livrädd både för vaginal förlossning och kejsarsnitt

Mina snitt har inte varit bra. Ena var jag sövd på för att vår dotter nästan dog så kan inte säga så mycket där men var helt blå och misshandlad (var extremt bråttom och en riktig krissituation), men de räddade henne!! Och detta är ju inte normalt snitt. Men med mitt första barn var det planerat snitt med, och när de skulle sy mig så kände jag det på vänster sida. Och de kunde inte smärtlindra bort det. Vilket resulterade i för mycket mediciner och fick hjärt och andningspåverkan och fick ligga på intensiven (inte vanligt uppvak) i 12 timmar och kunde inte stå på fyra dagar, de hade råkat snitta en nerv och den smärtan är fan den värsta jag känt i hela mitt liv. Fick ligga inlagd i 7 dagar. Så första var planerat snitt, andra en riskförlossning vaginalt men absolut den bästa trots dubbelvärkar och 28 timmars förlopp med feber. När det var klart så mådde jag mycket bättre än efter snitten. Tredje var igångsättning och fick navelsträngsprolaps vilket gjorde att vi nästan förlorade henne och det blev urakut snitt med sövning. Nu är jag gravid med nr 4 och vill ev kanske ta upp att föda vaginalt trots att man egentligen ska göra snitt efter två snitt. Men detta är så olika. Min mamma hade inget problem alls med sitt snitt tex. Var uppe på en gång och mådde som en prinsessa. Man vet aldrig vart man hör... Men tycker man ska försöka få det som man känner sig mest trygg med!