faschionabla Chelsea i London och där hade familjen en nyckel till parken vi gick och lekte i med barnen. Det fanns inte en enda grönyta som var öppen för allmänheten i området. Nere vid floden fanns förvisso en liten gräsremsa som var full av hundskit, ja för det var där det fina folket rastade sina hundar.  

Nu bor vi tack och lov i Sverige där vi betalar mer skatt och de flesta tack och lov har en syn där vi ska betala för att erbjuda områden som alla kan ta del av (vissa kommuner prioriterar det mer än andra, men i alla fall), t.ex. allmänna lekparker men jag tycker det är solidariskt att dela med sig av sådant bara vissa betalar för också (brf som delar med sig av öppna gårdar är ett sådant exempel).

Och nej, man kan inte jämföra tillgången till en förenings gård med en villaägares tomt rent juridiskt heller. Jag länkade till ett svar HSB själva givit där de ansåg det problematiskt att köra bort folk ens aom marken ägs av föreningen, men det finns faktiskt exempel där solidariteten sträcker sig även till villaägare. Jag var nyligen på en liten ö i Stockholms skärgård där alla känner alla. Det första vi fick veta var att det inte fanns några riktiga vägar (knappt stigar heller ens) och att det var helt okej att gena över tomter "det är så vi gör här på ön". Det är ett sådant samhälle jag vill leva i!

Tråkigt att det blivit så, men det problemet måste ju gå att lösa på något annat sätt. Det handlar trots allt om enstaka personer som förstör och det är ett samhällsproblem. Här måste vuxna i samhället ta ett ansvar (för jag gissar att det är ungdomar). Bodde jag i ett område där vi hade sådana problem skulle jag inte ge upp utan ligga på kommunen (soc), polisen, skolor i området etc. Och prata med föräldrarna direkt om det nu gick. Genom att låsa in områden skapar man bara ett ännu mer segregerat samhälle och det löser INGA problem alls. Det är bara att se på hur det blivit med upplopp i England och Frankrike där klassklyftorna är större än här!

Nej, för lekplatsen behöver inte ligga på mark ägd av föreningen, utan kan ligga på allmän mark, så "man" behöver inte alls alltid veta det. Dessutom är det som sagt inte alla områden där allmänna ytor är tydligt avskilda och när de inte är det har man inte rätt att avhysa folk hur som helst utan då måste området vara inhängnat och tydligt skyltat.